Oswald Mosley

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Oswald Mosley
OMosley.jpg
Sir Oswald Ernald Mosley
Namn Oswald Mosley
Titel
{{{titel}}}
Politiskt parti British Union of Fascists
Tjänst
Partiordförande
Företrädare
{{{företrädare}}}
Efterträdare
{{{efterträdare}}}
Född
16 november, 1896
Avliden
3 december, 1980
Utbildning
Yrke
Gemål
Lady Cynthia Mosley (1920-1933)
Diana Mitford (1936-1980)
Barn
Vivien Mosley
Nicholas Mosley
Michael Mosley
Alexander Mosley
Max Mosley
Föräldrar
Webbplats

Sir Oswald Ernald Mosley född den 16 november år 1896, död den 3 december år 1980 var en brittisk politiker som är mest känd för att ha grundat det politiska partiet British Union of Fascists (BUF).

Tidiga år

Mosley var den äldsta av tre söner. Mosleys släkt var anglo-irländare men hans släktgren var förmögna jordägare i Staffordshire. När hans föräldrar separerade uppfostrades han av sin mor och sin farfar, Sir Oswald Mosley, 4:de baronet. Inom familjen och bland nära vänner kallades han alltid 'Tom'.

Oswald Mosley utbildades vid Winchester College och Royal Military Academy Sandhurst. Under första världskriget stred han med 16th Lancers på västfronten. Han förflyttades sedan till Royal Flying Corps som spanare och kämpade på västfronten, men en olycka gjorde honom permanent halt. Han återvände till skyttegravarna innan skadan hade hunnit läka fullständigt och i Slaget vid Loos svimmade han på sin post på grund av smärtan. Han sattes därefter på skrivbordstjänst under resten av kriget.

Politisk karriär

Efter slutet av första världskriget så gick Mosley in i politiken som konservativ parlamentsledamot trots att han bara var 21 år gammal och fortfarande inte hade utvecklat sin politiska åskådning fullt ut. Han utsågs dock oväntat till kandidat i Harrow i London först. I valet 1918 möttes han av inget allvarligt motstånd och invaldes med lätthet. Han blev då den yngste ledamoten av underhuset som infann sig på sin plats (det fanns en ledamot från Sinn Féin som var yngre, men detta partis ledamöter bojkottade parlamentet). Snart gjorde han sig bemärkt som talare och politisk spelare, låt vara en som kännetecknades av ytterst gott självförtroende. Han gjorde en poäng av att tala i underhuset utan stöd av anteckningar.

Vid denna tid vände sig Mosley mot det konservativa partiets politik gentemot Irland och användandet av "Black and Tans" för att undertrycka den irländska befolkningen. Så småningom bytte han sida i underhuset och satt som oberoende ledamot på oppositionssidan. Han hade fått trogna anhängare i sin valkrets och lyckades bli återvald mot den konservative motkandidaten i valen 1922 och 1923. År 1924 hade han närmat sig Labour, som då just hade bildat regering, att han anslöt sig i mars. Han anslöt sig samtidigt även till Independent Labour Party (ILP) och ställde sig till vänster i partiet.

När regeringen föll i oktober blev Mosley tvungen att välja en ny valkrets, eftersom Harrow inte skulle återvälja honom som kandidat för Labour. Han valde därför att kandidera mot Neville Chamberlain i dennes valkrets Birmingham Ladywood. Mosley förde en energisk valrörelse och förlorade mycket knappt med bara 77 rösters skillnad. Han tillbringade då en period utanför parlamentet, som han använde till att utveckla en ny ekonomisk politik åt ILP, som småningom blev känd som "Birminghamförslagen" ('Birmingham proposals'). Dessa förslag förblev grunden för Mosleys ekonomiska politik till slutet av hans politiska karriär. År 1926 blev ett Labour-mandat i Smethwick ledigt och Mosley återvände till parlamentet. I början av 1930-talet ledde politiska motsättningar mellan Mosley och Labour till att Mosley lämnade partiet.

New Party

Då han övertygats om att Labour inte längre var lämpligt, grundade han New Party. Det nya partiets första försök i några fyllnadsval ledde bara till röstsplittring och att den konservativa kandidaten blev vald. New Party fick efterhand en allt mer fascistisk inriktning, men Mosley kunde inte etablera sitt parti i tid till valet 1931. Alla partiets kandidater, inklusive Mosley själv, förlorade i sina valkretsar.

British Union of Fascists

BUFs logotyp
Oswald Mosley besöker Mussolini i Italien under ett möte
Huvudartikel: British Union of Fascists

Efter misslyckandet i valet 1931 åkte Mosley runt för att studera de nya politiska strömningarna i Europa bland annat hos Mussolini och andra fascister, och återvände övertygad om att det var den rätta vägen framåt för honom och Storbritannien. Han beslöt att ena de existerande brittiska fasciströrelserna och bildade British Union of Fascists (BUF) 1932. BUF var antikommunistiskt och protektionistiskt. Det hade som mest cirka 50,000 medlemmar och bland dess tidigaste anhängare fanns tidningen Daily Mail. Bland Mosleys anhängare fanns författaren Henry Williamson och militärteoretikern John Frederick Charles Fuller.

BUF var både motståndare till kapitalismen (privata ägandet av industrin) och statssocialismen (statligt ägande av industrin) och ville omorganisera ekonomin i enlighet med linjerna i den korporativa staten. Detta betydde att alla bolag över en viss storlek skulle drivas av 16 kooperationer under kontroll av en Styrelse, arbetarna och konsumenterna. Staten skulle enbart ingripa om det blev osämja inom kooperativet. Till exempel så skulle det ha funnits en kolgruve-kooperation, bonde-kooperation, stål-kooperation, vårdkooperativ och så vidare. BUF motsatte sig det traditionella partisystemet. Röstandet skulle basera sig på ditt yrke än på vart du bodde, med gruvarbetare som röstade på gruvarbetarkandidater, läkare och sjuksköterskor på sjukvårdskandidater. Det sades att detta skulle skapa ett styre av experter valda av experter.

Även om ordinära val skulle ha hållits där regeringen kunde bli utbytt, så skulle bara ett parti få existera innan det skedde: BUF. Även om man aldrig var en pacifistisk rörelse så deklarerade BUF att man var emot brittisk inblandning i alla krig överhuvudtaget – om inte Storbritanniens vitala intressen var direkt hotade. Därför motsatte man sig kriget med Tyskland vars territoriella anspråk sträckte sig österut mot Ryssland.

Mosley var något av en politisk visionär. Mycket av vad han förespråkade påminner om det som sedan skulle genomföras av den svenska socialdemokratiska regeringen 1932. Det är möjligt att Mosley var en inspirationskälla för Ernst Wigforss.

Alla aktiva medlemmar bar en uniform som bestod av gråa byxor och en svart skjorta som visade vilken grad medlemmen hade inom organisationen. Mosley var den enda som bar en skjorta utan gradbeteckningar. Medlemmarna kallades därefter "blackshirts" (svartskjortor). Partiet var ofta inblandat i våldsamma sammanstötningar, i synnerhet med kommunistiska och judiska grupper och särskilt i London. På ett stort massmöte vid Olympia den 7 juni, 1934, utbröt flertalet mindre slagsmål när svartskjortorna var tvungna att köra iväg motdemonstranter.

Det orsakade dålig publicitet för partiet, detta och De långa knivarnas natt i Tyskland ledde till att BUF förlorade en stor del av sitt stöd. Partiet kunde inte delta i valet 1935. Mosley fortsatte att organisera parader som vaktades av svartskjortorna. På söndagen den 4 oktober, 1936, utspelade sig ”Slaget om Cable Street”, striden utkämpade sig mellan demonstranter på yttersta vänsterkanten å ena sidan och polisen som försökte leda vägen för mer än 5,000 uniformerade svartskjortor genom östra London. Marschen ställdes in av polisen och har sedan dess falskeligen av vänsterkanten blivit kallad en stor seger över Mosley och svartskjortorna. Vad kritikerna av Mosley glömmer att nämna är att tio dagar senare visade Mosley vilket stöd han hade från folket i östra London genom att organisera ytterligare en marsch från Shoreditch genom Bethnal Green till Salmon Lane, Limehouse, där han talade till en publik på över 100,000 Londonbor som visade stor entusiasm och där oppositionen var helt frånvarande.

Dock, efter händelsen på Cable Street förbjöd det brittiska parlamentet politiska uniformer och paramilitära organisationer, så kallad ”olovlig kårverksamhet”. Från år 1937 och framåt var BUF förbjudet att marschera genom östra London där man hade sitt största stöd.

Mosleys fru Cimmie Mosley dog av bukhinneinflammation 1933 och Mosley kunde då gifta sig med sin älskarinna Diana Guinness, född Mitford. De gifte sig i hemlighet 1936 hemma hos nazistledaren Joseph Goebbels. Adolf Hitler var en av gästerna. Mosley, som hade lagt ut stora summor av sin egen förmögenhet på BUF, ville ge det en fast finansiell grund och förhandlade genom Diana med Hitler om tillstånd att sända kommersiell radio till Storbritannien från Tyskland.

Förbättringen av den brittiska ekonomin och tillbakadragandet av en del ”respektabelt” stöd orsakade ett ras i antalet medlemmar till runt 20,000, åren 1936-1937. Den följande ökningen av arbetslösheten och hotet om krig med Tyskland fick medlemssiffrorna att stiga ända tills det vid andra världskrigets utbrott hade nått cirka 40,000 igen.

I juli, 1939 anordnade BUF ett av de största inomhusmötena i världen genom att Mosley talade på ett fredsmöte där över 30,000 personer närvarade på Earls Court i London.

När situationen i Europa närmade sig krig började BUF nominera kandidater och lanserade kampanjer på temat 'Mind Britain's Business'. Efter krigsutbrottet ledde Mosley en rörelse för en förhandlingslösning med tyskarna. Han fick först viss sympati för detta men efter invasionen av Norge vändes det till fientlighet och Mosley var nära att bli överfallen.

Den 23 maj 1940, blev Mosley, som fortsatte sin fredskampanj, fängslad och internerad under den nya lagstiftningen som gav brittiska myndigheter rätt att, utan rättegång, fängsla personer man misstänkte vara nazistsympatisörer. BUF upplöstes av de brittiska myndigheterna kort därefter. Mosley och andra ledande fascister blev internerade eller satta i husarrest under resten av kriget. British Union of Fascists återbildades aldrig efter kriget.

Union Movement

Efter kriget blev Mosley kontaktad av sina tidigare anhängare och övertalad att återkomma till det politiska livet. Han bildade partiet Union Movement, men man nådde med detta parti dock aldrig de framgångar man hade haft med BUF. År 1951 flyttade Mosley utomlands till Frankrike där han med några korta avbrott levde fram till sin död 1980.

Bibliografi

Fasces lictoriae.svg.png
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Fascism

Se även

Externa länkar