7,5 cm PAK 40

Pak 40 (Pak = Panzerabwehrkanone) är en 7,5 cm pansarvärnskanon som användes av Tyskland under andra världskriget.

En Pak 40

1939 ansåg den militära ledningen att det behövdes en grövre pansarvärnskanon, detta trots att föregångaren Pak 38 i detta läge knappt börjat tillverkas. Enkelt uttryckt förstorade Rheinmetall-Borsig bara sin tidigare modell, vilket ledde till att den snabbt kunde komma i produktion. Men prioriteten var låg fram tills dess att tyskarna stött på de svårbesegrade sovjetiska stridsvagnarna T-34/76 och Kv-1. Det dröjde ända till november 1941 innan Pak 40 nådde ut till fronten.

Eftersom bristen på vissa råmaterial nu började märkas öronmärktes lätta kompositmaterial till flygplanstillverkningen. Detta gjorde att Pak 40 främst tillverkades i stål och blev av den anledningen tyngre än vad den kunnat vara och den manuella hanteringen blev något besvärlig. Dock var pjäsen en utmärkt pansarvärnskanon som kunde slå ut näst intill alla typer stridsvagnar som de allierade kunde ställa upp med under kriget.

Pak 40 blev standardkanonen inom pansarvärnsavdelningarna och tjänstgjorde fram till krigsslutet och dessutom i några länder efter kriget. Förutom pansarbrytande granater tillverkade man spränggranater till Pak 40 vilket gjorde att den även kunde användas som en lätt fältartilleripjäs. Det tillverkades även en variant där Pak 40 kanonen placerades på en haubitslavett, denna pjäs fick beteckningen 7,5 cm FK 40 (FK = Feldkanone).

Många tyska artillerister ansåg att Pak 40 var deras bästa mångsidiga vapen och runt 23 500 tillverkades. Dessutom användes kanonen (med vissa modifieringar) i pansarvärnskanonvagnar som Marder I, Marder II, Marder III, Hetzer, Sdkfz 251/22 och i vissa varianter av Panzer IV och Stug III.

Källa

Artilleri av Chris Chant, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, 2007. ISBN: 978-91-976100-6-3

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget