T-34

En T-34 på Pansarmuseet i Bovington, England.

T-34 var den mest berömda medeltunga sovjetiska stridsvagnen under andra världskriget. Den var utrustad med en kraftig kanon, vinklat pansar som gav ett effektivare skydd än ett lodrätt pansar och breda drivband som gjorde att den relativt lätt kunde ta sig fram även i svår terräng. T-34 dök upp på slagfältet sommaren 1941 efter Tysklands invasion av Sovjetunionen och chockade de tyska soldaterna. Deras pansarvärnskanoner var för klena för att penetrera T-34:ans pansar och projektilerna bara studsade bort. Den tyske generalen Heinz Guderian föreslog till och med att Tyskland skyndsamt skulle kopiera T-34:an, något som inte blev verklighet. Istället utvecklades tyskarna stridsvagnen Panther.

Tyskarna kunde dock använda sin taktiska överlägsenhet för att manövrera ut de sovjetiska pansarenheterna. Till ryssarnas nackdel kom också den dåliga organisationen och ledningen, samt att radio i regel saknades i vagnarna. Dessutom hade T-34:ans vagnschef dubbla roller. Dels skulle han leda vagnen och dels skulle han vara kanonskytt. Var han dessutom plutonsbefäl och skulle hålla koll på de övriga vagnarna i plutonen var situationen än mer stressig.

Allt eftersom kriget fortsatte förbättrades T-34:an och brister rättades till. T-34 tillverkades och användes av Sovjetunionen fram till mitten av 1950-talet och har även långt in i modern tid använts av mindre länders arméer.

Drygt 57 000 vagnar producerades fram till juni 1945 .

T-34 var utrustad med en dieselmotor.

Varianter

Det tillverkades flera varianter av T-34 men huvudvarianterna var T-34/76 som var beväpnad med en 76 mm kanon och T-34/85 som var beväpnad med en 85 mm kanon.

I tysk tjänst

Heinrich Himmler undersöker i april 1943 en sovjetisk T-34 stridsvagn som erövrats av Waffen-SS divisionen Das Reich.

Under kriget erövrades ett stort antal T-34:or av tyska förband och sattes in i strid mot sina forna ägare. I tysk tjänst kallades de Panzerkampfwagen T-34(r), där r stod för Russland ("Ryssland").

Sovjetisk pansartaktik mot infanteri

I strider mot tyskt infanteri utnyttjade de sovjetiska T-34-besättningarna regelbundet sin ”osårbarhet” och grävde ner sig i de tyska skyttevärnen genom att vrida vagnen fram och tillbaka för att på så sätt bokstavligen krossa infanteristerna under den. En tysk frontsoldat berättar:

“

I samma ögonblick duckar han och utbrister förvånat: 'Fan också, nu har T-34:an upptäckt vårt kulsprutevärn!' T-34:an vrider sitt torn mot vår position och kör fram mot oss. Motorn vrålar. Jag drar ner min kulspruta i skyttegraven och kastar mig på mage. Grommel och Weichert slänger sig ner i bunkern. Swina ligger redan bakom mig i skyttegraven. En hög, metallisk smäll och en stridsvagnsgranat exploderar exakt där min kulspruta stod för bara några sekunder sedan. Frusen jord och hett splitter regnar ner över huvudet på mig. Det ringer och dånar i öronen och det känns som om trumhinnorna just har spräckts. Den fräna krutröken tränger in i näsan och fyller lungorna. Men jag lever och Swina likaså. Jag hör honom hulka bakom mig. Sedan vrålar stridsvagnens motor till igen och stålbanden rasslar till där de glider fram över stödrullarna. Det är så döden låter! Jag trycker mig som en mask mot marken. Allt blir mörkt i skyttegraven. Pansarmonstret står nu alldeles ovanför mig och stänger ute dagsljuset. De vassa stålbanden sliter sönder kanten på skyttegraven. Frusna jordkokor faller ner på ryggen och täcker mig till hälften. Kommer monstret att begrava mig levande? Jag minns vad jag hört berättats om stridsvagnar som bökar sönder skyttevärnen tills männen där nere inte längre kan röra sig och kvävs i leran. Ett avskyvärt sätt att dö på.

”

Motor användes i Treblinka

Enligt flera vittnesmål användes motorn från en tillfångatagen T-34 till att leverera dieselavgaser till en gaskammare i Treblinka. Uppgiften bekräftas bland annat av Franz Suchomel.

Referenser

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget