Olof Aschberg
Olof Aschberg, född den 22 juli 1877, avliden den 21 april 1960. Judisk bankir, grundare av Nya Banken i Stockholm 1912, vilken senare bytte namn till Svenska Ekonomibolaget. Farfar till journalisten Robert Aschberg och god vän med socialdemokraten Hjalmar Branting.
Ryska revolutionen
Olof Aschberg sympatiserade med kommunismen och hjälpte till att förmedla ekonomiska medel från bankiren Jacob Schiff för att finansiera bolsjevikrevolutionen i Ryssland. Aschberg hade goda affärsförbindelser med Sovjetunionen och grundade Ryska handelsbanken i Moskva 1921. 1922 blev han chef för Sovjetunionens första internationella bank, Ruskombank. Olof Aschberg flyttade senare till Frankrike, men när Tyskland invaderade landet 1940 flydde han med sin familj till USA. Efter kriget återvände han till Sverige.
Aschberg hade i sin förmögenhet cirka 245 ikoner från ryska kyrkor som plundrades under revolutionen. Kollektionen skänktes till Nationalmuseum i Stockholm 1933.
Enligt Martin Kragh, ekonomie doktor och forskare vid Uppsala Centrum för Rysslandsstudier och Handelshögskolan i Stockholm, lät Aschberg tvätta cirka 500 ton stulet guld. Guldet transporterades till Stockholm där det smältes ned och försågs med svenska sigiller för att inte kunna spåras. Verksamheten finansierade sedan inköp av bland annat vapen som användes emot den ryska befolkningen. Aschberg lät även donera stulna ikoner från ryska kyrkor. Ikonerna finns än idag på Nordiska museet i Stockholm.[1]
Bokcitat
I Lenin och den nordiska arbetarrörelsen (Rabén & Sjögren, 1970) står följande att läsa om Olof Aschbergs affärer i Sovjetunionen:
| “ | Det svenska exemplet är bankir Olof Aschberg, som några år tidigare startade AB Nya Banken tillsammans med ledande socialdemokrater. Denna bank, som sökte anknytning till socialdemokratin och fackföreningsrörelsen, hade haft rätt mycket affärer på Ryssland. Han reste över redan den 10 november 1917, tre dagar efter revolutionen för att företräda bankens intressen hos den nya regeringen. [...] Under den nya ekonomiska politiken sökte och fick Aschberg koncession på privat bankverksamhet i Sovjet. Ryska handelsbanken startade med ett kapital på 5 miljoner dollar, kontor i hörnet av två förnäma affärsgator och 700 anställda. Det har påståtts att Aschberg under denna tid skulle ha förmedlat ett lån till sovjetstaten, inte på någon betydande summa, men av stort värde i denna svåra tid. Vi vet inte om detta är riktigt. Han nämner inget om saken i sina memoarer.
När den nya ekonomiska politiken upphörde inköpte Sovjetstaten både denna bank och andra koncessionsföretag. Aschberg blev erbjuden att stanna kvar som vice ordförande i banken men avböjde. Han förklarar i sina memoarer att samarbetet med Sovjet varit 'förtroendefullt' och att 'det som Sovjetunionen uträttat övergår hans djärvaste förväntningar'. |
” |
Bibliografi
Olof Aschbergs memoarer i tre delar:
- En vandrande jude från Glasbruksgatan (Bonnier, 1946)
- Återkomsten (Bonnier, 1946)
- Gästboken (Tiden, 1955)
|
i ämnesportalen om Magnater |
|
i ämnesportalen om Ryska revolutionen |
