Gustav Fridolin

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Per Gustav Edvard Fridolin, född den 10 maj 1983 i Önnestad, Skåne. Svensk politiker, journalist och folkhögskolelärare, sedan maj 2011 ett av två språkrör för Miljöpartiet. Sedan valet 2014 är han utbildningsminister i Stefan Löfvens regering.

Vid ett statsbesök i Ungern 2018 förnekar Fridolin att det finns så kallade No-go zoner i Sverige.[1]

Fördömde kritiken mot Centerpartiets ledare Annie Lööf som "hat" efter att Lööf stödde regeringens lagförslag att 9.000 afghanska "ensamkommande flyktingbarn" utan asylskäl ska få stanna i Sverige.[2]

Fridolin påstod i Nyhetsmorgon 2016 då han var 32 år gammal att han jobbat med Mehmet Kaplan i 20 år.[3]

Feminism

Fridolin säger att han "samarbetar väldigt gärna med Feministiskt initiativ. Vi behöver en ny och feministisk regering".[4] Fridolin hävdar i Nyhetsmorgon 2016 att Miljöpartiet var först i Sverige med att ha en kvinnlig partiledare. Vilket inte stämmer varken för partier i riksdagen eller utanför. Nordiska rikspartiet var först i Sverige med kvinnlig partiledare då Vera Oredsson tog över ordförandeposten i partiet 1975. Karin Söder tog 1985 över som partiledare för Centerpartiet efter Thorbjörn Fälldin och blev därmed den första kvinnliga partiledaren för ett parti i Sveriges riksdag.[5]

Fridolin om svensk rasism och det internationella slaveriet

Fridolin medverkade i programserien Vår mörka historiaTV4 under hösten 2010. Programmet belyste slaveriet under 1700-talet, då en liten grupp människor förfogade över ekonomiska tillgångar och den politiska makten, långt bort från den genomsnittliga svenske bonden som många gånger var skriv- och läsokunnig och som inte hade inflytande eller kunskap om rådande förhållanden i andra delar av världen.[6]

I en artikel publicerad i Aftonbladet den 25 oktober 2009 argumenterar Fridolin för att endast en del av slaveriets historia belyses för allmänheten men att resten ska glömmas bort. Den judiska och den arabiska rollen i slavhandel skall inte ges utrymme i svenska historieböcker:

"I svensk historieskrivning ges stort utrymme åt det Svenska ostindiska kompaniet, men det Västindiska kompaniet och det Afrikanska kompaniet nämns inte med en rad."[7]


Referenser