Legio XVIII
Legio duodevigesima ("den artonde legionen", stavad XVIII eller XIIX ) var en legion ur den kejserliga romerska armén. Den grundades ca. 41 f.Kr. av den framtida kejsaren Augustus. Legionen förintades tillsammans med två andra i Slaget vid Teutoburgerskogen (den 9 september, 9 e.Kr.). Legionens symbol och cognomen är okända.
Denna legion skapades förmodligen för att hantera Sextus Pompejus, den sista motståndaren till det andra triumviratet, stationerad på Sicilien och som hotade Roms spannmålsförsörjning. Det var förmodligen en av de åtta legionerna som Augustus lovade Marcus Antonius för sin kampanj mot Partherna, men som aldrig levererades.
Efter Antonius och Kleopatras nederlag i striden vid Actium (31 f.Kr.) var legionen stationerad i Gallien. I slutet av första århundradet f.Kr. skickades XVIII till de germanska provinserna i Rhen för att delta i den enorma armén under ledning av Drusus och senare Tiberius. År 5 pacificerades provinserna. År 7 tilldelades Publius Quinctilius Varus förordnandet som guvernör.
Den 9 september rapporterade Arminius, ledare för de Cheruskiska allierade, ett uppror i Rhen-området. Utan att ana ont uppsåt bakom den mottagna informationen tog Varus sina tre legioner, XVIII tillsammans med XVII och XIX, och marscherade västerut. Den 9 september, nära dagens Osnabrück, överföll Cheruski under ledning av Arminius guvernörens armé. Alla tre legionerna förintades i det som kallas Slaget vid Teutoburgerskogen och deras örnstandarder gick förlorade.
Efter detta nederlag använde romarna aldrig dessa legionsnummer (XVII, XVIII och XIX) igen.
