Bertil Lundman
Bertil Lundman, född 1899 iMalmö, död 1993 iUppsala, var en svensk antropolog.
Karriär
Inskriven vid Uppsala universitet 1921, filosofie kandidat i botanik, geografi och metereologi 1925, teologie kandidat 1935, antropologie doktor på avhandlingen Dalaallmogens antropologi 1945, docent i fysisk antropologi 1947-1970.
Forskning
Lundman tillämpade med vissa modifikationer den traditionella indelningen av människoraserna, men talade redan på 1930-talet om populationer ("folkstockar"), och bestämde raserna utifrån jämförelsevis enhetliga befolkningar i stället för typer som i äldre antropologi - vilken han beskrev som "närsynt skallmätande" - och föregrep på så vis det moderna studiet av människan.
Under arbetet med sin doktorsavhandling, som omfattade en antropologisk undersökning av Dalarnas befolkning, upptäckte Lundman en i Sverige tidigare okänd ras med sannolik härstamning från Cro Magnon-kulturen, den så kallade tydalsrasen, uppkallad efter en norsk by, där den tidigare studerats av norska antropologer. I fråga om yttre rastecken har Lundman i övrigt bland annat konstaterat en skillnad i skallhöjd (ej att förväxla med skallängd) mellan västeuropeiska (så kallade atlantiska) och östeuropeiska (så kallade kaspiska) populationer. Under slutet av sin karriär intresserade sig Lundman för blodgrupperna och gjorde en populationsindelning baserad på blodalleler.
Med utgångspunkt från redan känt material har Lundman utrett och beskrivit Sveriges antropologiska förhållanden och spårat olika typer (utseenden) inom den nu levande befolkningen till forntida grupper. Redan före sin stora folktypsundersökning i Dalarna konstaterade han förekomsten av en blond sannolik Cro Magnon-typ (ej att förväxla med den ovan nämnda mörka tydalsrasen), vilken han kallade "västmanlandstypen", som den tyske antropologen Fritz Paudler tidigare upptäckt och beskrivit som identisk med den tyska så kallade fäliska rasen.
Viss uppmärksamhet har rönts kring Lundmans omstridda beskrivning av resandefolket ("tattare") som en blandpopulation av romer (zigenare) och socialt utslagna svenskar.
Lundman var kritisk till rasbiologen Herman Lundborg ("entusiastisk men korttänkt person utan större vetenskaplig förmåga") och sin samtida kollega, den amerikanske antropologen Carleton Coon ("förvirrad systematik").
På 1950-talet började rasbegreppet ifrågasättas och Lundmans forskning har sedan dess kritiserats på ideologiska grunder.
Övrigt
Medlem av Samfundet Manhem.
Bibliografi i urval och källor
Västmanlandstyper, Julläsning, Västmanlands läns tidning, (1931)
Folktypsundersökningar i Dalarna I-IX, Dalarnas hembygsbok, (1932-1938, (1940, 1946)
Nordens rastyper, (1940)
Jordens människoraser och folkstammar, (1943-1944
Dalaallmogens antropologi (doktorsavhandling), (1945)
On the Origin of the Lapps, Ethnos (1946)
Nutidens människoraser, (1946)
Raser och folkstockar i Baltoskandia, (1946, 1967)
Ergebnisse der anthropologischen Lappenforchung, Anthropos, (1952)
Umriss der Rassenkunde des Menschen in geschichtlicher Zeit, (1952)
Stammeskunde der Voelker, (1961)
Blutgruppenforschung und geograpische Anthropologie, (1967)
The Races and Peoples of Europe (övers.), (1977)
Minnen (memoarer), (1987)
Jordens folkstammar, (1988)
Externa länkar
|
i ämnesportalen om Framstående svenskar |
