Maximilian de Angelis
General der Artillerie Maximilian de Angelis, född den 2 oktober 1889, död den 6 december 1974, var en österrikisk officer i Heer under andra världskriget. Han ledde från krigsutbrottet till början av 1942 76. Infanterie-Division innan han blev kårbefälhavare på östfronten. Han avslutade kriget som befälhavare för 2. Panzerarmee. de Angelis förlänades med eklöven till sitt riddarkors.
Innehåll
Första världskriget
Maximilian de Angelis föddes i Budapest i en officersfamilj och påbörjade själv sin militära karriär 1910. Han tjänstgjorde inom fältartilleriet och deltog i första världskriget. Han gick i italiensk krigsfångenskap 1918 och frisläpptes året efter. Han fortsatte därefter sin militära karriär i den österrikiska Bundesheer.
Anschluss
Under 1930-talet verkade de Angelis som instruktör vid en militärskola och hade även stabstjänster. Under denna tid utvecklades hans politiska intresse och han blev ledare för den olagliga organisationen Nationalsozialistischen Soldatenringes (NSR). Detta påverkade dock inte hans militära karriär. Efter den tyska annekteringen av Österrike, Anschluss, den 13 mars 1938 fick de Angelis en politisk roll och verkade för sammanslagningen av den österrikiska Bundersheer och den tyska Wehrmacht.
I tysk tjänst
Den 1 juli 1938 fick de Angelis en stabstjänst i ett tyskt infanteriregemente. I augusti ställdes han till OKH:s förfogande och inpekterade bland annat artilleriet innan han i november utnämndes till Artillerie-Kommandeur XV och därmed kårartilleribefälhavare inom XV. Armeekorps. Sommaren 1939 förflyttades han till staben för Heeresgruppen-Kommando 3 och vid mobiliseringen den 26 augusti fick de Angelis befälet över 76. Infanterie-Division.
Divisionen inledde kriget vid västfronten där de bemannade Västvallen. de Angelis ledde sedan den under fälttåget i väst 1940. Efter fälttåget förlades han och hans division i Polen och sedan Rumänien varifrån de sommaren 1941 deltog i den tyska invasionen av Sovjetunionen, operation Barbarossa. Han ledde divisionen genom Ukraina och förlänades den 9 februari 1942 med riddarkorset. Två veckor tidigare hade de Angelis blivit kårbefälhavare när han tog över XXXXIV. Armeekorps, även den på södra delen av östfronten.
Fall Blau
Under den tyska sommaroffensiven 1942, Fall Blau, ledde de Angelis sin kår ner mot Kaukasus. De utkämpade defensiva strider i Kubanbrohuvudet innan de hösten 1943 stred i Ukraina. Den 12 november förlänades de Angelis med eklöven till sitt riddarkors. I slutet av november fick han tillfälligt befälet över den armé, 6. Armee, hans kår tillhörde. Efter en månad återtog han befälet över sin kår innan han i april 1944 på nytt fick befälet över 6. Armee. På sommaren fick de Angelis befälet över 2. Panzerarmee och kom att leda den resten av kriget.
Balkan
2. Panzerarmee var förlagd på Balkan och bekämpade partisaner i området mellan Fiume och Valona längs med kusten till Adriatiska havet. När sedan de sovjetiska styrkorna ryckte allt närmre sattes de Angelis armé in för att bekämpa dem. De retirerade in i Österrike och kapitulerade slutligen till amerikanska förband.
de Angelis överlämnades den 4 april 1946 till de jugoslaviska myndigheterna och dömdes till 20 års fängelse, men 1949 överlämnades han till de sovjetiska myndigheterna och dömdes till ytterligare 25 års fängelse. Han frisläpptes dock hösten 1955.
Kommenderingar
- Stabstjänst i Infanterie-Regiment 30 i 18. Infanterie-Division (1 juli 1938 – 5 augusti 1938)
- Officer till förfogande (z.V.) inom OKH samt inspektör av artilleriet (5 augusti 1938 – 10 november 1938)
- Artillerie-Kommandeur XV och därmed kårartilleribefälhavare inom XV. Armeekorps (10 november 1938 – 19 juni 1939)
- Stabstjänst inom Heeresgruppen-Kommando 3 (19 juni 1939 – 26 augusti 1939)
- Befälhavare för 76. Infanterie-Division (26 augusti 1939 – 26 januari 1942)
- Befälhavare för XXXXIV. Armeekorps (26 januari 1942 – 22 november (30 november) 1943)
- Staben kallades i februari 1943 för Gruppe Angelis
- Befälhavare för 6. Armee (22 november 1943 – 19 december 1943)
- Befälhavare för XXXXIV. Armeekorps ((19 december) (15 januari) (15 februari) 1944 – 8 april 1944)
- Befälhavare för 6. Armee (8 april 1944 – 17 juli 1944)
- Befälhavare för 2. Panzerarmee (18 juli 1944 – 9 maj 1945)
Befordringar
- Leutnant – 18 augusti 1910
- Oberleutnant – 1 augusti 1914
- Hauptmann – 1 maj 1917
- Major (Titel) – 1 januari 1921
- Stabs-Hauptmann – 1 mars 1923
- Major – 1 november 1926
- Oberstleutnant – 15 januari 1929
- Oberst – 28 juni 1933
- Generalmajor – 13 mars 1938
- Generalleutnant – (1 juni) 1 augusti 1940
- General der Artillerie – 1 mars 1942
Utmärkelser
Första världskriget
- k.u.k. Österr. Militär-Verdienstkreuz III. Klasse mit der Kriegsdekoration und Schwertern
- k.u.k. Österr. Bronzene Militär-Verdienst-Medaille (“Signum Laudis”) am Bande des Militär-Verdienstkreuzes mit Schwertern
- k.u.k. Österr. Silberne Militär-Verdienst-Medaille (“Signum Laudis”) am Bande des Militär-Verdienstkreuzes mit Schwertern
- k.u.k. Österr. Karl-Truppenkreuz
- k.u.k. Österr. Militär-Verdienstkreuz III. Klasse mit der Kriegsdekoration und Schwertern (zum 2. ten Mal)
- Österr. Kriegs-Erinnerungs-Medaille mit Schwertern
- Hederskorset för frontsoldater
Andra världskriget
- Järnkorset av andra klass – 13 maj 1940
- Järnkorset av första klass – 1 juni 1940
- Riddarkorset – 9 februari 1942
- Eklöven – 12 november 1943
- Östfrontsmedaljen
- Kgl. Rumän. Orden “Michael der Tapfere” III. Klasse – 19 september 1941
Källor
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
