Hans-Valentin Hube
Generaloberst Hans-Valentin Hube, född den 29 oktober 1890, död den 21 april 1944 (flygolycka), var en tysk officer i Heer under andra världskriget. Han var till följd av en krigsskada under första världskriget enarmad. Hube blev divisionsbefälhavare sommaren 1940 och var med att utveckla sin division till 16. Panzer-Division. Pansardivisionen ledde han från sommaren 1941 på den södra delen av östfronten. Hösten 1942 ledde han den mot Stalingrad och senare samma höst fick han befälet över den kår där divisionen ingick, XIV. Panzerkorps. Hube blev på Adolf Hitlers direkta order utflugen från Stalingrad och byggde på nytt upp XIV. Panzerkorps. Han bekämpade de allierade på Sicilien innan han återvände till östfronten hösten 1943 och fick befälet över 1. Panzerarmee. Hans pansararmé stred vid Tjerkassyfickan. Hube omkom i en flygolycka när han var på väg tillbaka till östfronten efter att ha förlänats med briljanterna till sitt riddarkors.
Innehåll
Första världskriget
Hans-Valentin Hube föddes i Naumburg a.d. Saale och påbörjade sin militära karriär 1909. I inledningen av första världskriget tjänstgjorde han som bataljonsadjutant i ett infanteriregemente när han blev svårt sårad den 20 september 1914. Skadan var så allvarlig att han fick sin vänstra arm amputerad. I januari 1915 återvände han till sitt regemente vid fronten och började tjänstgöra som kompaniofficer i ett kompani. Senare under kriget fick han tjänster som adjutant på högre nivå. I slutet av kriget skadades han i ett brittiskt gasanfall.
Efter kriget fortsatte Hubes militära karriär inom infanteriet i Reichswehr. I slutet på 1920-talet och början av 1930-talet tjänstgjorde han som instruktör vid infanteriskolor. Efter en tid som bataljonsbefälhavare blev han 1935 chef för en infanteriutbildningsstab. Han är även författare till instruktionsboken Der Infanterist.
Divisionsbefälhavare
Efter fälttåget i Polen 1939 fick Hube befälet över ett infanteriregemente och under våren 1940 förberedde han det inför fälttåget i väst. Strax efter att fälttåget inletts ersattes han. Den 1 juni befordrades han till generalmajor och fick befälet över 16. Infanterie-Division som var en reservdivision. Divisionen aktiverades för Fall Rot, fälttåget i västs andra hälft då tyskarna framryckte ner i Frankrike.
Under hösten 1940 omorganiserades hans division till 16. Panzer-Division och Hube fortsatte vara divisionsbefälhavare. I december åkte han med sin divisionsstab till Rumänien för att utbilda den rumänska krigsmakten. Under fälttåget på Balkan våren 1941 stod han och hans division i reserv. De sattes sedan in i den tyska invasionen av Sovjetunionen, operation Barbarossa, samma sommar och stred på östfrontens södra del. Den 1 augusti förlänades Hube med riddarkorset efter strider vid Stary-Konstatynow. Han förlänades även med eklöven den 16 januari 1942 för sin divisions insatser vid Nikolajev och Kiev under hösten.
Stalingrad
Sommaren 1942 ledde Hube 16. Panzer-Division under den tyska sommaroffensiven, Fall Blau, och divsionen ryckte fram mot Stalingrad. Samma höst lämnade han sin division och blev istället befälhavare för XIV. Panzerkorps, den kår som 16. Panzer-Division var underställd. Kåren blev inringad i Stalingradfickan och utkämpade hårda strider norr om staden. Hube förlänades med svärden till sitt riddarkors den 21 december. För ceremonin flögs han ut ur inringningen, men flög sedan tillbaka igen. På Adolf Hitlers direkta order flögs han permanent ut den 18 januari 1943.
Sicilien
XIV. Panzerkorps gick under i Stalingrad, men redan den 5 mars 1943 sattes kåren upp på nytt med Hube som fortsatt befälhavare. Uppbyggnadsarbete genomfördes i Frankrike innan den nya kåren förflyttades till [[Italien. På [[Sicilien var kåren i mitten av juli en del av Gruppe Hube, ett tillfälligt förband där Hube var övergripande befälhavare för de tyska markstyrkorna på ön.
