Gatstens- och brandbombsjournalism

Gatstens- och brandbombsjournalism var rubriken på en artikel som publicerades av tidskriften Folktribunen år 1999 och avslöjade journalisterna Anders Carlqvist och Anna-Lena Dungers vänsterextrema bakgrunder och medlemskap i Antifascistisk Aktion efter att deras bil sprängts i Nacka den 28 juni 1999 (Se Bilbomben i Nacka). Artikeln kom att utgöra en milstolpe inom den nationella rörelsen då dess media aldrig tidigare hade publicerat en så initierad och omfattande granskning av den våldsamma extremvänstern.

Artikeln fick oerhört mycket publicitet i riksmedia och kom att ställa Carlqvist och Dunger i ny dager och delar av massmedia kom att ställa kritiska och besvärande frågor till dem om deras engagemang i Antifascistisk Aktion.

Artikeln anmäldes bland annat till Justitiekanslern för brott mot personuppgiftslagen och vissa medier beskrev artikeln som "ett mycket grovt brott". Artikeln kom dock att frias av Justitiekanslern och eftersom inget påstående i artikeln kunde anses vara förtal fälldes aldrig någon till ansvar för den.

David Lagerlöf på tidskriften Expo kommenterade artikeln: Drygt två veckor efter bombningen återkom Folktribunen med en ny text om Nackajournalisterna. Den här gången publicerades bilder på journalisterna och informationen var en besynnerlig blandning av fakta om deras privatliv, utbildning och militärtjänst, blandat med desinformation och rena felaktigheter. Lagerlöf kom dock att kritiseras för sitt uttalande då artikeln hade omfattande källhänvisningar och den typ av personalia som redovisades i artikeln var exakt samma som "Peter Karlsson" och "Katarina Larsson" själva publicerat i sina artiklar om nationalister. Lagerlöf preciserade aldrig vad felaktigheterna skulle bestå av.

Artikeln Gatstens- och brandbombsjournalism

– En granskning av frilansjournalisterna Peter Karlsson och Katarina Larsson

I skrivande stund har drygt två veckor passerat sedan frilansjournalisten "Peter Karlsson" och hans åttaårige son skadades av den bilbomb som var placerad under Karlssons bil. Med anledning av hur personerna bakom pseudonymerna Katarina Larsson och Peter Karlsson porträtterats i massmedia vill vi härmed förmedla en mer verklighetsbaserad bild.

Vilka är egentligen de personer som, enligt tidningen Aftonbladet, är landets i särklass främsta experter på rasism och nazism?

Artikelförfattarna vill poängtera att ingen av de inblandade i framställandet av denna artikel har någonting med bilbomben att göra. Syftet med framtaget material är heller inte att uppmuntra respektive bidraga till att någon åsamkar utpekade personer skada. Däremot hoppas vi att artikeln kommer ge läsaren en mer verklighetsförankrad bild av de båda frilansjournalisterna som i media utmålats som oskyldiga offer.

Peter Karlsson och Katarina Larsson i massmedia

Bland de journalister som inom den etablerade massmedians ramar försöker granska och beskriva svensk nationalism av idag, är pseudonymerna Peter Karlsson och Katarina Larsson två mycket välkända namn. Detta med all rätt då de anlitas flitigt som både uppgiftslämnare och artikelförfattare. De tycks dessutom ha ett stort inflytande när det gäller hur patriotiska organisationer och dess anhängare ska utmålas i media. Nedan följer ett exempel på hur deras roller som så kallade researchers fungerar. Dialogen och referaten är direkt återgivna ur förundersökningen till det uppmärksammade "Aftonbladet-målet" (vilket handlade om de hotbilder som tagits utanför Alexandra Pascalidous och Claes Cassels bostäder). Konversationen som nedan följer är mellan åklagaren, Nils-Eric Schultz och den då misstänkte Christofer Fager. Fager var den journalist från Aftonbladet som åtalades (men friades) till följd av affären.

Sid: 749

På frågan om Fager sagt att det finns register över nazister som skulle vara upprättade av s.k. vänsterextremister, så svarar han: - Det är ju allmänt känt. Vidare berättar han att själv inte känner till något av de här registren, men att "dom här Expo som är nedlagda", dom har haft listor…

Sid: 860

Fager: "Jag har bland annat haft researchers till, alltså undersökare kan man väl översätta det till, till mitt, jag ska väl inte säga förfogande men som har hjälpt mig med faktauppgifter och det är faktiskt inte något man får hur som helst, jag menar det kostar ju pengar"

Sid: 866

På frågan om vem som "arvoderat", gett ersättning till researcherna så svarar Fager:

"- Aftonbladet naturligtvis."

Sid: 867

Åklagaren: "Jag vill bara fråga dig nu. Namnet på dom personer som du säger att du har använt som researchers."

Fager: "Ja, den ena killen heter Peter Karlsson."

Åklagaren: "Var bor han?"

Fager: "Jag har aldrig varit hemma hos honom, utan…"

Åklagaren: "Hur kommer du i kontakt med honom?"

Fager: "För att han har vid flera tillfällen hjälpt Aftonbladet med research vid såna här frågor och jag tilldelades honom av redaktionsledningen."

Åklagaren: "Av vem där?"

Fager: "eh, jag tror det var Sigge Ennart."

Åklagaren: "Har du träffat Peter Karlsson?"

Fager: "Jaja, vi har jobbat ihop."

Åklagaren: "Det var en…"

Fager: "Också Katarina, jag kommer inte ihåg efternamnet, jag är ledsen alltså."

Åklagaren: "En journalist eller?"

Fager: "Båda dom måste man ju säga att dom anses va - - -, dom är nog journalister kan man beteckna dem som. Jag väljer att säga researchers."

Åklagaren: "Arbetar dom på andra tidningar. Är dom anställda på andra tidningar?"

Fager: "Jag vet inte."

Åklagaren: "Du vet inte?"

Denne "Peter Karlsson" var även en flitig besökare på den efterföljande rättegången, vilken han spelade in med ljudupptagningsutrustning.

En annan intressant uppgift är den lista som vi - genom en källa på Aftonbladet - fått ta del av. Listan, som för övrigt härrör från Aftonbladets redaktion, har överrubriken "NS Stockholm" och består av detaljerad information beträffande ett 40-tal personer som alla utmålas som "nazister" och tillika medlemmar i NS Stockholm. Trots att dokumenten är mycket slarvigt skrivna framgår det ändå att en del av uppgifterna härrör från Peter Karlsson. Vi vill här även poängtera att denna lista ej är identisk med den "namnlista" som det ofta talats om i "NS Stockholm-sammanhang", bland annat i artikeln Listan som avslöjar nazisterna som publicerades i Aftonbladet den 12 augusti 1998.

”Peter Karlsson” under Aftonbladeträttegången

Förutom att agera researchers använder sig även paret av sina kontakter inom media för att bekämpa nationalism.

"Peter Karlsson" under Aftonbladeträttegången

Ett exempel på detta är artikeln Nazisternas hemliga fabrik vilken publicerades i Expressen den 5 oktober 1998. Där stod såväl Peter Karlsson och Katarina Larsson angivna som ansvariga för researcharbetet. Artikeln handlade om Nordlands dåvarande CD-tryckeri i Italien. En tid innan artikeln publicerades hade paret kontaktat fabriken ifråga via fax och indirekt hotat med massmedial uthängning såvida produktionen av "nazistmusik" inte omedelbart upphörde. Vi har tagit del av det fax som skickades till fabriken. Faxet ifråga är skrivet på engelska och inleds med att författaren presenterar sig som "Peter Karlsson, journalist och researcher om nazism".

Faxet

I faxet återfinns även en detaljerad lista över nationalistiska CD-skivor, komplett med IFPI-nummer, som bolaget producerat. Följande är fritt översatta utdrag.

"Det är därför viktigt att stoppa tillverkningen av all nazistmusik över hela världen, och det mest effektiva sättet har för oss varit att kontakta den tillverkare som är ansvarig."

"Efter vår information har de omedelbart slutat tillverka skivor åt de nazistiska skivbolagen, ibland har de till och med förstört mastertapen."

Författaren avslutar med att tacka bolaget för dess samverkan och hälsar att om frågor uppstår bistår han gärna med kompletterande information. Faxet är undertecknat av "Peter Karlsson" och "Katarina Larsson".

Nedan följer ett urval av de artiklar som personerna bakom pseudonymerna Peter Karlsson och Katarina Larsson antingen författat själva eller bistått med research till.1 Aftonbladet - 990621 - Så många nazister gör lumpen Aftonbladet - 990501 - Nazister: Vi tar på oss ansvaret Aftonbladet - 990425 - Nynazister tar över 1 maj Aftonbladet - 980812 - Listan som avslöjar nazisterna Aftonbladet - 980121 - Danskt bolag ska sälja våldsvideon Aftonbladet - 980106 - Nynazisternas miljonindustri Aftonbladet - 970328 - Nazistledaren på flykt Aftonbladet - 970327 - Combat 18 hos svenska nazister Arbetaren - nr 42 -98 - Här produceras nazimusiken Arbetaren - nr 41 -98 - Polisen byter strategi mot nazism Arbetaren - nr 40 -98 - Så hjälpte svensk polis kända högerextremister… Arbetaren - nr 20 -98 - Nazistlokal stängd efter attack Arbetaren - nr 1/2 -98 - Och nu då? Drar polisen sig tillbaka? Arbetaren - nr 37 -97 - NSF - En länk mellan Sveriges nazister Arbetaren - nr 25 -97 - Dom mot vitmaktmusik Arbetaren - nr 22 -97 - Grabbarna på Valhalla Arbetaren - nr 16 -97 - Imperiets uppgång och fall och… Arbetet Nyheterna - 970722 - Nazirocken tillåts sprida rasistpropaganda Blekinge Läns Tidning - 971018 - NSF länkar samman Sveriges nazister Dagens Nyheter - 980322 - USA stoppar svensk… Dagens Nyheter - 970327 - Snaran dras åt kring nazirock Expo - nr 4/5 -97 - Heroes - Bandet som försöker tvätta bort naziststämpeln Expo - nr 6 -96 - Sverige - störst i världen på nazirock Expressen - 990510 - Nazisternas hemliga fabrik Södermanlands Nyheter - 990109 - Nazister höll fest i IFK:s klubbstuga

Bakgrund

Anders Carlqvist

Historien om Peter Karlsson, eller Anders Carlqvist som han egentligen heter, börjar på Nacka Sjukhus den 7 september 1967. Carlqvist växte upp bosatt i Ekudden i centrala Nacka.

När det gäller Anna-Lena Dunger, massmedialt känd som Katarina Larsson, så föddes även hon på Nacka Sjukhus, dock den 20 juni 1969.

Anna-Lena Dunger

Dunger har tillbringat större delen av sin uppväxt i stockholmsförorten Älta.

Carlqvist genomförde sin mönstring år 1985 varvid han blev tillsatt en tjänst benämnd som närskydds gruppchef. Han påbörjade sedan sin grundutbildning i januari 1988 vid P18 på Gotland. Han muckade sedermera i november samma år och är än idag krigsplacerad.

"Ockupera mera!"

Lördagen den 16 mars 1991 deltog den då 23-årige Carlqvist i en husockupation av en fastighet belägen i korsningen Blasieholmsgatan och Teatergatan i centrala Stockholm. Fastigheten ägdes av Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). För detta greps ett tjugotal ockupanter för bland annat olaga intrång och skadegörelse. Carlqvist själv greps ovanpå taket till Strand Hotell, då han försökte fly ner ifrån taket. Av förundersökningen att döma utspelades följande händelseförlopp vid Carlqvists gripande:

(Anmälan upprättad 910316 - Dnr: K 31020-91)

"Den misstänkte Carlqvist försökte att fortsätta springa ned för trappan trots att Pa Henriksson2 fick tag i hans arm, troligen den vänstra. När Carlqvist trots detta försökte slita sig tvingades Pa Henriksson att använda batongen mot Carlqvists baksida av låren. Pa Henriksson fick på så vis stopp på Carlqvist och kunde sedan med kraft dra Carlqvist uppför trappan. Uppe på trappavsatsen kunde Pa Henriksson göra en nedläggning bakåt på Carlqvist, så att denne hamnade på mage med ansiktet nedåt. När Pa Henriksson skulle sätta på Carlqvist handfängsel så höll Carlqvist armarna under bröstkorgen så att Pa Henriksson ej kunde få upp armarna på ryggen på Carlqvist. Pa Henriksson tvingades då att bruka batongen mot Carlqvists baksida av låren igen som distraktion för att Pa Henriksson skulle kunna lägga handfängsel på Carlqvist."

Samtliga ockupanter var maskerade, de flesta med så kallade rånarluvor. Ett flertal banderoller hade hängts i de byggnadsställningar som sedan länge var uppställda runt byggnaden. Då polisen bröt sig in i byggnaden hittade de först ett flertal tömda brandsläckare i trapphuset. Ockupanterna hade även rökfyllt trappen med en enligt polisen: "rökutvecklande kemisk blandning". Gatstenar hade radats upp på balkongerna ut mot Teatergatan. Man fann även mängder med material som enligt polisens tekniker med all säkerhet skulle användas för att framställa brandbomber. Också kirurghandskar som fyllts med olika sorters vätskor hittades, liksom fyrverkeripjäser, smällare och dartpilar.

När polismannen skulle transportera Carlqvist till väntande piketbuss inträffade följande;

(Nedanstående stycke är direkt återgivet ur förundersökningen.)

"Vid transporten genom hotellobbyn på väg till entrén, började Carlqvist att skrika diverse tillmälen såsom "ockupera mera" samt diverse könsord och "Se vad snutdjäveln gör". Det sista riktat till folket i lobbyn."

"Varvid pa Henriksson kände sig tvingad att få tyst på Carlqvist, detta skedde genom att sätta en hand över Carlqvist mun medan den andra handen höll pa Henriksson i Carlqvists ena hand med handfängsel."

Samtidigt som ockupationen pågick delades det ut en folder med rubriken "Ockupera hela livet". Polisen blev tvungna att rekvirera flera SL-bussar för att på så sätt kunna transportera bort ockupanterna. Ett stort pressuppbåd följde händelseförloppet från den "mediaplats" som upplåtits vid Karl VII:s torg. Då ockupanternas sympatisörer löpte amok ute på gatan skadades en oskyldig 76-årig dam som inte hade någonting med incidenten att göra. Kvinnan fördes med ambulans till sjukhus. Enligt en skrivelse till Polismyndigheten daterad 910506, uppger SAF att de vid ockupationen ådrogs skador till ett värde av cirka 300.000 kronor.

I förhöret som följde incidenten, genomfört 910316, ville Carlqvist varken erkänna eller förneka brott. För att citera förundersökningen:

"Carlqvist vill överhuvudtaget inte uttala sig i ärendet utan bara uppge sitt namn och personnummer."

Som tillägg kan nämnas att i domen som föll till följd av detta mål, B 522/90, dömdes även en före detta anställd på Aftonbladets kultursidor. Hon har även varit redaktör för den anarkistiska tidsskriften Brand, en tidning nära anknuten till AFA (Antifascistisk Aktion) och som förespråkar våldsbrott gentemot patrioter. Den vi talar om är den numera framlidne Eva X Moberg, då 30 år gammal. Hon dömdes för "olaga intrång" samt "våldsamt upplopp" i samband med en tre dagar lång ockupation av en fastighet på Folkungagatan på Södermalm. Påföljden av domen som föll 921119 blev villkorlig dom samt böter.

"Lätt spark i baken" vid SD-möte

Den 29 november 1992 höll Sverigedemokraterna ett offentligt möte i Medborgarhuset på Södermalm i Stockholm. Utanför hade en mängd militanta vänsterextremister samlats för en motdemonstration. Bland denna sorgliga skara fanns även den då 25-årige Carlqvist, som var där för att protestera mot, vad han definierade som ett "nazistsamfund", det vill säga Sverigedemokraterna. Han bar vid detta tillfälle en rånarluva.

Efter mötet fick en av deltagarna det tvivelaktiga nöjet att träffa på Carlqvist och hans kumpaner. Vad som hände vid detta tillfälle råder det dock delade meningar om. Carlqvist uppger själv att en "rasist", som han för övrigt tyckte såg mycket hotfull ut, var i slagsmål med andra motdemonstranter. Han ansåg sig då berättigad att tilldela denne en "lätt spark i baken" och uppgav att "våldshandlingarna skedde i självförsvar".

Polismannen som grep Carlqvist bär däremot på helt andra minnen från händelsen. Han uppger att tre av "motdemonstranterna" gav sig på en ensam kille som stod på Medborgarplatsen. Denne fick mottaga ungefär fem till åtta kraftiga sparkar. Carlqvist utdelade enligt uppgift själv ett flertal av sparkarna, ingen av dessa kunde enligt polismannen defineras som "en lätt spark i baken".

Den sparkade killen, som enligt polismannen "ej hade gjort något" avvek från platsen i samband med Carlqvists gripande.

Då ingen målsägande fanns att finna ändrade tingsrätten brottsrubriceringen från misshandel till ofredande.

Våldsam protest mot yttrandefriheten

Lördagen den 22 maj 1993, klockan 13:00, tillkallades ett stort antal poliser till Mariatorget i Stockholm, där ett gäng på cirka 25 personer i rånarluvor skulle befinna sig. Gänget var beväpnade med gatsten och påkar och bestod till stor del av kända aktivister från AFA Stockholm. Däribland den då 25-årige Anders Carlqvist och ytterligare en mediacelebritet vid namn Mats Deland. Deland är idag 37 år gammal, arbetar på Stockholms Universitet men är även en flitig skribent på Aftonbladets kultursidor. Han har vid ett flertal tillfällen gått till hätskt angrepp gentemot samhällskritiker och har ofta försvarat AFA då dessa hamnat i blåsväder.

Upploppet ägde rum till följd av en protest mot att den franske historierevisionisten och professorn Robert Faurisson besökte Sverige, inbjuden att föreläsa i Van der Nootska Palatset av Ahmed Rami från Radio Islam.

Under upploppet attackerade gruppen en polisman. Medan han sprang ropade polismannen upprepade gånger att han var polis, trots detta fällde Carlqvist med sina vänner honom till marken varpå han fick mottaga ett flertal sparkar. Detta resulterade bland annat i att hans radio gick sönder. Polismannen tvingades till slut dra sitt tjänstevapen för att skydda sig. Han fördes senare till akuten på Sabbatsbergs Sjukhus för observation.

Att Carlqvists roll tolkades som ledande i attacken framgår klart och tydligt av den förundersökning som skrevs vid den aktuella händelsen. Följande är utdrag från densamma.

(Anmälan upprättad 930522 - Dnr: 0103-K68787-93)

"I spetsen för gänget gick en kille med hästsvans som senare identifierades som Carlqvist."

"Demonstranterna lämnade Mariatorget i samlad trupp. De gick nästan i par och på rad men med Carlqvist i spetsen"

"Demonstranterna gick sedan in på Swedenborgsgatan. Alla var tysta och samtalade mest med Carlqvist"

"När Carlqvist kom fram till Pa Olsson så riktade han en spark mot Olsson. Pa Olsson lyckades dock parera sparken med höger arm. Carlqvist hade sparkat med vänster ben."

Huruvida sparken ifråga utdelades av Carlqvist eller inte lämnar vi det fritt åt läsaren att tolka. Vid ett förhör som hölls med Carlqvist, då han fortfarande satt häktad tre dagar efter händelsen utspelade sig följande dialog mellan Carlqvist och förhörsledaren. Utdraget är taget från den tidigare nämnda förundersökningen.

"Han lämnar ingen kommentar utom att han nekar. Han läser sedan igenom anmälan angående våldsamt upplopp m.m. Och säger sedan: "Om jag hade sparkat med vänster ben skulle jag ha något märke och det har jag faktiskt inte." Vi tittar då båda på hans vänstra ben där han någon decimeter under knät har ett blåmärke stort som en femkrona. Carlqvist lämnar ingen ytterligare kommentar."

Händelsen ifråga lämnade polismannen med både fysiska och psykiska men. Vid ett förhör hållet i Stockholm den 11 maj 1994 berättar Pa Olsson att han, nästan ett helt år efter den aktuella händelsen, fortfarande är chockad. Han förklarar även att han är helt övertygad om att gärningsmännen var kapabla att misshandla honom till döds. Olsson berättar även att han på grund av denna händelse var borta från arbetet i över en månad.

Polismannen själv ansåg även han att det var Carlqvist som ledde attacken. Detta framgår av ett förhör som hölls med aktuell polisman som målsägande den 23 maj 1993.

"Demonstranterna består av ett 25-tal personer anförda av Carlqvist som verkar vara gruppens ledare."

"Under tiden demonstranterna går tar Carlqvist på sig ett par arbetshandskar"

Efter att Carlqvist med kumpaner misshandlat polisassistent Olsson försattes han med handfängsel och greps för "våldsamt upplopp" och "våld mot tjänsteman". Deland greps för "våldsamt upplopp". I samband med Carlqvists gripande skrek han åt polisen: "Fascistsvin", "Gestapodräng" samt "Knekt". Detta resulterade i att Carlqvist även greps för förolämpning. Efter gripandena påträffade polisen flera kassar med gatsten samt flera påkar.

Beträffande Carlqvists gripande finns följande att beskåda i förundersökningen:

"Anledningen till att Carlqvist skulle gripas var att denne varit anförare vid det aktuella våldsamma upploppet. Förutom att Carlqvist anförde det våldsamma upploppet så var det också han som utdelade en spark mot pa Olsson vid ett lite senare tillfälle."

Misstänkt för brutal misshandel på kvinnlig polisaspirant

Den 7 april 1993 befann sig den då 23-åriga Anna-Lena Dunger tillsammans med andra ur AFA i "Gula Gången" vid Slussen i Stockholm. Dunger stod och sprayade ett slagord som löd "Den som inte reagerar accepterar – KROSSA FASCISMEN NU!" på en vägg. Samtidigt som Dunger filade på de sista detaljerna ertappades hon av en ung kvinnlig polisaspirant. När denne grep tag i Dunger överfölls hon av en okänd man. Denne sparkade ner polisaspiranten och misshandlade henne svårt. När ett par väktare anlände till platsen flydde gärningsmannen. Dunger greps och dömdes senare för skadegörelse och våldsamt motstånd. Med i Dungers sällskap fanns även en av de ledande personerna inom AFA Stockholm, även han en känd våldsman.

Den kvinnliga polisaspiranten mådde en lång tid efter det inträffade psykiskt dåligt, någonting som bland annat ledde till hon inte ville närvara på rättegången. Kvinnan arbetar idag inte längre som polis.

När de researchansvariga för denna artikel läste förundersökningen lade de märke till att personen som misshandlade polisaspiranten beskrevs som en man i 25-årsåldern, cirka 1.95 meter lång med brunt hår i hästsvans och ring i örat. Ett signalemente som för övrigt förekommer i ett flertal liknande förundersökningar. När de sedan noterade att Dunger hade ropat "Spring Anders!" till mannen började de fatta vissa misstankar. Vi tog således kontakt med den före detta polisaspiranten och informerade henne vem gärningsmannen kunde tänkas vara. Enligt ansvarig åklagare har förundersökningen åter tagits upp och Anders Carlqvist skall höras om saken.

Carlqvists roll i attacken mot "Varghaket"

Under mars månad 1998 skulle en nationell butik vid namn Varghaket öppnas i Stockholm. Information om detta hade spridits i patriotiska kretsar ett par månader innan och även nått en viss Tomas Hellström i Saltsjö-Boo, vilket är ett alias för Carlqvist (Se avsnittet nedan med rubriken Almstigen 15). Denne kontaktade de ansvariga brevledes och bad om information om butiken. När arbetet med lokalen nådde sitt slutskede spreds ett telefonnummer, med hemligt abonnemang, som gick till affären. Detta nådde dessvärre även denne "Tomas Hellström".

Ett par dagar innan affären skulle öppnas för allmänheten stod en ensam person i lokalen och målade. För att vädra lokalen från målarfärgsångor stod dörren på glänt. In i lokalen klev då en man, beskriven som ca 30 år, mellan 1.90 och 2 meter lång, med brunt hår i hästsvans och en gäll, feminin röst. Mannen frågade om han kommit till "cykelverkstaden", och då han blev informerad om att så ej var fallet lämnade han lokalen. Någon minut senare slets dörren upp och samma person rusade då in med en kamera och fotograferade frenetiskt. Den ensamme patrioten försökte då bestämt avvisa mannen som svarade med att ge sig på patrioten med sparkar och slag, för att sedan fly från platsen.

Samma dag det var tänkt att affären skulle öppna utsattes lokalen för två attentat av AFA. Natten innan kastades en rökgranat och en smörsyrebomb genom fönsterrutan, en person som låg och sov i lokalen fick en mängd smörsyra i ansiktet och har sedan dess bestående ögon- och luktskador. Dagen efter attackerades den då öppna lokalen av cirka 45 AFA-aktivister beväpnade med allehanda tillhyggen. De fem personer som fanns i lokalen försvarade sig så gott de kunde och lyckades på så sätt förhindra att attentatsmännen tog sig in i affären. I samband med att polisen dök upp, visade sig även samma person som varit inne i affären dagarna innan och fotograferat, denna gång filmade han dock. Mannen identifierades senare som Anders Carlqvist.

En vecka efter händelsen publicerades en artikel om Varghaket i tidningen Arbetaren (nr 20). Artikeln beskrev attacken och innehöll också en intervju med två av aktivisterna som deltagit i den. Dessa påstod sig för övrigt också ha medverkat i attentaten mot Nationella Alliansens café på Tomtebogatan år 1996.3 Artikeln beskrev dessutom inredningen i lokalen så pass detaljerat att personen som skrev det uppenbarligen själv besökt den. Som författare stod Peter Karlsson och Katarina Larsson.

8 November 1997

Den 8 november 1997 arrangerade en rad nationalsocialistiska organisationer en demonstration i centrala Stockholm. Ett stort antal vänsterextremister störde demonstrationen och deras veteraner Anders Carlqvist och Anna-Lena Dunger filmade respektive fotograferade demonstranterna. Dagarna efter händelsen kunde man i Dagens Nyheter läsa att aktivister från AFA studerat en videodokumentation av demonstrationen och således identifierat ett stort antal demonstranter. Hur filmen ifråga hamnade i deras händer torde inte vara så svårt att lista ut. I en nyhetssändning från SVT den följande kvällen tilläts Anna-Lena Dunger, under namnet Katarina Larsson, härja fritt i TV-rutan. I inslaget så kritiserade hon polisen för att dessa ej ingrep mot demonstrationståget.

Almstigen 15

Av stor betydelse för denna artikel är den information som tillsänts adressaten Tomas Hellström på Almstigen 15 i Saltsjö-Boo. Adressen återfinns i ett ensligt sommarstugeområde strax utanför Orminge i östra Nacka. De brevlådor som här tillhör de boende på Almstigen står alla samtliga gemensamt uppradade vid gatans infart. Alltså skulle man, rent teoretiskt sett kunna sätta upp en egen brevlåda, utan att någon boende skulle fästa någon större uppmärksamhet vid detta. Allt tyder därför på att Anders Carlqvist har beaktat just den idén. Här sitter nämligen en brevlåda med namnet Tomas Hellström på, det namn Carlqvist verkar använda sig av då han kontaktar patriotiska organ. Dessutom har en del brev varit adresserade till "Peter Karlsson c/o Hellström". Enligt folkbokföringen finns någon Tomas Hellström ej skriven på Almstigen och enligt Lantmäteriverket äger ingen med detta namn någon fastighet i Nacka kommun. Fastigheten på den aktuella adressen, som är en stuga av modell mindre, ägs av en 84-årig kvinna bosatt på Södermalm. Denna säger sig dock inte känna till någon Tomas Hellström, än mindre vet hon att det finns en brevlåda till hennes stuga, då det aldrig funnits någon tidigare eftersom hon sedan länge är änka och endast använder stugan som sommarbostad.

