Ture Rangström
Ture Rangström, född 1884 i Stockholm, död 1947 i Stockholm. Svensk tonsättare och dirigent. Rangström betraktas som en av svensk tonkonsts främsta sångkomponister, vars sånger sjungits av svenska storsångare som Jussi Björling och Birgit Nilsson.
Innehåll
Bakgrund
Rangström studerade kontrapunkt för Johan Lindegren i Stockholm samt komposition för Hans Pfitzner i Berlin. Några rent allmänna sångstudier i Dresden och Berlin därjämte bekräftar uttrycket av att Rangström mera studerade för att få impulser och uppslag än ren teknisk träning. Vid sidan av tonsättarverksamheten var han i många år musikkritiker i olika svenska tidningar, dirigent samt åren 1930 till 1936 presskommissarie vid kungliga Teatern i Stockholm.
Rangström var utan tvivel en lysande stilist, utom när han gav sig på bundna former eller litterära skildringar. Rangström var lysande som sångdiktare men knappast när det gällde det instrumentala dramat, symfonien. När han skrev för orkester blev det som han själv sade framförallt "lyrik för orkester". Under alla omständigheter blev han en av svensk tonkonst mest originella och markanta personligheter.Det blev han därför att han var typiskt svensk i sin musik.
Verk
Rangström har komponerat 4 symfonier, symfoniska dikter, sviter för stråkorkester osv. Hela grundkaraktären i hans musik är lyrisk-episk och även när han strävar i de klassicistiska formerna, ligger styrkan mindre i en konstfull bearbetning av det motiviska materialet äni de poetiska detaljer och improvisationerna, som där kommer till uttryck.
Rangström betraktas som en av svensk tonkonsts främsta sångkomponister. Redan hans tidigaste sångcyklar, exempelvis "Havets stormar", hade så djärva och personligt färgade tonfall att äldre kollegor kom att betrakta hans stil som starkt modern för sin tid. Utmärkande för detta är sångstämmans deklamatoriska(talande) utformande nästan till en slags talsång och framförallt den sträng genomförda homofonin, där det musikaliska förloppet koncentreras till melodin. Denna ackompanjeras oftast av kärva, mörkt, färgade moll tonarter, så gott som genomgående i moll.
Denna stil behöll Rangström genom alla år, samtidigt som stilen slipades av och förfinades med åren. Rangströms textdeklamation var från början mönstergill och tämligen enastående i svensk tonkonst. Sina sånger skrev han dels till egna texter, dels till dikter av August Strindberg, Gustaf Fröding, Verner von Heidenstam och Bo Bergman med flera.
Orkesterverk: De fyra symfonierna är tjockt, bitvis ganska oskönt instrumenterade, men innehållsmässigt spännande och dramatiska. En känd orkestersvit är "divertimento elegiaco" (1918) för stråkorkester.
Opera: Tre operor skrev Rangström, den bästa av dessa är kronbruden med text av Strindberg.
Sånger: I hans sånger var han som allra bäst som kompositör. Av omkring 250 sånger eller romanser framförs de till dikter av nyss nämna August Strindberg och Bo Bergman, men också kung Eriks visor till ord av Fröding. Många av Rangströms sånger har stått på programmen vid konserter med svenska storsångare som Jussi Björling, Nicolai Gedda och Birgit Nilsson med flera.
Externa länkar
Videogalleri
|
i ämnesportalen om Framstående svenskar |
