Förfalskade memoarer

Förfalskade memoarer presenterar en uppdiktad historia som en personligt upplevd verklig händelse. Personen som påstås ha upplevt den fabricerade händelsen kan även vara uppdiktad av den verklige författaren. Många av dessa förfalskningar handlar om utsatthet på olika sätt som exempelvis sexuella övergrepp, flykt från krig eller fattigdom. Flera förfalskade förintelseöverlevnadshistorier har även uppdagats, exempelvis Misha Defonseca, Binjamin Wilkomirski och Herman Rosenblat.

Förfalskade memoarer utgivna på svenska

• Carlos Castaneda – Samtalen med don Juan är en serie böcker vilka utgav sig för att vara självupplevda möten med en schaman. Dessa var även baserade på Castanedas universitetsavhandling i socialantropologi och utgavs av University of California Press 1968. Senare ifrågasattes Castanedas arbete då filosofin i böckerna hade lite om något med Yaqui-indianernas religiösa myter och ritualer att göra. Även växter som påstods ha funnits på platsen av Castaneda växer inte där. Castaneda har varit oförmögen att bevisa schamanens existens samt visats ljuga om en mängd personlig information. Richard de Mille skrev två böcker om Castaneda och menar att professorerna vid UCLA stödde bluffen då det bekräftade deras åsikt att verkligheten är subjektiv samt att akademiker inom fältet har vetat hela tiden att det är en bluff men inte vågat säga emot etablissemanget.

• Fritz Thyssen – Jag betalade Hitler utger sig för att vara en redogörelse för hur Adolf Hitler och NSDAP finansierades fram till maktövertagandet. Boken är dock ett fabrikat av en ungersk-judisk journalist vid namn Emery Reves (Imre Révész). Reves utvisades från Tyskland för sin publicistiska propagandaverksamhet 1933. Vilken han återupptog ifrån Paris genom att publicera anti-nazistiskt material och den som populariserade Winston Churchills texter utanför Storbritannien. Reves utnämndes som ansvarig för Storbritanniens propaganda verksamhet i Nord och Syd Amerika 1940 där hanns uttalade mål var att "övertyga dem om att Hitler är ett direkt hot mot de amerikanska nationerna". Samme Reves utgav efter kriget Churchills krigsmemoarer. Thyssen förnekade efter krigsslutet att boken var ett diktat.

• James Frey – Tusen små bitar är en bok som utger sig för att vara en självbiografisk redogörelse över en mans rehabilitering från missbruk men som senare uppdagades vara påhittad. Förlaget som gav ut boken i USA stoppade försäljningen av boken temporärt för att ändra klassificeringen av boken (trots denna försäkran är boken fortfarande listad som biografi/memoar på förläggarens hemsida 2016-10-04 ) och lade till en text av författaren där han erkänner att historien inte är sann. Förlaget blev även återbetalningsskyldig till alla som köpt boken före den 26 januari 2006. Den svenska utgivaren Bonnier fakta har dock inte vidtagit några åtgärder för att informera eller återbetala sina lurade kunder. Boken klassificeras fortfarande som "biografi" i Libris.

• Marcus Luttrell – Den ende överlevande: ögonvittnesberättelsen om Operation Red Wings och de stupade hjältarna i SEAL Team 10 är en självupplevd militär insatts av vilken detaljerna blivit starkt ifrågasatta och har visats vara överdrivna i bästa fall. Luttrell hävdar att deras fyramanna team blev överfallna av så många som 200 talibaner men det var enligt militära källor och ögonvittnen under 20 stycken. Han hävdar att hans team dödade 35 eller fler av dessa men man har inte kunnat hitta några uppgifter om att någon taliban stupade. Boken hävdar även att ledaren för talibanerna Ahmad Shah var en nära samarbetspartner till Usama bin Laden men i själva verket var en lokal krigsherre med 10-20 lokalt anslutna män utan kontakter utanför närområdet. Luttrells agerande har även ifrågasatts på grund av inkonsekventa påståenden om vad som hände och allt fler uppgifter om inkompetens från personer som haft med honom att göra.

• Mietek Grocher – Jag överlevde! Enligt militärhistorikern Artur Szulc har Mietek Grocher i sin bok beskrivit flera personer som inte existerat i verkligheten. Szulc har hittat tydliga paralleller då han jämfört innehållet i Grochers bok och boken Mila 18 från 1961 av den judiske författaren Leon Uris där han tydligt anger att personerna i hans roman är fiktiva.

• Norma Khouri – Förlorad heder: en sann berättelse om hedersmord, kärlek och vänskap Utgav sig för att vara en sann berättelse om hedersmord i Jordanien men visade sig vara en fabrikation utan sanningsgrund. Misstankar väcktes över de många felaktiga uppgifter om landet i boken, exempelvis att Jordanien angränsar Kuwait. Bluffen uppdagades då det framkom att författaren bott i Chicago vid tiden då händelserna skulle ha ägt rum. Trots vittnesmål från familj och vänner, foton och dokumentation, samt att hon talade perfekt engelska så förnekade Khouri att hon någonsin bott i USA. Khouri figurerade senare i en dokumentär för att rentvå sitt namn vilken inte bara förstärkte bevisen att innehållet i boken är osant men även att hon har begått andra bedrägerier.

• Pauline Kohler – Jag var Hitlers kammarjungfru på Berchtesgaden/Jag var Hitlers kammarjungfru är en Brittisk propaganda bok skriven av Ronald Collier på uppdrag av British War Office 1940. Boken utgavs i 10 upplagor Sverige av tryckaktiebolaget federativ 1944 och 1945. Boken utger sig för att vara självupplevd av den fiktiva Pauline Kohler och dennes upplevelser på Berchtesgaden mellan 1936 till 1938. Boken har även kommit i nyutgåvor i England 1993 och i Amerika 2011 utan att upplysa om att både person och historia är helt och hållet fiktiva.

• Robert T. Kiyosaki – Rich dad, poor dad : vägen till ekonomisk framgång utger sig för att beskriva författarens barndom där hans granne var en framgångsrik affärsman som lärde honom hur man lyckas i affärsvärlden vilket gjorde att han tjänade stora summor pengar på bland annat bostadsmarknaden. Flera finansiella rådgivare kritiserade dock de råd som gavs i boken och efter närmare undersökningar så kunde inga av Kiyosakis påstådda finansiella framgångar före bokens utgivning styrkas. Vidare kunde man inte finna några spår efter den framgångsrika grannen, något som författaren gett olika förklaringar till genom åren. Kiyosaki misslyckades sedermera att förvalta de stora summor han tjänat på sina böcker till den grad att han var skyldig en miljard dollar.

• Rudolf Vrba – Jag flydde från Auschwitz/Flykten är en bok som utger sig för att vara ett ögonvittnes dokument från koncentrationslägret Auschwitz. Vrba vittnade 1985 i den första av två rättegångar mot revisionisten Ernst Zündel. Vrba erkände då att hans bok I Cannot Forgive var baserad på "artistic expression" och att han aldrig bevittnat någon gasas till döds. Vidare sa Vrba att hans beskrivningar av gaskamrarna i Auschwitz var baserade på andrahandsinformation hur det kunde ha sett ut och att vissa stycken i boken var baserade på utsagor från andra.

• Slavomir Rawicz – Flykten från Stalins läger/Lång väg till frihet är en spökskriven bok där en polsk soldat påstås fly från ett Sibiriskt fångläger och till fots färdas cirka 6 500 kilometer genom Gobiöknen och bergskedjan Himalaya där han även skall ha sett en Yeti. 2006 framkom uppgifter från polska och ryska arkiv om att Rawicz transporterades till Iran 1942 där han släpptes tack vare en amnesti för polska soldater.

• Sylvester Clark Long – Långa Lansen : en svartfotsindian är ett falsarium av en svart man som utgav sig för att vara en svartfotsindian. Detta gjorde att han fick tillgång till litterära och akademiska sällskap och gav föreläsningar om sin fiktiva uppväxt som indian. Han spelade även huvudrollen i en film om tillvaron i indianstammarna i Nordamerika. Det uppdagades senare att han växte upp utanför Salem, North Carolina med svarta föräldrar som hade rasblandat arv vilket gav Sylvester ett "unikt" utseende.