2 cm Flak 38

En 2 cm Flak 38 på östfronten 1943. Mannen med riddarkors runt halsen är Hauptfeldwebel Josef Niemitz.

Soldater i Panzergrenadier-Division Grossdeutschland utbildas på en 2 cm Flakvierling 38, hösten 1943.

En SdKfz 10/5 beväpnad med en 2 cm Flak 38 på östfronten 1944.

2 cm Flak 38 (Flak = Fliegerabwehrkanone) var en tysk luftvärnskanon under andra världskriget.

1940 insåg man att eldhastigheten hos 2 cm Flak 30 var för låg så företaget Mauser utvecklade 2 cm Flak 38. Utseendemässigt var det ingen större skillnad mellan de två modellerna, men invändigt var skillnaderna markanta. Flak 38 togs i tjänst i slutet av 1940.

Dock förbättrades de fientliga flygplanens bepansring så även om projektilerna från Flak 38 träffade så gjorde de inte tillräcklig skada. Det ledde till att 2 cm Flakvierling 38 utvecklades. Detta var en fyrpipig version av kanonen som blev en framgång som sköt ner mängder av lågflygande allierade attackflygplan. Vapnet användes även med pansarbrytande- eller spränggranater mot markmål.

Varianter

• 2 cm Gebirgsflak 38 – en version med en mindre och lättare lavett för att kunna transporteras manuellt av bergjägarna.
• Wirbelwind – en ombyggd Panzer IV beväpnad med en 2 cm Flakvierling 38
• SdKfz 7/1 – självgående fyrpipig 2 cm Flakvierling 38
• SdKfz 10/5 – självgående 2 cm Flak 38 luftvärnskanon. (Det gjordes även försök att beväpna vagnen med en 3,7 eller 5 cm luftvärnskanon.)

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget