SS-Sonderkommando Dirlewanger

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

SS-Sonderkommando Dirlewanger var ett militärt SS-förband under andra världskriget. Det stod formellt utanför Waffen-SS tills hösten 1944 då de i samband med omorganisationen till en brigad började administreras av Waffen-SS.

SS-Sonderkommando Dirlewanger var ett förband som leddes av Oskar Dirlewanger och som under krigets gång expanderade och bytte namn vid ett flertal tillfällen. Dess personal bestod till stor del av kriminella och förbandet användes främst till partisanbekämpningsförband och gjorde sig ökända på grund av sin grymhet. Dirlewangers förband användes även för att slå ner upproren i Warszawa och i Slovakien.

Förbandssutveckling

Historia

Grundande

Gottlob Berger funderade tillsammans med Oskar Dirlewanger på att rehabilitera brottslingar genom militär tjänstgöring. De bestämde sig för att inleda projektet med att bygga upp ett förband bestående av tjuvskyttar. Den 15 juni 1940 bildades Wilddiebkommando Oranienburg (sv. Tjyvskyttskommando Oranienburg). Efter några veckors utsållande av mindre lämpliga kandidater kunde förbandet den 1 juli mönstra 84 man. Snart började även andra brottslingar söka tjänstgöring i förbandet för att slippa sitta av sitt straff i ett koncentrationsläger. Den 1 september mönstrade förbandet 300 man och döptes om till SS-Sonderbataillon Dirlewanger.

Partisanbekämpning

Huvuduppgiften för Dirlewangers förband var partisanbekämpning, även om de vid ett antal tillfällen stred vid fronten. Fick ett fruktansvärt rykte och utförde illdåd. Det gick så långt att den sovjetiske marskalken Georgij Zjukov satte ett pris på Oskar Dirlewangers huvud.

Bataljonens första uppgift var partisanbekämpning i Generalguvernementet (den del av Polen som inte införlivades i det tyska riket) och de var operationellt ansvariga enbart till SS-chefen Heinrich Himmler. Ibland fick bataljonen uppgifter från Friedrich-Wilhelm Krüger som hade tjänsten som Högre SS och polisbefäl (Höherer SS- und Polizeiführer) i Generalguvernementet, men en konflikt mellan Dirlewanger och Krüger ledde till att bataljonen till slut var tvungen att lämna Generalguvernementet.

I februari 1942 anlände bataljonen till Vitryssland där den inledningsvis tjänstgjorde under det Högre SS och polisbefälet i centrala Ryssland (Höherer SS- und Polizeiführer). Senare tjänstgjorde bataljonen under Erich von dem Bach-Zelewski som ledde partisanbekämpningen i Sovjetunionen.

I Vitryssland fortsatte Dirlewangers bataljon bekämpa partisaner. Oskar Dirlewanger ledde ofta sitt förband själv i strid och lämnade mycket av det taktiska och strategiska planerandet till sin stabschef, Ia, SS-Obersturmbannführer Kurt Weisse. Under 1943 utkämpade förbandet sina hittills hårdaste strider när de bekämpade en autonom utbrytarrepublik. I augusti hade utbrytarrepubliken krossats, men till ett högt pris. Oskar Dirlewanger förlänades med tyska korset i guld för insatserna där.

Expansion

Den 29 januari 1942 fick bataljonen tillåtelse att rekrytera utländska frivilliga till förbandet. Detta ledde till att Dirlewangers förband den 20 augusti fick Adolf Hitlers tillåtelse att expandera till två bataljoner. Förstärkningen kom i form av tjuvskyttar, frivilliga ryssar och ukrainare, samt från den 15 oktober soldater som begått och dömts för grövre brott i tjänsten från alla delar av krigsmakten, inte bara Waffen-SS. Här i Dirlewangers bataljoner skulle de sona sina brott innan de kunde återgå till sin ordinarie tjänst.

Den andra bataljonen anlände inte förrän i februari 1943. Vid denna tid fick de även specialsydda kragspeglar med två korsade gevär ovanför en skafthandgranat.

I augusti fick också förbandet tillåtelse att expandera med en tredje bataljon. Men innan den hann organiseras tvingades de den 14 november i all hast till fronten för att stärka de tyska linjerna. Dirlewangers soldater var varken tränade eller utrustade för frontstrider och led därmed av svåra förluster. Den 30 december rapporterades att förbandet endast hade 259 man.

Hundratals dömda brottslingar skickades från sina respektive straffläger för att bygga upp förbandet igen. Den 19 februari 1944 hade det en styrka på 1 200 man. Tidigare accepterades frivilliga ryssar och ukrainare, men inte längre.

Partisanbekämpningen i Vitryssland fortsatte men när den sovjetiska sommaroffensiven 1944, operation Bagration, satte fart kollapsade hela den tyska armégrupp Mitt och Dirlewangers förband fann sig plötsligt i frontlinjen. Förbandet retirerade i relativt god ordning och utmärkte sig i ett antal eftertruppsstrider.

Uppror i Polen och Slovakien

Soldater ur Dirlewanger under Warszawaupproret i augusti 1944.

Därefter fick regementet i uppgift att slå ner den polska hemmaarméns uppror i huvudstaden Warszawa, Warszawaupproret. De organiserades som en del av en tillfällig polisbrigad under ledning av SS-Gruppenführer Heinz Reinefarth och gick till aktion den 5 augusti 1944. En månad senare hade upproret slagits ner och regementet sändes till fronten (dock blossade upproret upp igen). Vid denna tid korsade sovjetiska styrkor floden Weischel.

Regmenetet expanderade under hösten 1944 till en brigad. Förlusterna från Warszawaupproret ersattes och fler dömda soldater och brottslingar skickades till Dirlewangers förband. I mitten av oktober mönstrade de 4 000 man, varav 200 tjuvskyttar, 600 dömda från Waffen-SS/Polizei, 2 000 dömda från Heer/Luftwaffe, 1 200 civila brottslingar samt politiska fångar. Brigaden var organiserad i två regementen och administrerades nu av Waffen-SS. Under krigets sista halvår bestod Dirlewangers ersättningspersonal huvudsakligen av frivilliga kommunister och socialister från koncentrationslägersystemet. Flera av dessa frivilliga såg i tjänsten en möjlighet att kunna desertera över till den sovjetiska sidan.

Mellan den 16 och 30 oktober användes Dirlewangers brigad till att slå ner det slovakiska upproret. Därefter sändes de till Ungern i mitten av december]] där de stred i frontlinjen. Stridsresultatet varierade. De bataljoner bestående till huvudsakligen av dömda soldater stred väl, medan de bataljoner bestående av huvudsakligen kommunister föll ihop då kampviljan var låg och deserteringarna många. Brigaden i sin helhet hade svåra förluster och skickade vid årsskiftet till Slovakien för vila och reorganisation. De existerande enheterna splittrades upp så att alla enheter bestod av en blandning soldater med olika bakgrund. Detta för att öka brigadens generella kvalitet och för att förhoppningsvis slippa fler massdeserteringar. Uppbyggnadstiden i Slovakien var den första längre tiden Dirlewangers förband uppehöll sig ett lugnt civilt område. Snart började civilbefolkningen komma med rapporter om plundring och våldtäkter. Vilket ledde till att man var tvungna att hålla några av de frivilliga inlåsta på grund av sitt beteende och sin opålitlighet.

Division

I februari 1945 återvände brigaden till fronttjänst. De stred vid Oderfronten när de nåddes av beskedet att de snart skulle uppgraderas till en division, 36. Waffen-Grenadier-Division der SS. Den 15 februari sårades befälhavaren Oskar Dirlewanger och ersattes av SS-Brigadeführer Fritz Schmedes. Divisionen blev också den enda titel på förbandet där namnet Dirlewanger inte ingick. Uppgraderingen till division var mest en pappersprodukt och några nya enheter bildades inte för att utöka den forna brigaden. Däremot underställdes några enheter från den reguljära armén, Heer, divisionen. Bland annat en pansaravdelning med 28 Sturmgeschütz. I divisionen fanns också några sovjetiska T-34:or som sovjetiska desertörer tagit med sig.

I mars lugnade fronten ner sig innan den sovjetiska slutoffensiven inleddes den 16 april. Divisionen retirerade åt nordväst och blev samtidigt mer och mer desorganiserad. Deserteringar förekom och när befälhavaren Fritz Schmedes den 25 april försökte samla ihop sina styrkor dök enbart en man ur Waffen-Grenadier-Regiment der SS 72 upp, och 36 man ur Waffen-Grenadier-Regiment der SS 73. Schmedes ledde sin decimerade division tillsammans med ett antal civia flyktingar västerut. Alla hann inte undan utan infångades och mördades av sovjetiska förband. Den 3 maj 1945 gick dock Schmedes i amerikansk fångenskap tillsammans med resterna av sitt förband.

Nordiska Waffen-SS-frivilliga i Dirlewanger

Det är känt att fyra norrmän antingen stupat eller förklarats saknade under tjänstgöring i SS-Sturmbrigade Dirlewanger sedan de dömts till strafftjänstgöring i brigaden [1]. Även minst två danska frivilliga har tjänstgjort i förbandet[2].

Befälhavare

Numerär styrka

Organisation

SS-Sturmbrigade Dirlewanger

  • SS-Regiment 1 SS-Sturmbrigade Dirlewanger
  • SS-Regiment 2 SS-Sturmbrigade Dirlewanger
  • SS-Aufklärungs-Abteilung SS-Sturmbrigade Dirlewanger
  • Nachrichten-Kompanie SS-Sturmbrigade Dirlewanger
  • SS-Sanitätskompanie SS-Sturmbrigade Dirlewanger
  • SS-Verwaltungs-Kompanie
  • SS-Ersatz-Kompanie

36. Waffen-Grenadier-Division der SS

  • Waffen-Grenadier-Regiment der SS 72
  • Waffen-Grenadier-Regiment der SS 73
  • SS-Artillerie Abteilung 36
  • SS-Füsilier Kompanie 36
  • SS-Nachrichten Kompanie 36
  • Pionier-Brigade 687 (Heer)
  • Grenadier-Regiment 1244 (Heer)
  • Schwere-Panzerjäger-Abteilung 681 (Heer)
    • två kompanier med 88 mm pansarvärnskanoner
  • Panzer Abteilung Stahnsdorf I (Heer)

Referenser

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget