Verner von Heidenstam

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
von Heidenstam

Verner von Heidenstam, (1859-1940), var en svensk författare och poet och ledamot av Svenska Akademien (1912-1940) och mottagare av Nobelpriset i litteratur 1916.

Biografi

Verner von Heidenstam var enda barnet till fyringenjören Nils Gustaf von Heidenstam och Magdalena Charlotta Rütterskjöld. Under uppväxten tillbringade han sommarloven på bruksherrgården Olshammar, idag kallad Olshammarsgården, som ligger i Hammars församling vid Vättern. Trots att vintrarna tillbringades i Stockholm är det Olshammar som han kallar barndomshem och i sina verk återvänder han ofta till platsen där han växte upp. I den självbiografiska Hans Alienus har han beskrivit barndomen som ensam. Efternamnet Alienus kommer av det latinska ordet för främmande, alienus. I Olshammarsgården fanns ett stort bibliotek med klassisk litteratur som Xenofon, Tacitus, Plutarchos och andra. Bland svenska författare läste han Tegnér, Runeberg och Wallin. I Stockholm bodde familjen först på Johannis Östra Kyrkogata och från 1876 på Karlavägen 7 mittemot Humlegården. Heidenstam gick i Beskowska skolan. I början fick han goda betyg men på grund av dålig hälsa gick det allt sämre i skolan.

I september 1876 reste Heidenstam utomlands till Alexandria och reste hem via Grekland och Italien. I ett brev till sin mor förklarade han att han ville bli målare, ett yrkesval hon skarpt avrådde ifrån. I sitt skissblock ritade och målade han flitigt men han började också skriva verser. Det är troligt att publiceringen av August Strindbergs Det nya riket i oktober 1882 gjorde ett stort intryck på Heidenstam och påverkade honom i radikal riktning.

Våren 1896 reste von Heidenstam i Karl XII:s spår till Konstantinopel, Bender, Poltava, Moskva och Sankt Petersburg.

Heidenstam såg sig själv som en anförare för ett fosterländskt program med mål att påverka kulturlivet i Sverige. Han var med och grundade Sveriges författareförening 1893. 1895 gav han sig in i ett projekt för att starta en dagstidning, "ett organ för de bildade klasserna samt för vetenskap och konst". Han ansåg att det saknades en kvalitetstidning som gav uttryck för de nationella tanken och där nittiotalisterna kunde publicera sig.

Heidenstam ansåg att varje svensk hade lika stor rätt till sitt land och att existerande sociala skillnader var ett hinder för att ena nationen till ett folk. På dagen för andrakammarvalet 1899 publicerade Heidenstam i Svenska Dagbladet diktsviten Ett folk. Dikten Sverige blev senare tonsatt av Wilhelm Stenhammar: "Sverige, Sverige, Sverige fosterland / vår längtans bygd, vårt hem på jorden". Den tredje dikten, Medborgarsång, är politisk och Heidenstam skriver om rösträtten: "Det är skam, det är fläck på Sveriges baner / att medborgarrätt heter pengar.".

Heidenstam kritiserade även senare i livet efter första världskriget bolsjevismen. Han precis som många andra bildade européer hyste stor beundran för Benito Mussolini under 20-talet. I april 1933 intervjuades han av den tyska tidningen Der Tag där han är positiv till de politiska förändringarna i Tyskland: "Jag visste att Tysklands stund skulle komma och hälsar nu nationens uppvaknande.". I en intervju med den tyska tidningen Berliner Lokalanzeiger sade Heidenstam: "Min åsikt är nu som förr, att det nya Tyskland genom sin segerrika kamp mot bolsjevismen bringat den kommunistiska vågen i Europa att stagnera och därigenom - som vi hoppas - räddat den europeiska civilisationen." I Tyskland var Heidenstam en uppskattad författare; han utnämndes till hedersdoktor vid universitetet i Heidelberg 1936.

I början av 1930-talet utvecklade Heidenstam demens, som bland annat tog sig form av misstänksamhet, plötsliga vredesutbrott och svårigheter att finna rätt ord. Efter sin 75-årsdag 1934 blev han allt sämre, han led av ångest och hallucinationer, behövde hjälp med allting och kunde inte skriva brev eller tala om vad klockan var. Han avled klockan 03.50 den 20 maj 1940 på Övralid.

Efter Heidenstams död kunde man höra följande minnesruna i Königsbergsradion:

”Karolinernas författare, vårdaren av de stora soldatiska idealen från Karl XII:s tid, har alltid haft sina hängivna vänner och beundrare i Tyskland. Verner von Heidenstam har också alltid varit en stor vän av Tyskland, och under åren efter den nationella revolutionen här i landet, då småsinnet och hatet mot Tyskland rasade värre än någonsin, framträdde denne andens storman mången gång och deklarerade högt och tydligt sin förståelse och beundran för det nya Tyskland.

Dagen efter återberättades hyllningar från tyska tidningar där stod att Heidenstam var ”Sveriges store son” och att hans ”heroiska livsuppfattning och kraften i hans gestaltningar fört honom särskilt nära det tyska folket.

Poesi och bibliografi

"Det är bättre av en hämnare nås än till intet se åren förringa,

det är bättre att hela vårt folk förgås och gårdar och städer brinna.

Det är stoltare att våga sitt tärningskast, än tyna med slocknande låge.

Det är skönare lyss till en sträng som brast, än att aldrig spänna en båge."

Urval av von Heidenstams bibliografi:

  • 1888 – Vallfart och vandringsår
  • 1889 – Endymion
  • 1889 – Renässans
  • 1890 – Pepitas bröllop
  • 1892 – Hans Alienus
  • 1895 – Dikter
  • 1897 – Karolinerna
  • 1901 – Heliga Birgittas pilgrimsfärd
  • 1905 – Folkungaträdet: Folke Filbyter
  • 1907 – Folkungaträdet: Bjälboarvet
  • 1908 – Svenskarna och deras hövdingar
  • 1915 - Nya dikter
  • 1941 – När kastanjerna blommade är en ofullbordad självbiografi, postumt utgiven 1941 som ett utkast. Denna skildring av Heidenstams barndom i Olshammar är en samling brottstycken av en tid som flytt.

Referenser

  1. Sennerteg, N. Tyskland talar – Hitlers svenska radiostation. Historiska Media. 2006. Sidan 83
Adolf Erik Nordenskiöld målad av Georg von Rosen 1886.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Framstående svenskar