Charles Lindbergh

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Charles Lindbergh.

Charles August Lindbergh, född den 4 februari år 1902 i Detroit, Michigan, USA, död den 26 augusti år 1974Maui, Hawaii, USA. Lindbergh var en svenskättad amerikan som bl.a. var verksam som pilot. Lindbergh är mest känd för att den 20-21 maj år 1927 ha genomfört den första soloflygningen över Atlanten utan stopp.

Före och under andra världskriget var han djupt engagerad i den icke-interventionistiska rörelsen i USA. Lindbergh hyste också varma känslor för den västerländska civilisationen och uttryckte ofta sin beundran inför de europeiska folken. Tillsammans med hans intresse för eugenik och insikten om de judiska inflyttandet i USA ledde det till att han ibland beskylldes för att ha varit nazistsympatisör. Lindbergh betecknade dock aldrig sig själv som nationalsocialist.

Unga år

Lindbergh föddes i Detroit, Michigan men växte upp i Little Falls, Minnesota. Hans far, Charles Lindbergh Sr. som hade invandrat som barn från Sverige var advokat och blev sedermera amerikansk kongressman. Under sin tid som kongressman var han starkt kritisk till den amerikanska centralbanken, Federal Reserve och amerikansk intervention i första världskriget. Faderns starka krigsmotsånd inspirerade utan tvekan sonens engagemang under andra världskriget.

Lindbergh visade tidigt intresse för teknik och särskilt för flygplan. 1922 hoppade han av sina ingenjörsstudier för att utbilda sig till pilot och flygmekaniker vid Nebraska Aircraft. Han köpte ett eget plan och blev stuntpilot. 1924 fortsatte han att utbilda sig vid föregångaren till det amerikanska flygvapnet och under den här tiden arbetade han också som flygmekaniker.

Atlantflygningen

Lindbergh fick plötsligt stor internationell berömmelse då han blev den förste pilot som genomförde en soloflygning utan stopp över Atlanten. Lindbergh startade den 20 maj år 1927 från Roosevelt Airfeld på Long Island, New York inför tusentals åskådare med sitt enmotoriga flygplan The Spirit of St. Louis. Han landade 33,5 timmar senare i Paris den 21 maj. Han möttes av entusiastiska franska folkmassor som hyllade honom och tog maskindelar från planet som souvenirer. Den franske presidenten förlänade honom den franska Hederslegionen. Vid hemkomsten till USA eskorterades han av en flotta av krigsfartyg och flygplan. Han mottogs som en hjälte och över hela landet hedrades han med utmärkelser, firanden och parader. Av president Calvin Coolidge fick han motta kongressens Hedersmedalj.

Lindberghs popularitet och uppståndelsen kring hans bedrift ledde till att intresset för flyget ökade kraftig bland den amerikanska allmänheten som tidigare hade varit skeptisk.

1930-talet

Under 1930-talet reste Lindbergh flera gånger på uppdrag åt den amerikanska militären till Tyskland för att studera den tyska flygindustrin och flygvapnet, Luftwaffe. Han fascinerades av vad han såg och konstaterade att Tyskland hade tagit en ledande roll inom utvecklingen av flygtekniken. Lindbergh reste också till Sovjetunionen 1938 för att inspektera dess flygindustri. Även informationen från denna resa vidarebefordrade han till den amerikanska militären.

Han flyttade senare till Europa tillsammans med sin familj och de bodde under senare delen av 30-talet i England och Frankrike. I Frankrike arbetade Lindbergh tillsammans med den franske kirurgen och Nobelpristagaren Alexis Carrel. Lindberghs svägerska dog till följd av en hjärtsjukdom som läkarna inte hade kunnat behandla då det inte fanns artificiella hjärtpumpar som möjliggjorde hjärtkirurgi. Besviken över svägerskans död började han tillsammans med Carrel utveckla den första hjärtpumpen. Prototypen utgjorde grunden för framtida utveckling av hjärtkirurgin som idag räddar många liv. Deras insatser hedras sedan år 2002 med ett pris som belönar forskningsinsatser inom teknik för organpreservation och organtillväxt.

Men hans kontakter med den tyska flygindustrin förde honom återigen in i det amerikanska rampljuset. 1938 blev han inbjuden av den amerikanska ambassadören i Tyskland på middag med Hermann Göring på ambassaden i Berlin. På middagen närvarade bland andra även Willy Messerschmitt, den kände tyska flygplanskonstruktören. Vid middagen dekorerade Göring Lindbergh med den tyska Hedersmedaljen för hans insatser inom flygkonsten i allmänhet och atlantflygningen i synnerhet. Det var samma medalj som Henry Ford tidigare hade tilldelats. Lindberghs dekoration orsakade ramaskri i USA.

Krigsutbrottet

När kriget bröt ut i Europa blev Lindbergh, som sin far under första världskriget, en stark motståndare till amerikansk inblandning i kriget. Han förespråkade till och med en neutralitetspakt med Tyskland under sitt framträdande vid den amerikanska kongressen 23 januari år 1941. Han anslöt sig till organisationen America First och blev snart dess främsta offentliga talesman. Vid överfulla möten försökte han övertyga den amerikanska allmänheten om farorna med att gå in i kriget. Lindbergh hävdade att tre grupper ”drev det här landet mot krig” – Rooseveltadministrationen, britterna och judarna. Han uttryckte också sitt missnöje över vad han envist hävdade var judarnas ”stora ägande och inflytande över vår filmindustri, vår press, vår radio och vår regering”.

Ståndpunkter

På grund av sina många resor till Tyskland kombinerat med en tro på eugenik beskylldes han av vissa för att ha varit nazistsympatisör. Lindbergh betecknade aldrig sig själv som nationalsocialist och han sympatiserade aldrig öppet med Tredje riket. Lindbergh uttryckte dock i flera artiklar och tal att han ansåg att den vita rasens överlevnad var viktigare än demokratins överlevnad i Europa. ”Vårt band med Europa bygger på ras och inte politisk ideologi”, förkunnade han. Han fruktade också att ödeläggelsen av en mäktig europeisk nation skulle leda till den västerländska civilisationens undergång och ett kommunistiskt övertagande av Europa.

Mycket av hans ståndpunkt grundades i att han ansåg att många ryssar var “halvasiater” snarare än européer och att han tyckte att kommunism var en ideologi som skulle utplåna västerlandets ”rasliga styrka” och slutligen ersätta alla av europeisk härstamning med ”en trängande sjö av gula, svarta och bruna.”

Lindbergh beundrade specifika delar av de europeiska nationerna, såsom ”det tyska sinnet för vetenskap och organisation, det engelska sinnet för statsskick och handel, det franska sinnet för att leva och att förstå livet”. Han trodde att ”i Amerika kan de blandas för att forma det största sinnet av alla”.