Ursprungsfolk

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Ursprungsfolk. Ett ursprungligt folk, ett folk som bebodde en plats eller ett område före andra folk eller ett folk vars rötter och kultur kan bindas till en plats eller ett område vid en tid för känd kolonisering. Definitionen av ursprungsfolk, urfolk, urbefolkning eller ursprunglig befolkning tycks inte vara en alltför lätt uppgift eftersom ämnet är politiskt laddat och omgärdat med en tydlig beröringsångest, ett resultat av politisk korrekthet.

Den svenska regeringen definierar begreppet ursprungsfolk som: "Ett ursprungsfolk ska ha en lång sammanhängande historisk anknytning till de områden där de bedrivit sin näring och utvecklat sin kultur som går tillbaka till tiden före nationalstatens bildande."[1]

Sveriges ursprungsfolk

Skandinavien befolkades söderifrån av germanska folkstammar när inlandsisen sakta smälte och drog sig norrut. Dessa stammar vandrade över den landbrygga som då sammanhöll nuvarande Skandinavien med kontinenten. De germanska folkstammarna vandrade under årtusendena allt längre norrut och befolkade dagens Sverige och Norge. Sveriges äldsta fynd för mänsklig aktivitet har hittats i Skåne, i Lockarp och Mölleröd, i form av några pilspetsar och flintredskap. Dessa fynd är över 14 000 år gamla. Det äldsta fyndet i Norrland är cirka 9 000 år gammalt och hittades vid Garaselet invid Byskeälven i Västerbotten. Det går dock inte att avgöra om fyndet vid Byskeälven kommer från germanska stammar eller andra folk.

Man vet genom utgrävningar att bostadshus av sydskandinavisk typ byggdes ända upp till vad som idag är Mellannorrland, det vill säga Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och Jämtland runt år 0. Indikationer pekar på att det var influenser västerifrån, dagens Norge, som gjorde befolkningarna mer bofasta med hus ända upp till 40 meter långa och en livsstil med agrar kultur. Ännu tidigare, runt år 800 fvt, skiljer sig kulturerna åt. Mellannorrland får en bofast befolkning medan över Norrland fortfarande håller fast vid en fångstkultur. Detta tyder på två skilda folk och kulturer.

Samerna

Det äldsta skelettet som hittats på den skandinaviska halvön pekar på att de germanska folken var först att kolonisera Norden. Skelettet hittades i Norge med ett intakt kranium av dolikocefal (långskallig) typ, vilket är den skallform germaner har. Samerna har en skallform som kallas brakycefal (kortskallig).[2] En metod, kallad Retzius formel, för att fastställa olika typer av skallform hade redan under 1800-talet tagits fram av antropologen Anders Retzius.[3]

Arkeologisk forskning har visat att det i norra Skandinavien fanns en samisk befolkning cirka år 1000 fvt, eventuellt något tidigare ändå. Det rör sig om tolkningar av arkeologiskt material som kan slå fel på ett antal år, men det mesta tyder på att samer åtminstone har funnits i det som vi idag kallar Sverige under drygt 3000 år.

Evert Baudou, professor emeritus i arkeologi vid Umeå universitet, beskriver resultatet av den forskning som har bedrivits på området:

"Naturligtvis är dagens samer en urbefolkning i den meningen att de bott i Övre Norrland under överskådlig tid, att de haft en särpräglad kultur och att de förvandlats till en undanträngd minoritet. Men samerna var inte de första människorna inom de områden där de funnits under de senaste årtusendena, och är därmed inte heller urbefolkning i den mening arkeologerna lägger i begreppet".[4]

Arkeologiska fynd

Enligt en artikel publicerad i tidskriften Allt om Vetenskap den 20 juni 2006 dateras den första mänskliga aktiviteten i Skandinavien till cirka 13 000 år sedan:

"Efter en ny framstöt drar sig isen tillbaka igen. Därefter följer den nordiska isens största utbredning kring 18 000 år sedan. Den sista mammuten i Sverige som vi känner till, den hittades i Lockarp i Skåne 1939, åtminstone hittades ett stycke av dess bete. Den var cirka 13 000 år gammal, från den tid då isen börjat dra sig tillbaka efter den senaste nedisningen. Det betyder att den är samtidig med de tidigaste mänskliga lämningarna i Skåne. De första svenskarna visste därmed med stor sannolikhet hur en mammut luktade och lät. Och kanske hur den smakade."[5]

Urmänniska

Begreppet Urmänniska förekommer även, men syftar på att beskriva ett folk som anses vara äldre än andra folk. Enligt en artikel publicerad i Aftonbladet den 16 mars 2011 där rasgenetisk forskning ges en vetenskaplig betydelse pekas sanfolket i Kalahariöknen ut som världens äldsta folk.[6]

FN:s definition av ordet ursprungsfolk - Indigenous population

Indigenous communities, peoples and nations are those which, having a historical continuity with pre-invasion and pre-colonial societies that developed on their territories, consider themselves distinct from other sectors of the societies now prevailing on those territories, or parts of them. They form at present non-dominant sectors of society and are determined to preserve, develop and transmit to future generations their ancestral territories, and their ethnic identity, as the basis of their continued existence as peoples, in accordance with their own cultural patterns, social institutions and legal system. This historical continuity may consist of the continuation, for an extended period reaching into the present of one or more of the following factors:

a) Occupation of ancestral lands, or at least of part of them;
b) Common ancestry with the original occupants of these lands;
c) Culture in general, or in specific manifestations (such as religion, living under a tribal system, membership of an indigenous community, dress, means of livelihood, lifestyle, etc.);
d) Language (whether used as the only language, as mother-tongue, as the habitual means of communication at home or in the family, or as the main, preferred, habitual, general or normal language);
e) Residence on certain parts of the country, or in certain regions of the world;
f) Other relevant factors.

On an individual basis, an indigenous person is one who belongs to these indigenous populations through self-identification as indigenous (group consciousness) and is recognized and accepted by these populations as one of its members (acceptance by the group). This preserves for these communities the sovereign right and power to decide who belongs to them, without external interference”.[7]

Referenser

Externa länkar

Da Vinci Vitruve Luc Viatour.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Fysisk antropologi