Europeiska sociala rörelsen
Europeiska Sociala Rörelsen, (ESM), även känd som Malmörörelsen, grundades i Malmö år 1951 och kom att fungera som ett pan-europeiskt nätverk för korporativistiska rörelser i Europa. Malmö blev centrum för den europeiska organisationen, och rörelsens expedition förlades dit.
Innehåll
Historia
Organisationen grundades vid en konferens organiserad av Per Engdahl i samband med Nysvenska rörelsens kongress den 12-14 maj 1951. Konferensens deltagare representerade resterna av den europeiska nationalismen och fascismen från länder som Italien, Storbritannien, Spanien, Frankrike, Portugal, Belgien och Nederländerna. Delegaterna från Tyskland hade förvägrats inresa.[1] Bland deltagarna märktes bland andra Per Engdahl och Oswald Mosley. Deltagarantalet uppges till mellan ett sextiotal[2] och ett hundratal (säkerhetstjänstens uppskattning[3]).
Per Engdahl deklarerade att organisationen måste "arbeta konspirativt" och med "hemliga understödspunkter" och informationskanaler.[4] Nätverket förändrades även i sin organisationsform under dess existens.
År 1954 skedde en utbrytning ur rörelsen av personer från Schweiz, Frankrike och Tyskland[3] som efterlyst ett tydligare pro-rasistiskt program.[5] SÄPO konstaterar år 1960 att den "antisemitiska" propaganda som då spreds från Malmö inte hade sitt ursprung i varken Malmörörelsen eller Nysvenska rörelsen.[6]
Den Europeiska Sociala Rörelsens verksamhet avstannade mot slutet av 1950-talet, men ännu år 1958 deltog ett tjugotal höga och utländska delegater vid den årliga kongressen i Malmö. Även om Per Engdahls roll fortsättningsvis blev mindre central i de olika organisationer som avlöste den, så förblev han till sin död år 1994 en viktig kontaktlänk mellan utländska och inhemska fascister.
Se även
Källor
- SOU 202:934, Säkerhetstjänst, nazism och högerextremism.
Källor
- ↑ Antifaschistisches Autorenkollektiv (Hrsg.): Drahtzieher im braunen Netz – Ein aktueller Überblick über den Neonazi-Untergrund in Deutschland und Österreich. Hamburg 1996, sid. 216
- ↑ Geoffrey Harris: The Dark Side of Europe – The extreme Right Today. Edinburgh 1994, sid 29
- ↑ 3,0 3,1 SOU 202:934, Säkerhetstjänst, nazism och högerextremism. sid 51
- ↑ Oliver Schröm, Andrea Röpke: Stille Hilfe für braune Kameraden – Das geheime Netzwerk der Alt- und Neonazis. Berlin 2001, sid 58-59
- ↑ Kurt P. Tauber: German Nationalists and European Union. sid 572
- ↑ SOU 202:934, Säkerhetstjänst, nazism och högerextremism. sid 63
