Den demografiska bomben

Den demografiska bomben är ett ekonomiskt, politiskt och journalistiskt begrepp synonymet med en åldrande befolkning. Begreppet ligger till grund för motiverandet av en massinvandring inom ramen för en pågående folkutbytespolitik.

Ekonomiskt begrepp

Med Den demografiska bomben som ekonomiskt begrepp avses förhållandet mellan antalet människor i arbetsför ålder, normalt från 15 till 64 år, jämfört med antalet pensionärer. Ju färre i arbetsför ålder som arbetar och bidrar ekonomiskt till den gemensamma statskassan, ju större kraft i "bombens effekt". Om siffran sjunker är det färre som finansierar pensionssytemet. Enligt denna uppfattning krävs en ständigt ökande ekonomisk tillväxt vilken då bromsas upp om det inte i befolkningspyramiden "fylls på" med allt fler i arbetsför ålder.

Politiskt och journalistiskt begrepp

Inom jounalistkåren och bland flera ledande politiker är "den demografiska bomben", eller "den demografiska utmaningen" som den också kallas, ett allvarligt problem som måste åtgärdas akut. Lösningen heter massinvandring, där Sveriges urbefolkning byts ut mot andra etniska grupper. Underskottet i den nedre delen av befolkningspyramiden fylls på med invandrare för att på sikt utgöra merparten av landets befolkningssammansättning. Som argument framförs att välfärden, som till stora delar har monterats ned sedan massinvandringen tog fart under 1980-talet, måste tryggas och det görs med en omfattande invandring.

Den demografiska bomben - en myt

Kritik har framförts mot hotet om den demografisk bomb. Lars Tornstam, professor i sociologi vid Uppsala universitet, menade år 2007 att det handlar om en myt: "-Vi måste vara väldigt kreativa med statistiken för att få fram den här bomben". Tornstam tillbakavisar bilden av att det svenska samhällets åldersstruktur och därmed grunden för den politiskt betingade massinvandringspolitiken. Tornstam anser att andelen barn i det moderna samhället minskar och att andelen över 65 år blir fler. Men andelen yrkesverksamma som ska försörja gamla och unga är konstant sedan år 1750, ca 60 procent. En prognos fram till 2050 förändrar inte den bilden, menar han och tillägger att det också är viktigt att komma ihåg att produktiviteten ökat genom åren och förväntas öka även i framtiden.

Invandring ingen lösning för en åldrande befolkning

Nationalekonomen Jan Ekberg angav år 2009, baserat på hans undersökning ESO 2009:3, att invandring inte är en lösning för en åldrande befolkning. Invandringen ökar befolkningsstorleken vilket medför ökade kostnader för den offentliga sektorn. Om utrikes födda i framtiden skulle ha samma sysselsättningsgrad och inkomst som befolkningen i allmänhet skulle det bli små positiva ekonomiska effekter. Om invandrarna i framtiden istället antas ha samma sysselsättningsgrad som de utrikes födda har idag, i genomsnitt, blir det små negativa effekter. Ekberg anser därför att det inte finns "starka offentligt finansiella argument" för invandring. Ett begränsat antal specialister kan dock behövas. Rapporten har kritiserats för att underskatta invandringens kostnader och överskatta invandringens bidrag. Se artikeln om Invandring och välfärd.

Bortrationaliseringar

År 2010 angav både Svenskt Näringsliv och det statliga Arbetsgivarverket att många av de arbeten som 40-talisterna haft kan komma att rationaliseras bort istället för att behöva ersättas. Arbetsgivarverket, som representerar den sektor där flest 40-talister arbetar, angav att man hade viss övertalighet bland myndigheterna som exempelvis på administrativ personal.

2/3 av 40-talisterna hade år 2012 gått i pension

Sverigedemokraternas angav år 2012 att "SCB:s prognos pekar mot att 66 % procent av 40-talisterna nu gått i pension. Vi kan därmed konstatera att de som högljutt talat om att det skulle uppstå allvarliga brister på arbetskraft fick fel. Istället kan man konstatera att arbetslösheten har ökat, att någon arbetskraftsbrist till följd av avgångarna inte gått att påvisa samt att arbetslösheten ökat ännu mer bland invandrarna."