Saxare
Saxare (sachsare, saxones) var en germansk folkstam som nämns av Ptolemaios ca år 150 e.Kr. Namnet kommer från det korta svärd som de använde och deras bosättning fanns på kimbriska halvön ungefär vid nuvarande Schleswig.
I slutet av 200-talet ingick även bl.a. chauker, angrivarier och cherusker i saxarnas stamförbund. I mitten av 400-talet seglade både angler och saxare över till England och bildade bosättningar. Wessex och Sussex är ett par av många exempel på samhällen som saxarna grundade där. När angler och saxare smälte samman i England blev de anglosaxare. Saxarna försökte också annektera områden på den galliska nordkusten, men det frankiska rikets uppkomst förhindrade det.
Efter år 500 nämns inte saxarna längre som sjöfarare då deras roll där övertogs av friserna. Däremot expanderar saxarnas rike i Germanien och de annekterar en stor del av nordvästra Tyskland. De kom till Cuxhaven (öster om Hamburg) och erövrade stora territorier från thüringarna. Deras bosättningar sträckte sig snart från Rhen i väster till Harz i söder och Elbe och Saale i öster.
Sedan 700-talet kunde man urskilja fyra grupper av saxare. Engrerna vid Weser, östfalerna och västfalerna och nordalbingerna (mellan Elbe och Eider).
Saxarna var ett konservativt och frihetsälskande folk som styvnackat höll fast vid gamla gudar och sedvänjor. När frankerna försökte påtvinga dem kristendomen krävdes det mångåriga och blodiga krig för att få saxarna på knä inför den nya guden. År 777 höll Karl den store riksdag i Paderborn där de underkuvade germanerna tvingades lova honom trohet och ta dopet.
Saxarna var förbittrade över att de tvingades överge sin hedniska kult och försökte göra uppror. Widikund från Västfalen samlade stridsmän och bittra strider uppstod år 783 vid Detmold och Hase. Widikund besegrades år 785 då han gav upp och tog dopet.
Nya uppror förekom mot frankerna mellan år 792 - 804. Karl den store förvisade då saxarna från deras eget territorium och lät franker flytta dit. De saxiska upproren klingade av och de fann sig i den nya ordningen.
