Romarriket
Romarriket kännetecknar den post-republikanska perioden i gamla Rom. Som statsform innehöll den stora territoriella landvinningar runt medelhavet och i Europa, Nordafrika och västra Asien och styrdes av kejsare. Från dess tillblivelse med Julius Caesar till den militära anarkin under det tredje århundradet var det ett kejsardöme med Italien som huvudprovins och Rom som huvudstad mellan 27 f. Kr till 286 e. Kr. Även om man splittrades kort under den militära krisen, var imperiet enat med våld igen och styrdes sedan med flera kejsare som delade styret över västra romerska imperiet (baserat i Milano och Ravenna) och det östra imperiet (baserat i Nicomedia och senare i Konstantinopel). Rom förblev den officiella huvudstaden för bägge delarna till 476 e. Kr, när man skickade sina kejserliga insignier till Konstantinopel efter att barbaren Odovakar erövrat Ravenna och sedan gjort sig av med kejsaren Romulus Augustus. Västra romerska rikets fall till de germanska kungarna och Helleniseringen av det östra riket som blev det Bysantiska riket, markerar slutet på det romerska imperiet och början på Medeltiden.
Föregångaren till det Romerska imperiet var den Romerska republiken (som i sin tur ersatte Roms monarki under 5. århundradet före Kristus) som destabiliserades svårt i en serie inbördeskrig och politiska konflikter. I det sista århundradet innan Kristus utnämndes Julius Caesar till permanent diktator och blev sedermera mördad år 44 f. Kr. Inbördeskrig och avrättningar fortsatte och kulminerade med segern av Octavius, Caesars adopterade son, över Markus Antonius och Kleopatra vid slaget vid Actium år 31 f. Kr. Det följande året besegrade Octavius Egypten och gjorde slut på den Hellenistiska eran vilken började med Alexander den store. Octavius makt blev obestridbar och år 27 f. Kr beviljade den romerska senaten honom övergripande makt och han fick namnet Augustus och blev därmed den förste romerska kejsaren.
De två första århundradena av imperiet såg en period utan motstycke av stabilitet och välstånd känd som Pax Romana (”Den romerska freden”). Rom uppnådde sin största territoriella expansion under Trajanus styre (98-117 e. Kr). En period av ökade oroligheter och nedgång började under kejsar Commodus styre (177-192). I det tredje århundradet genomgick imperiet en kris som hotade dess existens, men man återförenades under Aurelianus (270-275). I ett försök att stabilisera imperiet inrättade Diocletanius år 286 två olika kejserliga domstolar i det grekiska östliga och latinska västliga delarna av imperiet. Kristna kom till maktpositioner i det fjärde århundradet efter Ediktet i Milano år 313. Kort därefter började den stora migrationsperioden, som omfattade stora invasioner av germanska folk och av Hunnen Attila vilket ledde till nedgången av västra Romerska riket. Med Ravennas fall till de germanska herulerna och avsättandet av Romulus Augustulus 476 e.Kr av Odovakar, kollapsade det västra Romerska riket slutligen - kejsare Zeno över det östra romerska riket, avskaffade det formellt 480 e.Kr. Icke desto mindre skulle vissa stater i det tidigare västra romerska rikets territorier senare hävda att de har ärvt den högsta makten av Roms kejsare, särskilt det heliga romerska riket. Det östra romerska riket, identifierat av moderna historiker under namnet det bysantinska riket, överlevde under ytterligare ett årtusende tills rikets sista rester kollapsade när Konstantinopel föll till de osmanska turkarna med Sultan Mehmed II år 1453. (Ottomanerna kallade ibland deras stat "Empire of Rûm" (Ottomansk turkiska: دولت علنإه روم, lit. 'Exalted State of Rome')). I denna mening kan man hävda att ett ”romerskt" imperium överlevde fram till början av 1900-talet.
Tack vare det romerska imperiets stora utsträckning och uthållighet hade Roms institutioner och kultur ett starkt och varaktigt inflytande på utvecklingen av språk, religion, konst, arkitektur, filosofi, lagar och styrelseformer på det territorium det styrde och långt bortom. Romarnas latinska språk utvecklades till de romanska språken i den medeltida och moderna världen, medan den medeltida grekiskan blev det östra romerska imperiets språk. Imperiets antagande av kristendomen ledde till bildandet av den medeltida kristendomen. Grekisk och romersk konst hade stor påverkan på den italienska renässansen. Roms arkitekturtradition tjänade som grunden för romansk, renässansen och neoklassisk arkitektur och hade också ett starkt inflytande på islamisk arkitektur. Romerska lagens korpus har sina arvtagare i många rättssystem i världen idag, till exempel Code Napoléon, medan Roms republikanska institutioner påverkade den politiska utvecklingen av senare republiker som USA och Frankrike.