Lämpligt nog är Carlqvist delägare i en annan fastighet på just Almstigen. Därav känner han alltså till att just sommarstugan på Almstigen 15 står tom och att ingen därför skulle reagera om den plötsligt råkade få en brevlåda. En brevlåda som herr Carlqvist själv, som god granne, går och tömmer när han hämtade sin egen post.

Nämnas kan att undertecknade fått tillgång till ett flertal brev adresserade till Almstigen 15. En överblick av dessa ger oss en skrämmande bild av omfattningen av Carlqvist kartläggning av patrioter. Med tanke på Carlqvists bakgrund som våldsbrottsling ter sig detta oroande.

Carlqvists beställning av passbilder

Bland den post som tillsänts Almstigen är främst dessa värda att nämna: • Passfoton på samtliga gripna vid Nationalsocialistisk Fronts första maj-demonstration i Nora. • Arrestprotokoll över de 314 personer som greps i samband med Nordlands konsert i Brottby. • Personligt adresserade brev från diverse organisationer. • En mängd förundersökningar och domar som på olika sätt är relaterade till patrioter. • Uppgifter ifrån Pliktverket gällande patrioters värnplikt. • Produktkataloger, patriotiska tidskrifter, samt CD-skivor med nationell musik. Värt att nämna är att de brev som kommit från statliga myndigheter, såsom Pliktverket, diverse domstolar och polismyndigheten oftast har varit adresserade till "Peter Karlsson, c/o Hellström" medan det material som beställts direkt från patriotiska organ har tillsänts "Tomas Hellström".

Peter Karlsson har i egenskap av frilansjournalist beställt material från ovan nämnda myndigheter.

Ett av Carlqvists många fax till passmyndigheten här bredvid. Lägg märke till den låga åldern på flera av personerna på listan. Vad skall han med passfotona till?

Hemligt polisdokument i brevlådan

Någonting som gjorde oss både förvånade och bestörta var då vi bland de försändelser som vi - av en ren slump fick tillgång till - fann ett brev med Kalmar Läns Polisdistrikt som avsändare. Dokumentet verkade vara någon form av underrättelserapport, misstänkt likt något som skulle kunna tyda på förekommande åsiktsregistrering.

Den som skickat dokumentet har klippt bort all information om dess ursprung. Sidhuvud och sidfot saknas, det framgår därför inte exakt var ifrån det kommer eller vad som är dess syfte.

Dokumentet som inleds med rubriken "Kort information om nazistmöte inom Nybro PO 1997-03-22." är en rapport kring ett möte som hölls av den nationalsocialistiska gruppen Smålands SA den 22 mars 1997.

I dokumentet rapporterar man bl a att "Genom trafikkontroller och underrättelsearbete kunde ungefär hälften av deltagarna och ett tjugotal fordon från mötet identifieras."

Vad som sedan följde var ett register uppdelat länsvis över samtliga identifierade mötesdeltagare (cirka femtio) som närvarat samt uppgifter om registreringsnummer, bilmodell och ägare till de bilar de färdats till sammankomsten i. Förutom de som identifierats bifogades en lista över personer som antogs ha närvarat, under rubriken "Dessutom besöktes mötet av ytterligare ett tiotal personer hh Karlskrona som av olika skäl inte har identifierats. Tänkbara besökare inom denna numerär bör dock kunna vara...".

Vi finner det synnerligen anmärkningsvärt att till synes vem som helst får ta del av hemligstämplade uppgifter från Polismyndigheten. Att det dessutom är en frilansjournalist med en dokumenterad bakgrund inom AFA, präglad av våld gentemot såväl poliser, som nationalister (det vill säga den typen av personer som finns i registret), gör ju att saken framstår som rent konspiratoriskt.

Carlqvist och Expo

"Vi på Expo tar helt avstånd från våldsmetoder, vi har alltid gjort det och kommer alltid att göra det. Att en av våra medarbetare ägnade sig åt detta för två år sedan innebär inte att redaktionen godkänner dessa metoder. Personen ifråga tar idag helt avstånd från dessa metoder. Detta är och förblir vår hållning. Vi har heller inget samröre med AFA, och delar heller inte dess syn på hur det antinazistiska arbetet skall bedrivas." Undertecknat: Expo Redaktionen

Ovanstående citat publicerades i tidningen Dagens Resumé (nr 25, 1996) som försvar till den f.d. Expomedarbetaren Tobias Hübinettes förflutna som våldsverkare och medlem inom AFA.

