SdKfz 7
SdKfz 7 (SdKfz är en förkortning för Sonderkraftfahrzeug) var en halvbandvagn som användes som artilleridragfordon av Tyskland under andra världskriget. Mest känt är fordonet som dragfordon till den kända åttioåttan, en 8,8 cm luftvärnskanon, 8,8 cm Flak 18/36, som även framgångsrikt användes som pansarvärnskanon.
SdKfz 7 tillverkades i drygt 12 000 exemplar av Krauss-Maffei mellan 1937 och 1945, och hade en släpvikt på 8 ton.
Tyskarna insåg snart att de hade ett behov av mobilt luftvärn så de konverterade ett antal SdKfz 7 till luftvärnsvagnar beväpnade med antingen en fyrpipig 2 cm Flakvierling 38, eller en 3,7 cm Flak 36. Denna lösning var effektiv även om besättningen led av att vagnen helt saknade pansarskydd. Från 1942 utrustades dock förarhytten och motorrummet med pansarplattor för att skydda mot finkalibrig eld. Dessa luftvärnsvagnar användes även flitigt mot olika markmål.
Varianter
- SdKfz 7/1 - självgående fyrpipig 2 cm Flakvierling 38 luftvärnskanon.
- SdKfz 7/2 - självgående 3,7 cm Flak 36 luftvärnskanon.
- SdKfz 7/5 - Artemis, beväpnad med en sovjetisk 7,62 cm pansarvärnskanon.
- SdKfz 7/6 - Flakmesstruppkraftwagen
- SdKfz 7/9 - Befälsvagn för V-2 uppskjutningar
Allmän bakgrund
Den tyska krigsmakten utvecklade under 1930-talet sex olika halvbandvagnar i olika viktklass för att kunna verka som dragfordon åt huvudsakligen kanoner och artilleripjäser av olika slag. Dessa fordon hade vissa standardiserade konstruktionsdetaljer men tillverkades av sex olika företag.
Dessa var:
De var tekniskt välgjorda och hade goda terrängegenskaper. Dock kunde de inte massproduceras i den hastighet som kriget krävde. Därför utvecklades det under kriget enklare modeller som Wehrmachtschlepper och Raupenschlepper Ost.
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
