Schwere SS-Panzer-Abteilung 101
_beim_%C3%9Cbungsschie%C3%9Fen.jpg)
Schwere SS-Panzer-Abteilung 101 senare omdöpt till Schwere SS-Panzer-Abteilung 501 (sSS-PzAbt.) var en tung pansarbataljon inom Waffen-SS under andra världskriget utrustad med Tigerstridsvagnar. Bataljonen var ett kårförband tillhörade I. SS-Panzerkorps och sattes in i strid tillsammans med kårens divisioner.
Under kriget rapporterade bataljonen att de slagit ut runt 500 fientliga stridsvagnar samtidigt som de förlorat 107 egna stridsvagnar [1] (inklusive förluster orsakade av fientliga flyganfall).
Innehåll
Uppsättning
Den 19 juli 1943 gavs order om att en tung pansarbataljon med tre kompanier skulle bildas vid Sennelager. Denna bataljon skulle tillhöra I. SS-Panzerkorps som var under uppsättning. Två av kompanierna skulle vara helt nya medan det tredje var 13. (tunga) kompaniet från SS-Panzer-Grenadier-Division Leibstandarte SS Adolf Hitlers pansarregemente. Stridsvagnarna som tilldelades den tunga bataljonen var Tiger I. Detta kompani anlände till Verona, Italien mellan den 23 och 25 augusti för att förstärka SS-Panzer-Grenadier-Division Leibstandarte SS Adolf Hitler. Efter insatsen i Italien skickades det före detta 13. (tunga) kompaniet till östfronten i början av november.
Samtidigt sattes resten av bataljonen upp från grunden vid truppövningsfälten Mailly-le-Camp i Frankrike den 22 oktober 1943. Senare under utbildningen förflyttades de till ett annat övningsområde i Belgien innan de i april 1944 förlades i Beauvaisområdet i norra Frankrike. Vid denna tid började också besättningar från kompaniet på östfronten ansluta till resten av bataljonen.
Normandie
Under våren 1944 började den tyska ledningen räkna med en allierad någonstans i Västeuropa. schwere SS-Panzer-Abteilung 101 var ett av förbanden som låg i beredskap i Frankrike.
Den 1 juni rapporterade bataljonen att de hade 37 av sina 45 Tiger I operativa. Den 6 juni genomförde de allierade landstigningen i Normandie och mellan den 7 och 12 juni marscherade bataljonen mot Normandie. De utsattes under vägen för otaliga flygangrepp som skadade ett stort antal stridsvagnar. Den 13 juni kom bataljonen i strid och förlorade under första dagens strider tre Tiger I. I de intensiva striderna förloras Tigerstridsvagnarna en efter en och den 3 juli lämnade 1. kompaniet över sina sista tre vagnar till 3. kompaniet för att själva åka till Tyskland för att bli utrustade med de nya Tiger II. Kompaniet återvände mellan den 5 och 18 augusti tillsammans med 14 Tiger II.
Striderna i Frankrike fortsatte och den 30 augusti hade 2. och 3. kompanierna inga Tigerstridsvagnar kvar. Den 5 september evakuerades bataljonen från fronten tillsammans med en enda överlevande Tiger II. Några dagar senare kom order om att bataljonen skulle återuppsättas med enbart Tiger II stridsvagnar. I samband med detta bytte bataljonen namn till schwere SS-Panzer-Abteilung 501.
Ardenneroffensiven
Problem med leveranser av nya stridsvagnar ledde till att elva Tiger II konfiskerades från en sändning till schwere Panzer-Abteilung 509. När SS-bataljonen sattes in inför Ardenneroffensiven hade de 45 Tiger II. Bataljonen blev en del av Kampfgruppe Peiper, men de tunga stridsvagnarna hade svårt att göra sig själva rättvisa i den bergiga och skogiga terräng som präglade Ardennerna. De förlorade 13 Tiger II i striderna.
Operation Frühlingserwachen
Den 24 januari 1945 lastades schwere SS-Panzer-Abteilung 501 ombord på ett tåg som skulle ta dem till Ungern för att där delta i operation Frühlingserwachen. Operationen misslyckades och en sovjetisk motoffensiv ledde till att bataljonen tillsammans med andra tyska förband retirerade in i Österrike.
Befälhavare
- SS-Sturmbannführer Heinz von Westernhagen (19 juli 1943 - 8 november 1943)
- SS-Obersturmbannführer Karl Leiner (9 november 1943 - 13 februari 1944)
- SS-Obersturmbannführer Heinz von Westernhagen (13 februari 1944 - 20 mars 1945)
- SS-Sturmbannführer Heinz Kling (20 mars 1945 - 8 maj 1945)
Referenser
Källor
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
