Hetzer
Panzerjäger 38 (t) Hetzer (SdKfz 138/2) var en tysk pansarvärnskanonvagn under andra världskriget. Den togs fram som en ersättning för de improviserade pansarvärnskanonvagnarna som fanns i olika modeller (bland annat Marder-serien) och tjänstgjorde på alla fronter från 1944 till krigsslutet.
I mars 1943 beordrade generalen Heinz Guderian att man skulle utveckla en pansarvärnskanonvagn som ersättning för alla improviserade självgående pansarvärnskanoner. Man bestämde sig för att basera den nya pansarvärnskanonvagn Panzer 38(t) chassin. Den 17 december 1943 var designen klar och i mars 1944 producerades de tre första prototyperna av BMM. Prototyperna testades och under tiden förberedde man för produktionen. Produktionen startade i april 1944 och upphörde i april 1945, närmare 3 000 Hetzer producerades under denna tid.
Hetzer byggdes på ett breddat Panzer 38(t) chassi som kontinuerligt förändrades under produktionens gång. Därför finns det skillnader mellan de tidiga och sent byggda Hetzer. Vagnen var beväpnad med en 75 mm Pak 39 L/48 kanon och en takplacerad kulspruta som kunde kontrolleras inifrån vagnen med hjälp av ett periskop. Vagnens sluttande pansar och låga siluett samt tekniska tillförlitlighet gjorde den till en fruktad motståndare på slagfältet. Hetzer utmärkte sig framför allt i defensiva strider där den låga siluetten gjorde den svår att upptäcka och därigenom kunde skjuta först. Den hade också en rad nackdelar som den låga hastigheten och att den i sidled orörliga kanonen gjorde att man i strid var tvungen att vrida hela vagnen vilket exponerade den svagt bepansrade sidan. Dessutom var stridsutrymmet trångt och inte så välkonsturerat. Riktaren och laddaren stod till vänster om ett vapen avsett att manövreras från höger sida, vilket minskade eldhastigheten då laddaren hade svårt att komma åt för att ladda om.
75 Hetzer exporterades till Ungern. 30 stycken skulle också exporteras till Rumänien, men de bytte sida i kriget innan leveransen hann genomföras. Efter kriget användes och tillverkades Hetzer av Tjeckoslovakien. 1946 beställde Schweiz 158 Hetzer från tjeckerna, den fick betäckningen G-13 och användes till 1960-talet.
Varianter
Hetzerchassit användes för flera olika varianter, experiment och test. För att förenkla produktionen bytte man ut kanonen mot en rekyl-lös 75 mm Pak 39/1 L/48 kanon och denna nya version kallades Jagdpanzer 38(t) Hetzer Starr.
Inför Ardenneroffensiven i december 1944 konverterades 20 Hetzer till eldkastarvagnar. En 14 mm Flammenwerfer 41 placerades i en fejkat kanonrör för att dölja dess verkliga beväpning.
Chassit användes också för en bärgningsvagn, Bergepanzer, men den visade sig vara för svag för många av uppdragen.
I november 1944 beslutades att man skulle använda Hetzerchassin till en självgående 150 mm sIG33/2 kanon. Av dessa producerades 30 stycken.
Se även
- Sonderkraftfahrzeug – lista över de tyska SdKfz-numren.
Källor
- Achtung Panzer!
- Vapen och taktik i Waffen-SS, av Dr S.Hart & Dr R. Hart, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, 2007
- Tanks in detail, Jagdpanzer, av Terry J. Gander, Ian Allan Publishing, 2004
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
