Lars Adelskogh
Lars Alvar Adelskogh, född den 5 maj år 1950 i Enskede, Stockholms kommun, är en svensk författare, publicist, folkbildare och föredragshållare. Adelskogh är troligtvis mest känd för sin bok En tom säck kan inte stå som gavs ut på Nordiska förlaget år 2002.
I denna bok sammanfattar Adelskogh revisionismens centrala argument och ståndpunkter. Dvs. att väsentliga delar av andra världskrigets historia måste skrivas om, syftandes på tyskarnas påstådda försök att utrota judarna i allmänhet och "förintelselägren" i synnerhet.
Adelskogh var tidigare krönikör i Folkets Nyheter och har även översatt boken Kritikkulturen av Kevin MacDonald som gavs ut av Nordiska förlaget under år 2006.
Adelskogh har tidigare varit verksam som folkhögskolelärare och som redaktör för tidskriften Nexus nya tider.
Författarporträtt från Nordiska förlaget
Lars Adelskogh, författare till den revisionistiska boken En tom säck kan inte stå, är i grunden språkman. Han har studerat slaviska och orientaliska språk. Då och då har han arbetat professionellt som översättare. Han vill först inte riktigt säga hur många språk han behärskar. – Ha, ha, det blir så lätt skryt. Jag säger så här, att jag har varit inne i väldigt många språk med olika grad av frenesi om man säger så, säger Lars Adelskogh. Efter lite övertalning går det att dra ur honom att han har ”goda läskunskaper” i engelska, tyska, franska, spanska, ryska, serbokroatiska, finska och estniska. – Dessa skulle jag klara av utan vidare, säger han. Med lite större möda klarar han av arabiska också. Och fornspråken sanskrit, pali, klassisk tibetanska, latin, grekiska och fornisländska. Lars Adelskogh arbetade som folkhögskolelärare fram till 1997 då han kastades ut efter att ha publicerat en artikel som pekade på att en rad svenska judar hade varit djupt involverade i att få in Sverige i EU. – De fann att jag inte passade i den mångkulturella skolan, säger Lars Adelskogh och skrattar. Det gick ju inte an att vara kritisk mot judarnas makt, även fast jag aldrig blandade in detta i min undervisning på något sätt. År 1998 blev han chefredaktör för tidskriften Nexus Nya Tider, som dock lades ned två år senare av ekonomiska skäl. Han förlorade redan 1979 tron på gaskamrarna och massutrotningen under andra världskriget, men det var först i slutet av 1990-talet som han började sätta sig in i ämnet på allvar. Han läste det mesta av den revisionistiska litteraturen. – Då tänkte jag att det här måste man ju på något sätt bidra till, att riva ur den här giftpilen ur vårt kött, berättar han. Så fick han upp ögonen för en artikel av professor Faurisson. – Han skrev: håll inte på och tjafsa med sådant som ligger ute i periferin. Rikta in er på själva den bärande pelaren och få omkull den. Och det är Auschwitz och gaskamrarna i Auschwitz, säger Lars Adelskogh. Detta brände sig fast i hans medvetande. Gå in på det, tänkte han, riv ner det helt och hållet. Detta var hans avgörande inspiration. Nu kunde han begränsa sig, och det blev mycket lättare att skriva det som så småningom skulle bli En tom säck kan inte stå. – Vräker man omkull gaskamrarna i Auschwitz då finns ingenting kvar, då blir allt det andra ointressant. Då har man skjutit ut hjärtat ur kroppen så att säga, tillägger han. Numera håller Lars Adelskogh på med en översättning av Kevin MacDonalds bok The Culture of Critique, något som inte har med revisionismen att göra men som han finner oerhört intressant. Han räknar med att bli klar med grovöversättningen under sommaren. Vad tror du om framtiden? Några visioner? – Jag vill inte ta så väldigt stora ord i munnen, men jag tycker ju att det är väldigt lovande initiativ både Nordiska förlaget och Svenska Media med Folkets Nyheter. Om de båda initiativen kan växa och etablera sig rejält så är det mycket vunnet med bara det. – Sedan får man se längre in i framtiden om man kan dämma upp den här förstörelsen av Sverige, mångkulturalismen osv. Det är ju väldigt stort naturligtvis, men var och en får dra sitt strå till stacken, säger Lars Adelskogh.
