Slaget vid Bzura

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Slaget vid Bzura (Slaget vid Kutno) var ett slag i det tyska fälttåget mot Polen, Fall Weiss, under andra världskriget. De tyska styrkorna framryckte mot huvudstaden Warszawa och den 9 september 1939 inledde polska styrkor ett motanfall mot den tyska framryckningens flank. Polackerna hade inledande framgångar men slogs sedan tillbaks.

Bakgrund

Den tyska 8. Armee under Johannes Blaskowitz hade under fälttågets första vecka haft det relativt lugnt. Deras uppgift bestod i att skydda den norra flanken för 10. Armee som ansvarade för huvudframryckningen mot huvudstaden Warszawa. Norr om 8. Armee fanns den polska Poznan-armén och delar av den splittrade Pomorze-armén, men eftersom det i den polska strategin inte ingick att göra kraftiga motanfall i detta område retirerande de polska arméerna utan strid österut mot Warszawa.

Den 7 september 1939 hotade de snabba tyska framryckningarna mot Warszawa att skära av dessa två polska arméer och därmed behövde de på något sätt motverka situationen.

Polskt motanfall planeras

Den polske generalen Kutrzeba planerade ett motanfall över floden Bzura, återerövra städerna Leczyca och Piatek och därmed allvarligt störa den tyska framryckningen mot Warszawa. Polackerna skulle anfalla med tre infanteridivisioner och två kavalleribrigader (och senare backas upp av andra förband). Dock var dessa slitna, inte på grund av strider utan en veckas oavbrutet marscherande.

Även på den tyska sidan var förbanden slitna av det ständiga marscherandet.

Tysk slagordning

Nedanstående tabell visar de tyska förband som var mest aktiva under slaget.

Slaget vid Bzura
Armégrupp Armé Kår Division
Armégrupp Syd
Gerd von Rundstedt
8. Armee
Johannes Blaskowitz
XIII. Armeekorps
Maximilian von Weichs
10. Infanterie-Division
Conrad von Cochenhausen 
17. Infanterie-Division
Herbert Loch  
X. Armeekorps
Wilhelm Ulex
24. Infanterie-Division
Friedrich Olbricht 
30. Infanterie-Division
Kurt von Briesen 

Förlopp

När de polska truppförflyttningarna inför anfallet genomfördes fick tyskarna indikationer från flygspaning och krigsfångar att något var i görningen. Dock var uppgifterna ofullständiga och svårtolkade. Dessutom hade framryckningen mot Warszawa högre prioritet än att stärka upp flanken.

På eftermiddagen den 9 september rapporterade 30. Infanterie-Division att polska styrkor anföll dem. Denna division var det tyska förband som huvudsakligen fick ta emot det polska anfallet.

Polackerna erövrade terräng men på sina ställen höll tyskarna inledningsvis stånd. Bland annat vid Piatek men efter att polackerna satt in pansarstyrkor tvingades de tyska infanteristerna att retirera. Efter första dagens strider hade 30. Infanterie-Division tvingats retirera flera kilometer och hade dessutom luckor i linjerna.

Redan samma natt fortsatte den polska offensiven med kavalleristyrkor mot sydväst över floden Ner och mot Uniejów. De tog sig till de bakre tyska områdena, erövrade staden, sprängde bron över floden Warta och köpte sig därmed andrum.

Följande dagar höll det polska infanteriet trycket uppe mot 30. Infanterie-Division samtidigt som kavalleriet genomförde sina aktioner längre västerut. Vid denna tid lyckades de tyska styrkorna etablera en hållbar försvarslinje som dessutom stärktes av ingenjörstrupper och pansarvärnsenheter som skyndade fram. Därmed hade polackerna hade allt svårare att nå framgång och tvingades snart att dra sig tillbaka.

Samtidigt var Warszawa fortfarande allvarligt hotat av tyska styrkor. Därför började polackerna att planera för ett anfall österut för att undsätta huvudstaden. Dock hade tyska styrkor omgrupperat för att möta detta hot. Bland annat genom 4. Panzer-Division som avbrutit sina anfall mot Warszawa för att möta denna nya situation. Dessutom tryckte tyska styrkor på norrifrån. Detta gjorde att det polska anfallet uteblev och istället fann de sig inringade i Kutnofickan. På kvällen den 16 september fick de polska styrkorna order om att försöka bryta sig ut mot Warszawa. Enstaka förband lyckades bryta sig igenom men de tyska styrkorna tog mellan den 18 och 21 september ungefär 100 000 fångar i området.

Slaget vid Bzura var den enda större polska offensiven som genomfördes i september 1939.

Tyska förluster

De tyska förlusterna var höga i förhållande till förluster under liknande slag senare under kriget. 30. Infanterie-Division som fick ta emot huvuddelen av den polska anfallskraften hade 1 589 stupade och sårade. 10. Infanterie-Division och 24. Infanterie-Division som också var involverade i slaget hade 284 respektive 568 sårade och stupade.

Källor

  • Smedberg, M & Zetterling, N. Andra världskrigets utbrott. Nordstedts, 2007
Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget