Oberoende staten Kroatien

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Oberoende staten Kroatiens statsflagga
Oberoende staten Kroatiens vapensköld

Oberoende staten Kroatien (kroatiska Nezavisna Država Hrvatska, NDH) var en marionettstat till Tredje Riket som omfattade större delen av dagens Kroatien och Bosnien och Hercegovina samt delar av Slovenien och Serbien. Oberoende staten Kroatien ägde bestånd från den 10 april 1941 till maj 1945 och styrdes av Ustaša med Ante Pavelić som riksföreståndare. Pavelićs titel i landet var "poglavnik".

Historia och regim

Ustasja stöddes starkt av Benito Mussolini som lät denna organisation träna i exil i militära läger i Italien. När Italien sedan invaderade Jugoslavien satte axelmakterna Ante Pavelic vid makten som ledare över den nybildade NDH-staten.

Regimen värnade starkt om den katolska kyrkan, jordbruk och nationalism. Serberna var dock förtryckta av staten och ett folkmord mot serberna skall ha pågått i landet (se lägret Jasenovac). Regimen byggde en stor moské i landet, satte upp en del kulturcenter, ett filminstitut, sporter utövades och mest populärt var fotboll, även boxning var populärt och landslaget leddes av den afroamerikanske Jimmy Lyggett. Ungdomsorganisationer bildades, såsom Ustaska mladez.

NDH erkändes som land och stat av axelmakternas länder och deras allierade, även av Spanien under Franco. Staten fick diplomatiska uppdrag och/eller ambassader i Slovakien under Tiso, Ungern, Rumänien under Antonescu, Bulgarien, Finland och konsulat från Sverige, Schweiz, Danmark, Portugal, Argentina och Vichyfrankrike samt de andra nämnda länderna fanns i Zagreb i NDH. Vidare stöddes NDH en del av den romersk-katolska kyrkan.

NDH skrev under Genevekonventionen 20 januari, 1943.

Andra världskriget

NDH deltog i andra världskriget mot Sovjetunionen med olika styrkor. NDH deltog i flera strider på Östfronten. Staten hade det kroatiska hemgardet (Hrvatsko domobranstvo), denna armé hade en flotta och ett flygvapen, man hade även Ustaška Vojnica och Crna Legija som var som elitstyrkor/miliser i landet, även ett kroatiskt gendarmerie bildades.

Tyska och italienska trupper var stationerade i NDH under denna tid också och man bekämpade bland annat partisaner i landet. Motståndare mot Ustasja var bland annat serbiska nationalistiska cetniks och kroatiska kommunistiska partisaner. Cetniks och Ustasja avskydde varandra men båda hade en gemensam fiende vilken var partisanerna. Kroaterna var även allierade med de bosniska muslimerna från bland annat SS-divisionen Handschar som även de stred mot partisaner.

Ustasja-regimen införde raslagar för att, som det då hette, skydda det kroatiska och ariska blodet. Hitler drev på lagarna då Ustasja främst var antiserbiska men inte lika antijudiska som tyskarna. När det kommer till förföljelser kunde judar som ville slåss för NDH på Ustasjas villkor få så kallat "hedersariskt" pass som gjorde att de inte förflyttades eller arresterades. Vidare använde inte Italien sig av den typen av raslagar som nationalsocialisterna i Tyskland gjorde så flyende judar och serber kunde ofta finna ro och skydd i italiensk-kontrollerade zoner, där italienska befäl till och med kunde ge dem falska pass och flyktvägar.

1943 kapitulerade Italien till de allierade.

I augusti 1944 utfördes ett kuppförsök av NDH-ministrar mot Ante Pavelic, kuppen misslyckades och konspiratörerna avrättades.

1945 gav Tyskland upp och Ustasja-soldaterna retirerade massivt när Röda armén, partisaner och britter närmade sig. Många tusentals kroatiska soldater ville ge upp till britterna, britterna nekade dem dock och skickade tillbaka dem till partisanerna som massakrerade dem i vad som kallas för Bleiburgmassakrerna. Ante Pavelic och andra ledande ministrar flydde i exil, flera mördades av jugoslaviska agenter.

Efter krigsslutet 1945 blev Tito som var partisanledare ledare över Jugoslavien.