Sten Eriksson
SS-Unterscharführer Sten Eriksson, född 1920, var en svensk frivillig i Waffen-SS.
Sten Eriksson hade varit medlem i Sveriges Nationella Förbund och Svensk Socialistisk Samling innan han sökte sig till Waffen-SS. 1942 utbildades han i Sennheim tillsammans med bland andra Bo Wikström och Hans-Caspar Kreuger. Efter Sennheim fortsatte utbildningen i Klagenfurt. Han placerades därefter tillsammans med andra svenskar i divisionen Wikings regemente Germania. Under patrullering i Kaukasus i början av 1943 förfrös Eriksson foten.
Efter lasarettvistelse hamnade Eriksson i oktober 1943 i träningslägret Ellwangen i väntan på ny fronttjänst. Lägret var ett primitivt genomgångsläger och regelbundet skickades nya kontingenter till fronten. Tillsammans med Eriksson fanns 10-talet svenskar som av någon anledning blev kvarhållna. Officiellt hette det att svenskar hade frontförbud. Efter tjat och påtryckningar skickades denna grupp svenskar i februari 1944 till Finland. Inte heller där blev det någon fronttjänst utan det dröjde till april då svenskgruppen fick marschorder till Estland för att sättas in i 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland".
Eriksson placerades i pansarspaningsbataljonen AA11 där han tjänstgjorde som ordonnans. Han hamnade senare i SS-Standarte Kurt Eggers där han tjänstgjorde som krigskorrespondent. Eriksson deltog i slutstriderna i Berlin och blev tillfångatagen den 3 maj 1945. Han lyckades bluffa sig fri genom att utge sig vara en svensk journalist.
Efter kriget utbildade han sig till journalist och arbetade fram till pensioneringen på Skaraborgs Läns Allehanda i Skövde. Han engagerade sig också i veteranrörelsen.
Kommenderingar
- 6./"Germania" i 5. SS-Panzer-Division "Wiking"
- 2./AA11 i 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland"
- SS-Standarte Kurt Eggers
Källor
- Poller, H. Pansarspaning med Waffen-SS på östfronten. SS-Panzer-Aufklärungs-Abteilung 11 "Nordland". Leandoer & Ekholm förlag, Stockholm. 2006.
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
