44. Infanterie-Division

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

44. Infanterie-Division var en tysk infanteridivision under andra världskriget.

44. Infanterie-Division bildades i Wien, Wehrkreis XVII, den 1 april 1938 av de österrikiska 2. och 3. divisionerna sedan Anschluss genomförts. I mars 1939 deltog divisionen i inmarschen in i Tjeckoslovakien.

Divisionen mobiliserades den 26 augusti 1939 som en del av 1. Welle. De deltog i fälttåget i Polen där de ryckte fram mot Krakow, en stad som ett av deras infanteriregementen (134.) intog den 6 september. Divisionen fortsatte framryckningen österut mot Lemberg.

Efter fälttåget stationerades vid sina hemgarnisioner och från december i området kring Einbeck, vid västfronten, som reservdivision. När fälttåget i väst inleddes den 10 maj 1940 var 44. Infanterie-Division en reservdivision och framryckte bakom frontförbanden. Under fälttågets andra fas, Fall Rot, framryckte de i riktning mot Paris. Efter den franska kapitulationen svarade divisionen för kustskydd i området kring La Rochelle samtidigt som de förberedde sig för den planerade, men ej genomförda, landstigningen i England, operation Seelöwe.

I september 1940 överlämnade de en tredjedel av sin stridsstyrka till den nybildade 137. Infanterie-Division och förlusterna ersattes av nya rekryter. I april 1941 förflyttades divisionen till Generalguvernementet varifrån de den 22 juni deltog i den tyska invasionen av Sovjetunionen, operation Barbarossa, och framryckte på den södra delen av östfronten. De korsade floden Bug och senare floden Styr. De bröt igenom Stalinlinjen norr om Zjitomir och fortsatte österut mot Kiev. De deltog i inringningen av Kiev och bröt igenom stadens södra försvarslinje. Efter de inringade sovjetiska styrkornas kapitulation fortsatte 44. Infanterie-Division österut och gick i vinterställningar i området kring Tjuhyjiv öster om Charkov. Här utkämpande de under vintern ställningsstrider. I maj 1942 var divisionens olika förband utspridda över ett ganska långt frontavsnitt.

Sommaren 1942 deltog divisionen i den tyska sommaroffensiven, Fall Blau, och framryckte österut mot Stalingrad. I november stred divisionen vid floden Don nordväst om Kalatj. I samband med den sovjetiska operation Uranus blev 44. Infanterie-Division ett av de tyska förband som stängdes in i Stalingradfickan. De försökte hålla ställningar på den öppna stäppen i västra delen av fickan och tvingades hela tiden österut mot staden Stalingrad. Den slitna divisioen deltog i januari 1943 i slutstriderna kring flygplatsen Pitomnik och den 24 januari rapporterades från 6. Armees högkvarter att divisionen i princip var utplånad. Mindre delar av divisionen hade undkommit inringningen och stred på Kalmuckstäppen mellan floderna Don och Donets.

Den 17 februari 1943 sattes en ny division med namnet 44. Infanterie-Division upp. Utbildningen förlades till Belgien och den 1 juni 1943 bytte de namn till (44.) Reichsgrenadier-Division Hoch- und Deutschmeister.

Befälhavare

Gradbeteckningarna visar den eller de grader befälhavaren hade under den period han ledde divisionen.

Generalleutnant Dr. jur. Franz Beyer (1 mars 19431 juni 1943) namnbyte till (44.) Reichsgrenadier-Division Hoch- und Deutschmeister

Organisation

September 1939

  • Infanterie-Regiment 131 (Stab, I.-III.)
  • Infanterie-Regiment 132 (Stab, I.-III.)
  • Infanterie-Regiment 134 (Stab, I.-III.)
  • Artillerie-Regiment 96 (Stab, I.-III.)
    • Artillerie-Regiment 97 (I.)
  • Beobachtungs-Abteilung 44
  • Feldersatz-Bataillon 44
  • Aufklärungs-Abteilung 44
  • Panzerabwehr-Abteilung 46
  • Pionier-Bataillon 80
  • Infanterie-Divisions-Nachrichten-Abteilung 64
  • Infanterie-Divisions-Nachschubführer 44

1942

  • Grenadier-Regiment 131
  • Grenadier-Regiment 132
  • Grenadier-Regiment 134
  • Radfahr-Abteilung 44
  • Artillerie-Regiment 96 (Stab, I.-III.)
    • Artillerie-Regiment 97 (I.) (blev i april IV. bataljonen i Artillerie-Regiment 96)
  • Pionier-Bataillon 80
  • Panzerjäger-Abteilung 46
  • Nachrichten-Abteilung 64
  • Versorgungseinheiten 44

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget