Folkutbytespolitik

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Illustration av folkutbytespolitiken vid år 2050.

Folkutbytespolitik är ett politiskt begrepp som syftar till att beskriva en vedertagen politik som det råder konsensus kring inom stora delar av den svenska journalistkåren, kulturarbetare, lobbygrupper och politiska partier.

Folkutbytespolitikens princip

Genom massinvandring tvingas den svenska urbefolkningen flytta, ett fenomen som kallas white flight. Som ett resultat av landets interna flyktingsituation uppstår utsatta områden där varken journalister, politiker, kulturarbetare eller andra svenskar vill bosätta sig. Denna segregation upplevs som ett problem av förespråkarna för den rådande massinvandringen och vill råda bot på detta genom så kallade integrationsprojekt, där invandrare förflyttas även till glesbygd och ska lära sig svenska traditioner och seder för att på längre sikt ersätta den svenska befolkningen.

Politiken motiveras ofta med att den svenska befolkningen håller på att dö ut och därför måste ersättas med andra etniska grupper.

Ensamkommande flyktingbarn - en del av folkutbytet

Mottagandet av ensamkommande flyktingbarn, av kritiker betraktat som män i åldern 20 till 40 år med hög ekonomisk status, motiveras många gånger som en viktig faktor i befolkningsutbytet. På grund av en undermålig familjepolitik sviktar befolkningsunderlaget i många svenska kommuner och har därmed tvingat fram en situation där det råder konsensus att den svenska befolkningen är på väg att försvinna. Ett argument som förs fram är att "-Sverige har en åldrande befolkning".

Den 6 mars 2012 publicerade Sveriges Radio Västerbotten en artikel om det lokala stödet för mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Artikeln illustrerades med ett nyfött spädbarn i famnen på en äldre man. Illustrations text löd: "Vi blir fler och fler gamla i Sverige. Det behövs fler unga som stannar och bildar familj". Lars G Brandt, integrationsdirektör vid Länsstyrelsen, intervjuades och gav sin syn på befolkningsutbytet:

Lars G Brandt vet ännu inte hur många nya ensamkommande flyktingbarn som kommunerna kan ta emot, men han säger att fler unga behövs flytta till länet.
Vi vet trots allt att Sverige gå mot en växande befolkningsobalans och här kan inte minst unga människor hjälpa till att den här obalansen inte bli för stort att hantera, säger han.
Kan du ge exempel på det här med befolkningsobalans?
Man kan bara titta på befolkningssammansättning hur den se ut då ser man att vi bli fler och fler gamla och färre i arbetsålder, då behövs unga människor och dit tillhör ensamkommande flyktingbarnen, säger han.[1][2]

I strid med folkmordskonventionen

Folkutbytespolitik är i strid med den internationellt erkända Konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord som ratificerades av Sverige den 9 maj 1952. I konventionen anges det i artikel II:

I denna konvention förstås med folkmord envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen,
a) att döda medlemmar av gruppen;
b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;
c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;
d) att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;
e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.

Artikel III anger att det är brottsligt att deltaga, uppmana till eller försöka begå folkmord enligt artikel II. Artikel IV anger att det vilar ett ansvar på såväl enskilda personer som organisationer och ämbetsmän.

Referenser

Externa länkar