SdKfz 10
SdKfz 10 (SdKfz är en förkortning för Sonderkraftfahrzeug) var en halvbandvagn som användes som artilleridragfordon av Tyskland under andra världskriget.
SdKfz 10 tillverkades i runt 17 500[1] exemplar av huvudsakligen Demag från 1938 till 1945, och hade en släpvikt på 1 ton. Det var ett lätt dragfordon som bland annat drog en 3,7 cm Pak 36 pansarvärnskanon, 5 cm Pak 38 pansarvärnskanon, 2 cm luftvärnskanon eller den lätta infanterikanonen leichte Infanteriegeschütz 18.
Chassit till SdKfz 10 användes som bas för den bepansrade SdKfz 250.
Varianter
- SdKfz 10/1 – Gassprüh-Wagen
- SdKfz 10/2 – leichter Entgiftungswagen
- SdKfz 10/3 – leichter Sprühwagen
- SdKfz 10/4 – självgående 2 cm Flak 30 luftvärnskanon
- SdKfz 10/5 – självgående 2 cm Flak 38 luftvärnskanon. Det gjordes även försök att beväpna vagnen med en 3,7 eller 5 cm luftvärnskanon.
Allmän bakgrund
Den tyska krigsmakten utvecklade under 1930-talet sex olika halvbandvagnar i olika viktklass för att kunna verka som dragfordon åt huvudsakligen kanoner och artilleripjäser av olika slag. Dessa fordon hade vissa standardiserade konstruktionsdetaljer men tillverkades av sex olika företag.
Dessa var:
De var tekniskt välgjorda och hade goda terrängegenskaper. Dock kunde de inte massproduceras i den hastighet som kriget krävde. Därför utvecklades det under kriget enklare modeller som Wehrmachtschlepper och Raupenschlepper Ost.
Referenser
- ↑ http://www.lexikon-der-wehrmacht.de/Waffen/SdKfz10.htm . Andra uppgifter nämner mellan 14 000 och 25 000 exemplar.
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
