Alfons Rebane
Waffen-Standartenführer der SS Alfons Rebane, född den 24 juni 1908, död den 8 mars 1976, var en estnisk officer i Waffen-SS under andra världskriget. Rebane var en estnisk frivillig som ledde estniska förband på tysk sida i strider på östfronten. Sommaren 1944 överfördes han till Waffen-SS och tjänstgjorde som regementesbefäl i 20. Waffen-Grenadier-Division der SS (Estnische Nr. 1).
Rebane var förste est som förlänades med riddarkorset och erhöll senare även eklöven.
Innehåll
Skogsbröderna
Alfons Rebane föddes i Walk i Estland. Hösten 1926 påbörjade han sin militära karriär när han kom i på Narvas krigsskola. Han lämnade skolan med toppbetyg och befordrades till löjtnant. Rebane började sedermera tjänstgöra i 1. pansarregementet, men efter Sovjetunionens ockupation av Estland sommaren 1940 blev han arbetslös.
Rebane försörjde sig som byggarbetare innan han valde att gå under jorden och bli en av Skogsbröderna. Dessa var motstånds- eller partisangrupper som motarbetade den kommunistiska ockupationsmakten. Sommaren 1941 ledde han en grupp med Skogsbröder i landskapet Wierland och samma sommar påbörjade Tyskland sin invasion av Sovjetunionen, operation Barbarossa. Efter att tyskarna trängt undan de sovjetiska styrkorna i Estland utnämndes Rebane till chef för Selbstschutze (någon form av hemvärn) i sitt landskap Wierland.
I tysk tjänst
Den 1 september 1941 gick Rebane med i den tyska krigsmakten. Han blev befälhavare för 15. (Ski-) Kompanie des etsnischen Polizei-Bataillons 184. Vintern 1941/1942 skickades Rebanes förband till fronten och stred längs järnvägslinjen mot Jamburg.
Hösten 1942 blev Rebane bataljonsbefälhavare när han fick befälet över Ost-Bataillon 658 (Estn.).
Den 14 januari 1944 inleddes en sovjetisk vinteroffensiv för att häva belägringen av Leningrad och trycka tillbaka de tyska styrkorna till Baltikum. Rebane stred vid Novgorod med sin bataljon och lyckades täcka till en hotande lucka i frontlinjen. För denna insats förlänades han som förste est den 23 februari med riddarkorset.
Rebane ville nu när striderna förts in på estnisk mark att en ny estnisk division med estnisk ledning skulle sättas upp. Av detta blev intet och han tackade den 1 mars nej till ett erbjudande från SS-Oberführer Franz Augsberger, befälhavare för 20. Waffen-Grenadier-Division der SS (Estnische Nr. 1), om att bli regementesbefälhavare i divisionen.
Waffen-SS
I april 1944 omorganiserades Rebanes bataljon till II. bataljonen i Waffen-Grenadier Regiment der SS 47 i den estniska SS-divisionen. Rebane själv var vid denna tid förbinelseofficer vid staben för XXVI. Armeekorps. Sedan fick han ansvaret att leda en utbildningskurs för blivande officerare till de estniska gränsskyddsregementena. I juni kom dock order från Reichführer-SS Heinrich Himmler om att Rebane åter skulle ta befälet över sina gamla bataljon.
Rebane stred vid Narvafronten till slutet av juli då de retirerade till Tannenberglinjen/Blå bergen. I samband med detta fick Rebane den 26 juli befälet över Waffen-Grenadier Regiment der SS 46. Detta regemente hade lidit svåra förluster och lämnade fronten för att få återhämtning och förstärkningar.
I mitten av augusti beordrades Rebane att med en Kampfgruppe bege sig till Tartu där sovjetiska styrkor hotade bryta igenom. Hårda strider följde och Rebanes styrka blev omringad den 17 september. Dagen efter lyckades de bryta sig ut.