Historia
Staten och staden Rom grundades enligt sin egen historia 753 f.Kr. och var en monarki, men blev 509 f.Kr. en republik som erövrade eller kontrollerade alla områden runt Medelhavet, man blev ett imperium under första århundradet före Kristus, splittrades i två delar år 395 e.Kr., med den västra delen som upphörde existera på 500-talet e.Kr., dess territorium erövrades av germanska folk (Eroberung Roms), och den östra delen fortsatte fram till 1453 e.Kr. som det bysantinska riket, dess territorium erövrades till stor del av islamiska invasioner.
Det antika Roms inflytande, och det antika Greklands inflytande som påverkade det antika Rom, på den västerländska civilisationen är enorm. Det finns olika mindre politiskt korrekta åsikter om antikens Rom och orsakerna till den första framgången och senare nedgången, i frågor som ras och dysgenik.
Romerska Germanska krig
Under tiden för romarriket utkämpades många slag mellan germanska stammar i norra Europa och den romerska armén. De första slagen skedde redan 114 f.Kr under de Cimbriska krigen. Det mest kända slaget skedde år 9 som skulle kallas Slaget vid Teutoburgerskogen. Tre romerska legioner nummer XVII (septima decima), XVIII (duodevigesima) och XIX (undevigesima) förintades i stort sett helt. Totalt miste nästan 20,000 romerska soldater livet. Denna militära katastrof ledde till att romarna drog sig tillbaka väster om floden Rhen, man försökte sedan aldrig erövra områdena i öster om floden mer.
Detta var dock inte slutet på krigen mellan germanerna och det romerska imperiet. Otaliga krig och konflikter och försök till invasioner skedde fram till 300-talet. I slutet av 300-talet skedde en stor migration av främst germaner och hunner till västra Europa. Man menar att denna demografiska omvälvning var en av orsakerna till västra Roms fall cirka 80 år senare.
Romersk arkitektur
Romersk arkitektur täcker perioden från upprättandet av den romerska republiken 509 f.Kr. till cirka fjärde århundradet e.Kr., varefter den omklassificeras som sen antik eller byzantinsk arkitektur. Nästan inga väsentliga exempel överlever från före omkring 100 f.Kr., och de flesta av de byggnader som bestått är från det senare kejserliga imperiet, efter cirka 100 e.Kr. Romersk arkitektonisk stil fortsatte att påverka byggnader i det förra imperiet under många århundraden, och den stil som användes i Västeuropa från början cirka år 1000 kallas romansk arkitektur för att återspegla detta beroende av grundläggande romerska former.
Romarna började endast uppnå betydande originalitet i arkitekturen runt början av kejsarperioden, efter att de hade kombinerat aspekter av sin ursprungliga etruskiska arkitektur med andra från Grekland, inklusive de flesta elementen i den stil som vi nu kallar klassisk arkitektur. De flyttade från gammaldags konstruktion, mestadels baserad på pelare och horisontella bågar till en baserad på massiva väggar, punkterade av bågar och senare kupoler, som båda utvecklats kraftigt under romarna. De klassiska ordningarna blev nu till stor del dekorativa snarare än strukturella, utom i kolonnader. Den stilistiska utvecklingen inkluderade de toskanska och sammansatta ordningarna; varav den första var en förkortad, förenklad variant av den doriska ordningen och kompositen var en hög ordning med blommig dekor av Korinter och rullarna av joniska. Perioden från ungefär 40 f.Kr. till cirka 230 e.Kr. såg de flesta av de största framstegen, före krisen i det tredje århundradet och senare problem minskade välståndet och organiseringen i centralmakten.
Romarna konstruerade massiva offentliga byggnader och byggnadsverk och var ansvariga för en betydande utveckling av bostäder och allmän hygien, till exempel deras offentliga och privata bad och latriner, golvvärme i form av hypokaust, glimmerglas (exempel i Ostia Antica) och anlade rör för varmt och kallt vatten (exempel i Pompeji och Ostia)
Pantheon
Pont du Gard
Colosseum