Hube fick order om att "fördröja fiendens framryckning så mycket som möjligt och få stopp på den framför Etna" [1]. Hube fick även befälet över de italienska styrkorna på Sicilien och den 27 juli fick han order om att förbereda en evakuering till fastlandet. Hans styrkor drog sig under strid etappvis tillbaka mot hamnstaden Messina varifrån de skulle transporteras över det tre kilometer breda sundet till fastlandet. Den 8 augusti kom den slutgiltiga ordern om evakuering, en evakuering som sedan inleddes den 12 augusti. Fem dagar senare rapporterade Hube att evakueringen genomförts framgångsrik med endast små förluster.
1. Panzerarmee
I slutet av oktober 1943 fick Hube befälet över 1. Panzerarmee som stred på södra delen av östfronten. Bland annat deltog pansararmén i striderna runt Tjerkassyfickan. Den 1 april 1944 befordrades han till generalöverste och den 20 april förlänades han med briljanterna till sitt riddarkors, en utmärkelse som delades ut av Adolf Hitler i Obersalzberg. Dagen efter omkom han i en flygolycka när han var på väg tillbaks till fronten. Hube fick en hjältebegravning där bland andra Hitler närvarade.
Kommenderingar
- Befälhavare för Infanterie-Ausbildungsstabes Döberitz (1 januari 1935 – 18 oktober 1939)
- Befälhavare för Infanterie-Regiment 3 i 21. Infanterie-Division (18 oktober (1 november) 1939 – 13 maj 1940)
- ?
- Befälhavare för 16. Infanterie-Division (1 juni 1940 – 6 augusti 1940) omorganisationen till 16. Panzer-Division påbörjades
- Ansvarig för omorganisationen till 16. Panzer-Division
- Befälhavare för 16. Panzer-Division (1 november 1940 – 15 september 1942)
- Befälhavare för XIV. Panzerkorps (15 september 1942 – 22 oktober 1943)
- Med uppehåll (28 december 1942 – 8 januari 1943) besök i Führerhögkvarteret
- Med uppehåll (17 januari – 5 mars 1943)
- Med uppehåll (2 september – 1 oktober 1943)
- Samtidigt befälhavare för Gruppe Hube på Sicilien (12 juli – 31 juli (17 augusti) 1943)
- Ansluten till OKH:s befälsreserv (23 oktober 1943)
- Befälhavare för 1. Panzerarmee (29 oktober 1943 – 21 april 1944) omkommen i en flygolycka
Bibliografi
- Der Infanterist (två delar) – 1935
Befordringar
- Fahnenjunker – 27 februari 1909
- Fähnrich – 18 oktober 1909
- Leutnant – 11 augusti 1910
- Oberleutnant – 25 februari 1915
- Hauptmann – 27 januari 1918
- Major – 1 februari 1931
- Oberstleutnant – 1 juni 1934
- Oberst – 1 augusti 1936
- Generalmajor – 1 juni 1940
- Generalleutnant – 1 april 1942
- General der Panzertruppen – 1 oktober 1942
- Generaloberst – 1 april 1944
Utmärkelser
Första världskriget
- Järnkorset av andra klass – 1915
- Järnkorset av första klass – 1916
- RK des Kgl. Preuss. Hausordens von Hohenzollern mit Schwertern – 1917
- Anhaltisches Friedrich-Kreuz
- Såradmärke i silver
- Hederskorset för frontsoldater
Andra världskriget
- Järnkorset av andra klass – 24 maj 1940
- Järnkorset av första klass – 3 juni 1940
- Riddarkorset – 1 augusti 1941
- Eklöven – 16 januari 1942
- Svärden – 21 december 1942
- Briljanterna – 20 april 1944
- Pansarmärket i silver
- Östfrontsmedaljen
- Kommandeurskreuz des ital. Militärordens von Savoyen – 6 september 1943
- Wehrmacht-Dienstauszeichnung IV. bis I Klasse
- Nämnd i Wehrmachtbericht – 17 augusti 1943 & 31 januari 1944 & 9 april 1944
Referenser
- ↑ Flaherty H. Thomas (red). Fronten i söder. Bokorama. 1994. Sidan 77.
Källor
i ämnesportalen om Andra världskriget |