SdKfz 260

SdKfz 260 (Kleine Panzerfunkwagen) var en lätt fyrhjulig tysk pansarbil under andra världskriget utrustad med extra radioutrustning vars antenn var ett visuellt utmärkande drag. Denna modell användes främst av högre befäl som stridsledningsfordon och var lik SdKfz 261. Skillnaden låg i radioutrustningen där SdKfz 261 hade radioutrustning med längre räckvidd.

Bakgrund

När den tyska armén byggdes upp på 1930-talet inkom specifikationer för en serie lätta pansarbilar. Man tillverkade ett fyrhjuligt chassi som tjänade som bas för SdKfz 221, SdKfz 222, SdKfz 223, SdKfz 247, SdKfz 260 och SdKfz 261.

Konstruktion

På SdKfz 260 var tornet bortplockat till förmån för den extra radioutrustningen, man hade också en extra besättningsman, en radiooperatör. SdKfz 260 saknade beväpning. Under kriget tillverkades även varianter av halvbandvagnarna SdKfz 250 och SdKfz 251 som hade liknade uppgifter.

Mellan november 1940 och april 1943 tillverkades 493 exemplar av SdKfz 260 och SdKfz 261 .

Se även

• Huvudartikel: Tyska pansarbilar under andra världskriget
• Sonderkraftfahrzeug – lista över de tyska SdKfz-numren.

Referenser

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget