Beskjutningen av Jugoslaviens ambassad

Brajkovic och Baresic leds ut ur ambassaden av polisen strax efter mordet

Brajkovic och Baresic

Beskjutningen av Jugoslaviens ambassad var ett terroristdåd den 7 april år 1971, i Sverige, Stockholm, utfört av de två kroatiska Ustasja-anhängarna Miro Baresic och Andjelko Brajkovic som sköt ihjäl jugoslaviens ambassadör Vladimir Rolovic. Det var det första terrordådet utfört på svensk mark av folk från utlandet.

Bakgrund

De två gärningsmännen, Miro Baresic och Andjelko Brajkovic, var del av ett upprättat efterkrigstidens Ustasja-nätverk i Europa som bland annat hade kontakt med Vjekoslav Luburić och hans organisation Kroatiskt Nationellt Motstånd och andra exilkroater. I Sverige gömde sig Baresic och hans kontakter bland annat på kroatiska klubbar flera dygn i streck och bedrev en politisk kamp mot utpekade mål såsom kommunister ifrån Jugoslavien. Många av dem bedrev en slags maffialiknande verksamhet där de kartlade jugoslaver i Sverige och hotade sig till pengar från dem bl.a. I andra länder i Europa hade man även sprängt bomber mot jugoslaviska klubbar och teatrar och hotat jugoslaviska privatpersoner.

Dessa kroatiska nationalister fruktade de jugoslaviska agenterna som innan hade jagat och mördat exilkroater i Europa och motivet bakom dådet på ambassaden ska ha varit djupt rotat i en kamp för ett fritt Kroatien och enligt dem själva var mordet egentligen en planerad hämndaktion mot Jugoslavien, vilket kan förklara varför de två gärningsmännen under 1990-talet i det jugoslaviska inbördeskriget blev sedda som hjältar av många och även fick gator uppkallade efter sig. Det har av en av de skyldiga i planeringen av mordet konstaterats att det aldrig egentligen var tänkt att bli ett mord, utan snarare en gisslansituation för att kunna få dömda kroater i Jugoslavien frisläppta.

Skottlossningen och mordet

Morgonen den 7 april, 1971, anlände Miro Baresic och Andjelko Brajkovic vid Jugoslaviens ambassad i Stockholm i en bil med tre andra kroater som var delaktiga i planerandet av dådet. Baresic och Brajkovic steg in på ambassaden och fyllde i papper om pass för att inte dra uppmärksamhet till sig medan deras kompanjoner väntade utanför för att följa händelserna. Dådet var planerat sedan veckor tillbaka och när ambassadören Vladimir Rolovic syntes till drog de båda sina pistoler och skrek att de var beväpnade. Därefter trängde de in honom på hans kontorsrum, barrikaderade sig, band honom och misshandlade honom. Utanför samlades polis och media och Baresic tog upp ett porträtt av Tito som han slängde ut genom fönstret, Brajkovic som hade slagit ambassadören urinerade på sina nedblodade händer från balkongen och torkade dem med gardinerna.

När de såg polisen närma sig nedanför byggnaden så sköt de ihjäl Rolovic, det är osäkert vem det var som avlossade den dödande kulan men utredningarna tyder på att det var Brajkovic som sköt Rolovic i ansiktet. Under dådet skadades även flera andra arbetare på ambassaden i skottlossningen.

I trappan utanför rummet hade jugoslaviska arbetare i byggnaden samlats och vissa var till och med beväpnade när polisen stormade kontoret. Mördarna sparkade ut sina pistoler genom dörren och när dörren öppnades avlossade en jugoslav ett skott mot de två gärningsmännen som var nära att träffa en av poliserna. Baresic och Brajkovic greps direkt och när de fördes ut ur byggnaden av polisen genom den hetsiga folkmassan som samlats utanför skrek de bland annat "länge leve Ante Pavelić".

Efter dådet

De båda dömdes till livstids fängelse för mord men fritogs redan ett år senare i vad som är känt som Flygkapningen på Bulltofta där kroatiska Ustasja-anhängare kapade ett plan i Sverige och tog passagerarna gisslan den 15 september till 16 september 1972. Förhandlarna gav vika för kaparnas krav och de två mördarna fritogs och fördes till Francisco Francos Spanien. Enligt gärningsmännen ska flygkapningen ha varit planerad redan innan mordet på ambassadören, som en "plan B", om gärningsmännen skulle åka fast så skulle deras vänner kapa planet och frita dem.

Baresic levde ett liv som livvakt utomlands och blev även karatemästare under falsk identitet. Baresic greps och fördes till Sverige igen efter en tid på fri fot. Under fängelsevistelsen lärde han känna Lasermannen. Det skedde matstrejker till stöd för Baresic och det hände även att skolbarn i svenska skolor fick skriva brev under lektionerna och posta till honom. Baresic gifte sig och har en familj som lever under skyddad identitet. Han återvände efter fängelsestraffet i Sverige till Jugoslavien och dödades där i strid under kriget på 1990-talet.

I dagsläget finns det två gator i Kroatien uppkallade efter de båda mördarna.

Källor

• Larsson, Janerik, "Ustasja: en dokumentation".
• Börje Heed, "Planet är kapat", Brottsplats Stockholm 3, Stockholm: Sveriges radios förlag, 1991, s. 149-153
• Ingrid Lindgren, "Flygplanskapningen i Sverige", Anno 72, Stockholm: , s. 338 f