Detta uttalande ter sig synnerligen lustigt för den som granskat resterande medarbetare, då fler dömda personer gömmer sig bakom pseudonymerna, däribland vår Carlqvist. Förutom hans delaktighet i artikeln "Sverige - störst i världen på nazirock" (Expo, nr 6 1996), titulerar sig både han och "Katarina Larsson" som: "f.d. medarbetare på tidningen Expo" i en artikel i Aftonbladet den 12 augusti 1998.

Ytterligare ett exempel står att finna dem 7 juni 1996, även denna gång i Aftonbladet.

Den sjätte juni, på nationaldagen 1996, genomförde Stockholmspolisen en uppmärksammad razzia gentemot Nationella alliansens lokal på Tomtebogatan i centrala Stockholm. Vid tillfället konfiskerades bland annat en dator som man från polisens sida misstänkte kunde innehålla upplysningar om de personer som deltagit i "kampanjen mot Expo".

Dagen efter razzian, det vill säga den 7 juni 1996, kunde man i en artikel publicerad i Aftonbladet, läsa om den aktuella incidenten. I artikeln stod bl.a. följande citat att läsa:

"– Jag tror polisen griper dem, säger journalisten Peter Karlsson på Expo."

"– Och jag tror gärningsmännen är jävligt skraja nu, för de hade inte väntat sig det här enorma stödet för oss."

Slutord

Dagarna som följde bilbomben spekulerade massmedia vilt om vilka som kunde tänkas vara gärningsmän och vilka motiv de kunde ha haft. Olika medieorgan presenterade allehanda teorier om vad som kunde utlöst attentatet, men någonting samtliga var rörande överens om var att det var en "nazistbomb" det handlade om.

Vidare tycks Carlqvist ha uppnått någon slags massmedial helgonstatus. Aftonbladets Jan Helin skrev dagen efter att " De båda journalisterna brinner för en demokratisk uppgift: Att kartlägga och synliggöra nazistiska, antidemokratiska och rasistiska grupperingar i Sverige" i sin artikel Familjen levde under dödshot.

När polisen avslöjade att Carlqvist var dömd för ett flertal brott var det ytterst få tidningar som överhuvudtaget publicerade detta. I samband med detta gav Dunger ut ett pressmeddelande i vilket hon hävdade att Carlqvist endast är straffad två gånger – för misshandel och ofredande. Hon hävdade dessutom att detta inträffade innan paret påbörjade sina karriärer som frilansjournalister. För att bemöta detta kan man enklast hänvisa till intervjun med paret i artikeln Familjen levde under dödshot, " De båda journalisterna har arbetat med detta under hela 90-talet." Hon utelämnar också att hon själv dömts för liknande brott.

Då vi som skrivit detta av erfarenhet vet att media inte är att lita på, om man söker sanningsenlig information om dylika incidenter, bestämde vi oss helt enkelt för att se över saken själva. Syftet med att detta skrivits är som vi tidigare nämnt inte att skada berörda personer, utan för att bemöta den totala bristen på objektivitet i mediarapporteringen kring händelsen och de inblandade personerna. Med anledning av detta uppmanar vi sanningssökande svenskar att själva ta reda på fakta innan de bildar sig en uppfattning.

All text och research av oberoende patrioter

Fotnoter 1. Enligt obekräftad uppgift från en källa på Aftonbladet ska de även ha gjort research till Männen bakom nya naziterrorn som publicerades i Aftonbladet den 15 januari 1998. 2. Pa är en polisiär förkortning för polisassistent. 3. Carlqvist har kunnat identifieras som en av dem som befann sig på platsen vid tidpunkten för det första attentatet mot Nationella Alliansens café.

Källförteckning Aftonbladet - 990629 Aftonbladet - 980812 Aftonbladet - 960607 Anonyma källor Arbetaren - nr 20, mars 98 Artiklar av Karlsson/Larsson - se separat lista Centrala Studiestödsnämnden (CSN) Egna observationer Expos hemsida (www.hill.se) Expressen - 990629 Justitieombudsmannen (JO) - Dnr: 1836/90 Kronofogdemyndigheten Lantmäteriverket Motkrafts nyhetsbrev Nacka Tingsrätt - domar: T 733/95, 852/95. Pliktverkets Informationsavdelning Polismyndigheten Stockholms Län Rikspolisstyrelsen - passenheten Skattemyndigheten Stockholms län Stockholms Studentbostäder Stockholms Tingsrätt - domar: B 9252/95, 12-3335/94, 4258/93, 13-10494/92, 522/90. Stockholms Universitet - studentbyrån Svenska Dagbladet - 990702 SVT Rapport (8/11 -97, 4/10 -98) Verket för högskoleservice(VHS)

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Nordisk massmedia

Externa källor

• Justitiekanslerns beslut, dnr 2778-99-30 1999-08-26
• Artikeln hämtad från Folktribunens hemsida via Webarchive.org
• Expo/Svartvitt nr 3/4 - 1999