Guillaume Faye

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Guillaume Faye talar på en konferens i Moskva 2007.
Guillaume Faye.
Fayes mest kända bok, L'Archéofuturisme (1998). Boken har även publicerats i en engelsk utgåva, Archeofuturism (2010).
Guillaume Faye som ung.

Guillaume Faye, född den 7 november år 1949, är en fransk författare och publicist.

Bakgrund

Faye inledde sin politiska karriär på 1970-talet i en studiegrupp om Vilfredo Pareto vid det ansedda Institut d'Etudes Politiques de Paris. Han var därefter en av förgrundsfigurerna i kulturföreningen GRECE fram till slutet av 1980-talet, då han lämnade föreningen och inledde en framgångsrik karriär i mediavärlden. Han började åter skriva 1996 och därefter har han släppt en rad böcker, varav två har lett till tryckfrihetsbrott.

Faye är chefredaktör för tidningen Signal d'Alarme och har medverkat i bland annat J'ai tout compris, Eléments, Terre et Peuple och Nouvelle Ecole.

Ideologi och teorier

Etnisk kolonisering

Bland Fayes centrala tankar finns en syn på massinvandring till Europa som form av etnisk kolonisering. Faye tolkar vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsstatistiken som uttryck för en brutal form av etniskt-religiöst revirtänkande.

Katastrofernas konvergens

Faye har formulerat en teori om katastrofernas konvergens som utgår från att moderniteten uttömt sina möjligheter och inom kort kommer ställas inför en serie utmaningar som den är oförmögen att hantera. Faye är emellertid ingen historisk fatalist utan delar Nietzsches syn på historien som öppen och utan början och slut. Han menar att dessa katastrofer kan tjäna som incitament för européerna att anpassa sin världsbild till en ny tid.

Arkeofuturism

Faye betecknar arkeofuturismen som en tänkbar post-västerländsk ideologi. Det är en kombination av traditionella och arkaiska värden med modern och futuristisk teknologi och vetenskap. Faye menar att vi lever i ett interregnum mellan den moderna eran och en potentiellt arkeofuturistisk era. Europas historia är inte förutbestämd, och särskilt inte under en sådan övergångsperiod, då en kulturell revolution kan avgöra vilka idéer som kommer dominera den framtida eran.

Faye använder sig av begreppet biokultur när han beskriver den europeiska identiteten. Han har ett geopolitiskt perspektiv där Europa och Ryssland måste samarbeta för att överleva utmaningarna som väntar, där inte minst Tredje Världen kommer att framstå som ett geopolitiskt hot. Faye använder även termerna Eurosibirien och Septentrion om den geopolitiska och biokulturella enhet han kämpar för. Fayes delar inte den ensidigt fientliga hållning till USA som vissa nationalister har, utan menar att USA är mer en konkurrent än en huvudfiende, och kan även vara en nödvändig allierad under vissa omständigheter.

Bibliografi

Lambda.gif
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Identitarism

Externa länkar