Königsbergsradion

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Königsbergsradion var en tyskkontrollerad radiostation som sände på svenska under andra världskriget. Den första sändningen genomfördes den 20 november 1939 och den sista den 7 maj 1945. Königsbergsradion hade en relativt stor personalomsättning och sammanlagt arbetade minst 29 svenskar på stationen.


Bakgrund

Radion ansågs vara mycket viktig för informations- och propagandaspridning så Reichsrundfunk, den tyska riksradion, hade planer på svenskspråkiga radiosändningar redan före kriget, men dessa genomfördes ej. Efter krigsutbrottet ökade det strategiska intresset för Skandinavien hos både tyskarna och de allierade. Den ökande allierade propagandan mot Sverige fick tyskarna att reagera. Först var tanken att sändaren i Danzig skulle användas för de svenskspråkiga radiosändningarna, men den var för svag för att nå över Östersjön. Istället kom sändaren i Königsberg att användas.


I aktion

Klockan nio på kvällen den 20 november 1939 hördes för första gången hälsningsfrasen: ”Hallå Norden, här talar Tyskland”. Rösten tillhörde den då 22-årige Thorolf Hillblad som blev den förste svensken att höras i radion. Inledningsvis var de svenska sändningarna blygsamma, ett 20-minuters program som följdes av nyheter på litauiska. Dock ökade sändningstiden snabbt. Förutom nyheter och dagsaktuella kommentarer sändes även föredrag och reportage. Bland annat från de många Kriegsberichter (krigskorrespondenter) som fanns vid fronterna. När det svenskspråkiga materialet inte räckte till översattes tyska reportage. Man kunde bland annat höra intervjuer med piloter i luften, ubåtsbesättningar på uppdrag och berättelser från studiebesök hos stridsvagnsbesättningar. Den 17 oktober 1941 intervjuades en anonym svensk frivillig i Waffen-SSöstfronten vilken beklagade att Sverige inte deltog i kriget mot bolsjevismen.

Königsbergsradion stödde inte något svenskt nationalsocialistiskt parti eller organisation, utan syftet var att väcka sympati och förståelse för Tyskland.

Radion hade från början sin redaktion i Berlin och sände via kabel till Königbergssändaren. När de allierade bombningarna av staden tilltog tvingades till slut radiohuset att evakueras och de olika redaktionerna flyttade till nya platser. Den svenska redaktionen flyttade den 5 augusti 1943 till Königsberg.

Ju sämre kriget gick för Tyskland desto färre lyssnare hade Königsbergsradion, men de drog ändå många lyssnare på grund av sitt populära musikutbud. Hur många som lyssnade på Königsbergsradion är svårt att säga. Medvetenheten om radions existens fanns där eftersom det gjordes reklam och det skrevs i dagstidningarna den. Några månader efter tyskarnas nederlag i Stalingrad 1943 beställde Radiotjänst en gallupundersökning som visade att 13,4 % av radiolyssnarna rattade in Königsbergsradion.


Evakueringar

I mitten av oktober 1944 trängde sovjetiska styrkor in i Ostpreussen och Königsberg hotades. Redaktionen evakuerades till Danzig och sändningarna fortsatte. Den 25 eller 26 januari 1945 tystnade sändningarna sedan deras sändare förstörts genom en fullträff av sovjetiskt artilleri. Den 28 januari evakuerades redaktionen till Berlin och återupptog sändningarna via kortvåg därifrån. Dock kunde inte radion höras i Sverige så sändningarna ställdes in. Jakten på en ny sändare påbörjades och slutligen kunde sändningarna den 15 april återupptas från Norge. Utanför Oslo fanns en mobil radiostation till förfogande efter den tyska reträtten från Finland. Radiostationen bestod av fem stycken lastbilar som bar all nödvändig utrustning samt en lastbil som fungerade som en studio. Det tog 2,5 timmar att sätta upp stationen och göra den klar för sändning. Då placerades lastbilarna i en lång rad och sammanbands med specialluckor och dragspelsväggar av tältduk. Förutom dessa lastbilar hade de ytterligare sju stycken med reservaggregat, verkstad och reservdelar.

Königsbergsradion sände från Norge varje kväll fram till den 7 majTyskland kapitulerade.


Källor

  • Sennerteg, N. Tyskland talar – Hitlers svenska radiostation. Historiska Media. 2006.
Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget