Skåne

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Skånes vapen.

Skåne är Sveriges sydligaste landskap. Skåne gränsar i norr till Halland och Småland och i nordöst till Blekinge. Ytan uppgår till cirka 11 007 km2 och folkmängden till cirka 1,25 miljoner invånare (2011). Skåne har kust mot Östersjön i öster och söder, mot Öresund i väster och mot Kattegatt i nordväst. Till landskapet hör öarna Hallands Väderö och Ven. Skåne omfattar merparten av Skåne län (Östra Karups församling hör till Halland). Landskapsblomma är prästkrage och landskapsdjur är kronhjort. Största stad är Malmö. Landskapet har under stora delar av historien varit en naturlig del av Danmark.

Stora delar av Skåne består av bördig jordbruksmark.

Sevärdheter

Mat

Det finns en del maträtter som är typiskt skånska. Till dessa hör Spettekaka, gås och svartsoppa. Det finns även Skånsk äppelkaka.

Historia

Då inlandsisen drog sig tillbaka från norra Europa blev det landområde som idag kallas Skandinavien isfritt och därmed beboeligt. Kullahalvön kan ha varit den plats som först blev isfri för cirka 17 000 år sedan.[1] Strax norr om Finjasjön har arkeologer funnit spår efter vad som idag anses vara den första bosättningen i Sverige.[2][3] Utgrävningar visar att bosättningen är uppemot 14 000 år gammal och sammanfaller med Hamburgkulturen. De arkeologiska fynd som därmed är kända idag stödjer därmed uppfattningen att det var de sydligaste delarna av Skandinavien som först blev beboeliga då isen drog sig tillbaka. Det är inte fastställt exakt vilken europeisk befolkning som bebodde området.

Skåne kallades för Sconaowe vid 800-talets början och Scóneg omkring 890, namnet tros ursprungligen ha varit Skathinawjo som är sammansatt av orden Skathin- (skada eller farlig) och –awjo (ö eller halvö). Skåne kan alltså ha betydelsen "den farliga halvön" och möjligen det som har gett upphov till namnet är det för sjöfarten farliga sydvästra hörnet av Skåne. Namnet på staden Skanör som ligger där har samma ursprung. Sannolikt är det Skathinawjo som även har gett upphov till namnet Skandinavien. Det ursprungliga Skånes omfattning tros ha varit begränsat till slättlandet i väster och söder. De övriga delarna av Skåne som till exempel Göinge, Åsbo och Villand var förmodligen från början separata land. Under medeltiden var däremot Skånes omfattning mycket större än idag eftersom det då även omfattade Halland, Blekinge och Bornholm. Detta område som på latin kallades för "terra Scaniae" utgjorde en lagsaga med ett eget landsting i Lund och en egen lag, Skånelagen, som var gällande lag i Skåne fram till 1683 då den svenska landslagen infördes. Blekinge och Halland avskiljdes dock från Skåne redan under medeltiden när de fick egna landsting, men de fortsatte även efter det att tillämpa Skånelagen. När Skåne erövrades av Sverige 1658 organiserades Skåne och Blekinge som en lagsaga medan en ny lagsaga bildades för Halland som inkluderade Bohuslän. 1820 fick Skåne och Blekinge en egen hovrätt i Kristianstad, som 1917 flyttades till Malmö.

Under 1300-talet var Skåne under en period en del av Sverige. På grund av ekonomiska orsaker såldes i omgångar delar av landskapet under kung Magnus Erikssons styre. Den danske kungen Valdemar Atterdag återtog dock Skåne 1360, varefter det dröjde till 1658 innan Sveriges sydligaste landskap permanent införlivades i riket.

Referenser

Källor