Det föds för få barn
Det föds för få barn, är ett vanligt politiskt argument för att öka acceptansen för mångkultur och påskynda folkutbytespolitiken. Argumentet lyfts ofta fram i en statistisk kontext för att påvisa behovet av massinvandring som en lösning. Det är även vanligt att samma argument förs fram i ekonomiska sammanhang och kopplas då i regel till behovet av tillväxt.[1][2]
- Se även artikel: Åldrande befolkning
Innehåll
Balanserad befolkning = 2,1 barn per kvinna
För att en befolkning ska fortsätta att existera krävs en genomsnittlig nativitet på 2,1 per kvinna. Om nativiteten är lägre innebär det att befolkningen förr eller senare upphör att existera. Vid högre nativitet ökar istället befolkningen. Som en konsekvens av utvecklingen i Sverige under senare delen av 1900-talet har nativiteten sjunkit. År 1999 var barnafödandet det lägsta någonsin i Sverige, 1,5 barn per kvinna. Därefter har siffran stigit och nådde 2011 upp till 1,90. Den högre nativiteten under 2000-talet är dock ett resultat av en mycket kraftig invandring av befolkningar med högre födslotal per kvinna och återspeglar således inte den svenska delen av befolkningen.
Svenskarna byts ut
Då nettounderskottet av födda barn kompenseras av invandring innebär det att den svenska befolkningen byts ut mot andra etniska grupper. Med sjunkande födslotal bland Sveriges urbefolkning förändras sammansättningen. På grund av en kraftig beröringsångets kring frågan undviker dock beslutsfattare och inflytelserika lobbyister att informera medborgarna om förändring då korrekt upplysning kring ämnet associeras med rasism och främlingsfientlighet. Åtgärder för att bevara etnisk och kulturell mångfald i världen omfattar på grund av politisk korrekthet inte svenskar. Det omvända gäller dock för andra etniska grupper som riskerar att försvinna, exempelvis Kalash-, Hadza- och Bejafolket.
Ökad befolkning, högre påverkan på naturen
En konsekvens av en ökad befolkning är ett ökat behov av energi, mat, bostäder och annat som en människa behöver. På grund av stora folkomflyttningar från länder som drar mindre energi per capita och släpper ut mer växthusgaser per capita till länder i Europa, där det per capita är en större miljömässig belastning, försvåras arbetet med att nå internationella miljömål. Behovet av att bygga ut energiförsörjningen har låg acceptans bland europeiska politiker då vallöften ofta innehåller det motsatta.
Möjligheterna att odla mat och bereda betesmarker har börjat nå maximigränsen. Terje Østigård, forskare vid Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala, skrev i Sydsvenskan den 12 oktober 2012:
- "Världens befolkning beräknas öka från sju till nio miljarder människor till år 2050. Då har Afrika fördubblat sin befolkning från en till två miljarder. Det innebär att de som då lever i Afrika behöver mer mat. Men istället används mindre och mindre jordbruksmark i Afrika till att odla matgrödor. Varför är det så? Att Afrika producerar mindre mat hänger till stor del ihop med ökad tillväxt och välfärd i främst Europa och USA, och på senare år även i Kina och Indien. Fler saker och högre materiell standard kräver en ständigt ökad energikonsumtion. Den ökade energikonsumtionen är inte bra för miljön och medför klimatförändringar."[3]
Regeringens Framtidskommissionens slutrapport
Då Regeringens Framtidskommission under ledning av Fredrik Reinfeldt presenterade sin slutrapport den 26 mars 2013 anfördes argumentet "-det föds för få barn". Bakgrunden var att kommissionens slutsats i sin rapport på sidan 111 var att Sveriges befolkning delvis är på väg att försvinna och därmed måste ersättas av andra etniska grupper.
Referenser
|
i ämnesportalen om Politiska begrepp |
