Autonoma vänstern

Från Metapedia
(Omdirigerad från Autonoma rörelsen)
Hoppa till: navigering, sök

Autonoma vänstern (alternativt autonoma miljön eller autonoma rörelsen) är en term som används av bland annat olika myndigheter för att beteckna en del av extremvänstern.

Ideologi

Grupper ingående i den autonoma vänstern som Antifascistisk Aktion, Expo och Researchgruppen föredrar ofta termen frihetlig socialism i vilken ingår ideologier som social anarkism, syndikalism och frihetlig marxism.[1] Det gemensamma är en antihierarkisk socialistisk ideologi inklusive avståndstagande från hierarkisk socialistisk ideologi som marxism-leninism (d.v.s. traditionella kommunistiska partier).

I praktiken innebär detta ofta att man organiserar sig som nätverk av till stor del självständiga grupper som dock kan ha olika slags gemensam koordination. Ingående gruppers självständighet är dock begränsad av exempelvis möjligheten att bli uteslutna från nätverket av andra grupper.

Den antihierarkiska ideologin innebär även ett avståndstagande från parlamentarism varför grupperna är utomparlamentariska.

Grupperna vill ha omfattande förändringar av det nuvarande statskicket och det politiska och ekonomiska systemet. Många av grupperna beskriver sig själva som revolutionära.

Mer specifika frågor som har engagerat den autonoma vänstern inkluderar "antifascism", antikapitalism, antiimperialism, antisexism, antibilism och djurrätt.

"Direkt aktion" är en term som länge använts inom syndikalismen och som idag används inom den autonoma vänstern generellt. Termen syftar på en aktion som inte bara är en protest eller opinionsbildande utan har som mål att åstadkomma ett omedelbart resultat och förändring. I praktiken kan detta innebära illegala handlingar.

Subkultur och klasstillhörighet

En kritik (även från personer inom de egna leden) har varit att den autonoma vänstern åtminstone tidigare i praktiken har varit ett livsstilspaket och subkultur för ungdomar. Ungdomarna anges inte sällan ha anammat en tydlig aktivistidentitet där kläder, musik, mat och andra subkulturella koder är viktiga inslag. Någon sammanhängande ideologi och långsiktigt engagemang (förutom gällande "antifascism") har inte skapats utan aktivismen har ofta gällt tillfälliga, modeaktiga enfrågekampanjer där man tillfälligt agerar mot någonting istället för att själva presentera några konkreta lösningar på problem. Ungdomarna tröttnar i de flesta fall efter några år vilket har gjort personomsättningen mycket stor.[2][3]

En annan kritik har varit beträffande ungdomarnas klasstillhörighet. Se Ideologiskt motiverad brottslighet: Klasstillhörighet.

Brottslighet

Ett flertal autonoma nätverk och grupper har associerats med systematisk brottslighet. Se artikeln Brottsbejakande vänsterorganisationer. Se artikeln Ideologiskt motiverad brottslighet för en mer detaljerad beskrivning av brottsligheten.

Rapporten "Våldsam politisk extremism" angav att "För svensk del kan man tala om den autonoma miljön före och efter EU-toppmötet i Göteborg 2001. Före kravallerna vid toppmötet hade den autonoma miljöns aktiviteter ett relativt starkt stöd inom en bred politisk vänster. I takt med nya avslöjanden om våld och kriminalitet har stödet minskat och grupperna blivit mer isolerade".[3]

Se även

Referenser