Jud Süß
Jud Süß är en film från 1940 i regi av Veit Harlan. Filmen är inspelad under andra världskriget och skildrar hertigdömet Württemberg under sent 1600-tal och hur antisemitiska föreställningar uppstår i ett samhälle.
Handling
Den judiske finansmannen Joseph Süß Oppenheimer, gestaltad av den österrikiske skådespelaren Ferdinand Marian, får genom list kontrollen över delar av Württemberg. Oppenheimer har juveler som hertig Karl Alexander av Württemberg vill ha som gåva till hertiginnan. Judar är dock inte tillåtna att vistas i staden efter en tidigare bannlysning, men finansmannen Oppenheimer från Heidelberg erbjuder hertigen sina tjänster i utbyte mot gentjänster. Oppenheimer får så kontroll över ekonomiska tillgångar i form av bland annat stad- och vägtullar vilket får svåra konsekvenser för befolkningen. Hertigens förpliktelser gentemot finansmannen växer så småningom och snart sitter den tidigare så populäre och folkkäre Karl Alexander i en ohållbar situation då skulden till Oppenheimer växer, en skuld som betalas med utökade befogenheter för beskattning av salt, öl, vin och vete.
Rådet, med representanter för olika distrikt, sammanträder och deklarerar att hertigen har överskridit sina befogenheter och att åtgärder måste vidtagas. Hertigen känner sig pressad och låter sig övetalas av Oppenheimer att hyra in soldater för att stävja situationen eftersom folket står på randen till att starta en revolution. Spänningen ökar i riket och alltfler beskyller judarna, Oppenheimer och hans rabbin, för att ligga bakom den politik som har försatt Württemberg i situationen. Oppenheimer, som har fått status av Finansminister, menar att alla order och beslut är utfärdade av hertigen och ingen annan.
Då landet befinner sig i ett skede av krig avlider hastigt hertig Karl Alexander av Württemberg i ett slaganfall varpå Oppenheimer arresteras och döms till döden. In i det sista deklarerar den före detta finansministern att han endast är en fattig jude som är helt oskyldig till anklagelserna.
Filmen anses ha starka antisemitiska inslag och porträttera judar enligt ett stereotypt mönster, snarlikt de moderna föreställningarna att judar i det moderna samhället har ett inflytande inom politik, media, kultur och finanssektorn. Försvarare av filmen, likväl som de samtida stämningarna i Europa efter Ryska revolutionen och tiden före andra världskriget, menar dock att den ger en rättvis bild av hur pogromer och antisemitism uppkommer och att filmen endast återspeglar 1900-talets situation med exempelvis AIPAC och Israellobbyn.
|
i ämnesportalen om Tredje riket |