Den 6 oktober lämnade divisionen fronten för att återuppbyggas vid Neuhammer i Tyskland. I slutet av januari sattes Rebane med sitt regemente in i Schlesien där de deltog i försvarsstrider vid Oppeln. Vid krigsslutet lyckades Rebane leda en grupp till de amerikanska linjerna och kapitulera där.
Rebane nominerades den 3 april till att förlänas med eklöven till sitt riddarkors. Nomineringen hann aldrig behandlas innan krigsslutet och godkändes 1975 av Föreningen för riddarkorsbärare (ty: Ordensgemeinschaft der Ritterkreuzträger des Eisernen Kreuzes e.V. (OdR).
Efter kriget
Efter kriget bosatte sig Rebane i Storbritannien och började arbeta för brittiska MI6 med att organisera den antikommunistiska partisanverksamheten i Baltikum. Den sovjetiska underrättelsetjänsten fick dock reda på Rebanes inblandning genom spionen Kim Philby och därmed kunde Rebane aldrig mera återvända hem till Estland.
1961 flyttade Alfons Rebane till Tyskland där han avled 1976. 1999 tog Estlands dåvarande premiärminister, till lika militärhistoriker, Maar Laar initivativ till att återbörda Rebanes kvarlevor till Estland. Den 26 juni genomfördes inför 500 personer en begravningsceremoni.
Kommenderingar
- Utbildning vid krigsskolan i Narva (1 september 1926 – 29 augusti 1929)
- Tjänstgöring i estniska 1. Panzer-Regiment ( - sommaren 1940) sovjetisk ockupation
- Civil
- Partisan i Skogsbröderna
- Chef för Selbstschutze i Wierland (sommaren 1941 -
- Befälhavare för 15. (Ski-) Kompanie des estnischen Polizei-Bataillons 184 (1 september 1941 – hösten 1942)
- Befälhavare för Ost-Bataillon 658 (Estn.) (september 1942 – april 1944) bataljonen gick upp i den estniska divisionen, 20. Waffen-Grenadier-Division der SS (Estnische Nr. 1)
- Förbindelseofficer vid staben för XXVI. Armeekorps
- Chef för officersutbildningskurs vid Utbildningsbrigad Nord
- Befälhavare för II. bataljonen i Waffen-Grenadier Regiment der SS 47 i 20. Waffen-Grenadier-Division der SS (Estnische Nr. 1) (juni 1944 – 26 juli 1944)
- Befälhavare för Waffen-Grenadier-Regiment der SS 46 i 20. Waffen-Grenadier-Division der SS (Estnische Nr. 1) (26 juli 1944 – 8 maj 1945)
- Ställföreträdande divisionsbefälhavare (vid krigsslutet)
Befordringar
- Löjtnant (i den estniska armén) – 29 augusti 1929
- Överlöjtnant (i den estniska armén) – 24 februari 1933
- Hauptmann (i den tyska armén) – 1 januari 1942
- Major (i den tyska armén) – juni 1943
- Waffen-Sturmbannführer der SS – 26 juli 1944
- Waffen-Obersturmbannführer der SS – 9 november 1944
- Waffen-Standartenführer der SS – mars 1945
Utmärkelser
- Järnkorset av andra klass –
- Järnkorset av första klass –
- Riddarkorset – 23 februari 1944
- Närstridsspänne i brons
- Infanteristormmärket
Källor
- Lexikon der Wehrmacht
- Kjellander, Petter. Till siste man – Estniska frontsoldater berättar. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. 2011.
- Kjellander, Petter. Undergången – Estniska frontsoldater berättar. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. 2011.
- Michaelis, Rolf. Estländare i tysk tjänst. Leandoer & Ekholm. 2005.
- Tråd i ett militärhistoriskt forum
- Central Europe Review Vol 1, No 2, 5 July 1999 – Doing It Half Right
i ämnesportalen om Andra världskriget |