Antisemitism
Antisemitism, en idéströmning fientlig mot judar (trots att även araber tillhör det semitiska folken). Judefientlighet finns belagt genom hela diasporan, dvs. judarnas landsflykt från Israel. En tidig källa är Flavius Josephus' (Josef ben Matityahu, ca 37-100 e.Kr.) Contra Apionem, eller Om judarnas ålderdomliga ursprung, vilket är en försvarsskrift mot en viss Apion samt mot antisemitiska föreställningar i allmänhet i romarriket under första århundradet e.Kr.
Själva begreppet antisemitism uppstod dock långt senare som namn på en socialpolitisk rörelse, vilken från senare hälften av 1870-talet framträdde i Tyskland och därifrån utbredde sig främst till Österrike och Ungern samt Frankrike, och som var riktad företrädesvis mot judarnas penningmakt, men även mot deras deltagande i folkens offentliga liv. Ett sådant deltagande påstods vara till skada för folkens nationella utveckling, därför att judarna såväl till börd som till religion och karaktär skulle vara ett absolut främmande element, som inte vill eller kan uppgå i de omgivande folken (assimileras).
Den växande antisemitismen i Tyskland på slutet av 1800-talet sammanhängde bland annat med den osunda spekulation och de svindlerier, som åtföljde det finansiella och industriella livets raska uppblomstring efter fransk-tyska kriget. Den nationalliberale politikern Lasker, själv jude, fäste uppmärksamheten på dessa förhållanden och avslöjade i ett tal på tyska riksdagen (i februari 1873) en hel rad bolagssvindlerier, i vilka en mängd judiska finansmän voro invecklade. Mitt under den upphetsning dessa skandaler väckt utkom journalisten Wilh. Marr's broschyr Der sieg des judenthums über das germanenthum (Bern 1873), vilken med stöd av Hegels nationalitetsteorier gav det gamla judehatet en pseudo-vetenskaplig grundval. En ny sensationell stridsskrift mot de judiska finansmännen, Der börsen- und gründungsschwindel in Berlin und in Deutschland (4 uppl., 2 bd, 1876-1877), av O. Glogau, väckte oerhört uppseende, och sedan följde en häftig broschyr- och tidningskamp, utan att rörelsen dock förr än 1879 övergick från litterär till rent politisk agitation.
Den antisemitiska rörelsen siktade tidigt in sig på den judiska liberalismen (den liberala och radikala pressen behärskades till stor del, liksom idag, av judar - se artikel Judiskt inflytande) och vann därmed understöd av de konservativa. Även ansedda vetenskapsmän, såsom nationalekonomen A. Wagner, historikern H.v. Treitschke och filosofen E.v. Hartmann uppträdde mot judarna, vilka emellertid från liberalt håll fick talangfulla försvarare, bl.a. Theodor Mommsen.
I Frankrike fick den antisemitiska rörelsen sitt kanske kraftigaste uttryck i den ryktbara Dreyfus-affären (börjad 1894). En skarpsinnig skildring av denna återfinns för övrigt i Marcel Prousts roman På spaning efter den tid som flytt.
I mellankrigstiden kom antisemitismen att spela en viss begränsad roll i den konservativa revolutionen, i synnerhet bland de s.k. Völkischen. Som bekant gjorde också Adolf Hitler och NSDAP antisemitismen till en central del av sin rörelse, vilket blev förödande för en stor del av Europas judar. Det blev även förödande för de nationella och högerradikala idéernas anseende i efterkrigstiden.
Innehåll
Begreppet antisemit, dess ursprung, användande och betydelse
Anti beskrivs i Nordisk Familjebok som ett ursprungligen grekiskt ord med betydelsen emot eller motståndare till: "Anti (Ant framför vokal eller h), grek., emot, i stället för. Nyttjas i en mängd sammansättningar för att beteckna en motsats (motstånd, läge midt emot, omvänd ordning), t. ex. antikatolsk (fientlig mot katolicismen), antiklerikal, antikonungsk, antikritik, antiliberal, antiministeriell, antimonarkisk, antiplatonisk, antirepublikan, antirojalist. -- Det anti, som förekommer i latinska och romanska sammansättningar, är det latinska ante, framför, före, såsom i anticipera, antichambre".
Ordet semit som sådant är en benämning på de semitiska folkslagen (idag i synnerhet araber och judar, men historiskt även exempelvis fenicier och kaldéer). Sem är en biblisk person, son till Noah och i sin tur far till Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram. Från Sem härstammar, enligt Bibeln, de semitiska folken.
Kritiker menar att begreppet antisemit idag ofta används alltför brett i syfte att kväsa resonemang som ifrågasätter Israel samt ageranden av judiska grupper och individer. I Sverige har medlemmar av Svenska kommittén mot antisemitism och andra liberaler anklagat bland annat skriftställaren Jan Myrdal, religionshistorikern Jan Bergman, islamologen Jan Hjärpe, tecknaren Lars Hillersberg, och politikern Per Garthon för att vara antisemiter. Ahmed Rami är en annan känd författare av flera sionistkritiska böcker som har anklagats för antisemitism. Även den svenska klimataktivisten Greta Thunberg anklagas för att vara antisemit av Israel.[1]
För politiska syften och tystande av kritik
I sina dagböcker, samlade och publicerade med titeln The Complete Diaries of Theodor Herzl anger den judiske nationalistledaren Theodor Herzl att antisemitismen sågs som något positivt som skulle komma att användas till en politisk fördel.
Under en internationellt uppmärksammad intervju med den före detta israeliske ministern och Knesset-medlemmen Shulamit Aloni utförd av radioprofilen Amy Goodman och Democracy Now! den 14 augusti 2002 berättade Aloni att Förintelsen och Antisemitism förs upp i samtalen så fort staten Israel kritiseras. Aloni menade att "-det är ett trick, vi använder det hela tiden".
I Florida har guvernör Ron DeSantis 2019 stiftat en lag som gjort antisemitism olagligt inom utbildningsväsendet. Exempel på antisemitism är enligt lagen att hävda att det finns en judisk överrepresentation inom media eller att påvisa dubbla lojaliteter hos judar. Att ifrågasätta detaljer kring förintelsen anses även det vara antisemitiskt.[2] Vilket gör det till ett brott att påvisa judiskt inflytande om sådant skulle förekomma.
Videolänk
Externa länkar
Referenser
|
i ämnesportalen om Politiska begrepp |
