John Ausonius

John Ausonius, "lasermannen".

John Wolfgang Alexander Ausonius, född den 12 juli år 1953, född som Wolfgang Alexsander Zaugg, är en svensk mördare och bankrånare, även känd som Lasermannen, eftersom han använde sig utav ett gevär med lasersikte på.

Brotten

Från augusti år 1991 till januari år 1992 sköt Ausonius elva personer med invandrarbakgrund, varav en utav offren avled. Han vad beväpnad med ett avsågat gevär med ett monterat lasersikte på, varav media gav honom namnet "lasermannen", gick sedan över till att använda revolver. Under tiden mellan morden ägnade sig Ausonius åt att råna banker och blev även känd som "cykelrånaren" i tidningarna då han flydde från brottsplatserna på sin cykel. Han lyckades komma undan med uppåt tjugo bankrån innan han greps av polisen efter en längre tids spaning på honom. Ausonius är även tidigare dömd för att ha misshandlat flera olika personer.

Historia

Motiven till brotten har varit något som nämnts ofta i samband med lasermannen eftersom Ausonius föräldrar själva var invandrare; hans mor tyska och hans far schweizare. Det har kommit fram efter intervjuer med närastående och John själv att han blev mobbad som barn på grund av sitt svarta hår och utländska namn. Han ändrade i vuxen ålder sedan namn från Wolfgang Alexander Zaugg till John Stannerman, för att senare ändra namn ytterliggare en gång, då till John Ausonius. Han började även färga sitt svarta hår blondt, fastän färgen lutade mer mot en orange nyans. Han köpte även blåa linser för att dölja sina ögons svarta färg.

Ausonius läste efter militärtjänsten (där han utmärkte sig som en duktig skytt) på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Studierna havererade dock relativt omgående, vilket ledde till att han ett tag blev hemlös. Han var även spelberoende och spelade bort stora delar av de rånbyten han kom över från bankrånen men levde ett tag ett yuppieliv och ägde bland annat en av de första mobiltelefonerna i Sverige. Ausonius hatade kommunism och socialdemokratin. Av kollegor vid olika arbetsplatser beskrivs han som en pedantisk person som ofta slog eller svor åt både medarbetare och andra människor.

Hans hat mot invandrare beskrivs närmast som en fanatisk besatthet och han tog själv avstånd från sin invandrarbakgrund så mycket det gick genom namnbytet och hårfärgning. Bland Ausonius offer kan man räkna in både europeiska invandrare och utomeuropeiska. Under en tid i fängelset blev han innan morden vän med den kroatiske Ustasja-terroristen Miro Barešić som låg bakom beskjutningen av Jugoslaviens ambassad. Han ska ha sett upp till Barešić som en förebild och frågat ut honom i timtals om hans liv. Både Ausonius och Baresic var också utpekade som misstänkta under utredningen av Olof Palme-mordet för att vara Palmes mördare.

I samband med en nådansökan år 2010 angav chefspsykologen vid Rättsmedicinalverket att "Ausonius visar mycket torftig förståelse för vad offren upplevt. Hans ånger är rent intellektuell" och "Han gör ingen skillnad i allvarlighetsgrad mellan sina brott utan jämför mordförsöken med att köra svarttaxi" och "Han har diagnosen atypisk autismspektrumstörning och antisocial personlighetsstörning, som kännetecknas av självupptagenhet, instabilitet, bristande empatisk förmåga och aggressivitet."

I politiskt korrekta beskrivningar pekas ofta ett rasistiskt samhällsklimat och i synnerhet Ny Demokratis invandringskritik ut som huvudorsaken till Ausonius brottslighet. Boken Lasermannen - En berättelse om Sverige hävdade att detta hade stöd av intervjuer med Ausonius (där han samtidigt tog avstånd från "nazism"). Eva Bergqvist i tidskriften Fri Information kritiserade boken ur flera olika synvinklar och skriver bland annat att "Sin första fängelsedom fick han 1983 (upprepad misshandel, ofredande, bedrägeri m m ), och bankrånarkarriären påbörjades 1990. Ausonius var följaktligen etablerad kriminell långt innan Ny Demokrati var påtänkt" och att bokens författare "Gellert Tamas vill inte inse att brottslingar (liksom för den delen många ostraffade medborgare) gärna vill skylla misstag och förseelser på andra. Bland grova brottslingar har det blivit status att hävda ett politiskt, ideologiskt motiv för illgärningarna. Malexandermördarna sade sig vara nationalsocialister, lasermannen påstod sig ta intryck av Ny demokrati. I vissa kretsar låter det mer imponerande än att erkänna sig vara vanlig bankrånare eller mördare. Tamas vill så gärna se lasermannen som ideologiskt medveten rasist. I stället har han faktiskt skildrat en uppenbart hjärnskadad, ytterst våldsfixerad och farlig person som i mycket liten utsträckning lät sig påverkas av andra."

Källor

Lasermannen - En berättelse om Sverige, 2002, Gellert Tamas.

Externa länkar

• Lasermannen En tendentiös och ohederlig bok
• Lasermannen 2