Hans Kamecke
Generalleutnant Hans Kamecke, född den 18 augusti 1890, stupad den 16 oktober 1943, var en tysk infanteriofficer i Heer under andra världskriget. Han ledde bland annat [[137. Infanterie-Division på [[östfronten där han stupade. Han förlänades postumt med riddarkorset.
Regementesbefäl
Hans Kamecke föddes Halberstadt och började sin kadettutbildning som 12-åring 1902. 1909 tjänstgjorde han som fänrik i ett infanteriregemente. Under första världskriget tjänstgjorde han huvudsakligen som plutons- och kompanibefäl. 1920 lämnade han armén och började tjänstgöra inom polisen. För sitt arbete inom polisen befordrades han till polisöverstelöjtnant. När han den 15 oktober 1935 åter gick med i armén fick han därmed graden överstelöjtnant. Han fick befälet över en infanteribataljon fram till den 10 november 1938 då han fick befälet över ett nybildat gränsinfanteriregemente. Den 19 september 1939 bildades den nya divisionen 72. Infanterie-Division och Kameckes regemente blev en del av det nya förbandet bytte namn till Infanterie-Regiment 124.
Regementet deltog under Kameckes ledning i fälttåget i väst 1940. Därefter blev de ockupationsstyrka i Bretagne innan de hösten 1940 förlades i Parisområdet. I början 1941 förflyttades han tillsammans med sitt regemente till Rumänien och deltog under våren i fälttåget på Balkan.
I augusti 1941 förflyttades de till södra delen av östfronten. Under hösten insjuknande han så pass att han tvingades lämna sin tjänst. Under konvalescensen var han placerad i befälsreserven.
Divisionsbefäl
När han kom tillbaka till tjänst i slutet av december 1941 hade han genomgått en utbildning för blivande divisionsbefälhavare och fick befälet över 137. Infanterie-Division som var en del av den tyska offensiven mot Moskva, operation Tyfon. Han ledde sin division till i början av februari 1942 då han sårades svårt i huvudet och fick tillbringa tid på lasarett. Den 1 juni kom han tillbaka till aktiv tjänst, återvände till östfronten och tog åter befälet över sin division.
Den 15 oktober 1943 sårades han svårt vid Kolpen och avled dagen efter på ett fältlasarett. Han förlänades postumt med riddarkorset.
Kommenderingar
- Bataljonsbefälhavare i Infanterie-Regiment 36 i 9. Infanterie-Division (15 oktober 1935 – 1 oktober 1936)
- Bataljonsbefälhavare i Infanterie-Regiment 115 i 33. Infanterie-Division (1 oktober 1936 – 10 november 1938)
- Befälhavare för Grenz-Infanterie-Regiment 124 (10 november 1938 – 19 september 1939) namnbyte
- Befälhavare för Infanterie-Regiment 124 i 72. Infanterie-Division (19 september 1939 – hösten 1941) sjukdom
- Konvalescens/Ansluten till OKH:s befälsreserv
- Utbildning för blivande divisionsbefälhavare Divisionsführer-Lehrgang (november)
- Befälhavare för 137. Infanterie-Division (22 december 1941 – 2 februari 1942) sårad
- Konvalescens
- Ansluten till OKH:s befälsreserv (15 maj 1942 – 1 juni 1942)
- Befälhavare för 137. Infanterie-Division (1 juni 1942 – 15 oktober 1943) stupad
Befordringar
- Fähnrich – 22 mars 1909
- Leutnant – 20 februari 1910
- Oberleutnant – 18 oktober 1915
- Hauptmann – 18 oktober 1918
- Oberstleutnant – 15 oktober 1935
- Oberst – 1 oktober 1937
- Generalmajor – 1 november 1941
- Generalleutnant – 1 januari 1943
Utmärkelser
Första världskriget
- Järnkorset av andra klass –
- Järnkorset av första klass –
Andra världskriget
- Järnkorset av andra klass – 23 januari 1940
- Järnkorset av första klass – 11 juni 1940
- Riddarkorset – 27 oktober 1943 (postumt)
- Tyska korset i guld – 1 december 1941
- Såradmärke i svart – 17 mars 1942
- Såradmärke i silver – (postumt?)
- Östfrontsmedaljen – 18 juli 1942
- Venen orden "za hrabrost" III stepen, 2 klass – 21 oktober 1941
- Ordinul steaua romaniei 1st class – 25 november 1941
Källor
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
