Israel–Palestina-konflikten

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Centrala Israel, Västbanken och Gazaremsan

Israel är judarnas namn på det landområde araberna kallar Palestina. Israel är idag en stat, medan Palestina inte längre finns på kartan.

Det var efter första världskriget som Palestina blev engelskt mandat och den brittiske utrikesministern Arthur James Balfour, lovade judar att invandra till Palestina och att upprätta ett judiskt hemland i Palestina. Före och efter andra världskriget ökade den judiska invandringen till Palestina så kraftigt att engelsmännen begränsade den. Tusentals judar tog sig dock illegalt till Palestina. De ville ha ett eget hemland efter årtionden av antisemitism i Europa och Ryssland. Sionismen blev ett begrepp.

Till en början levde araber och judar tillsammans i fred, men omfattningen av den legala och den illegala invandringen till Palestina ökade motsättningarna och 1947 beslöt FN att dela området i en judisk och en arabisk stat. När judarna 1948 utropade Israel anföll palestinierna. De ansåg att FN inte kunde ge bort deras land, och de försökte ta tillbaka det.

Men kriget blev en framgång för Israel, som efter kriget blev ett nästan dubbelt så stort land. De övriga delarna av Palestina delades upp mellan Jordanien och Egypten. Palestina raderades ut. 1956 tog Israel Sinaihalvön, men lämnade efter ingripanden av FN tillbaka halvön till Egypten.

I Sexdagarskriget 1967 tog Israel stora områden från Syrien, Jordanien och Egypten sedan egypterna provocerat Israel att anfalla. Man ockuperar nu Sinaihalvön, Golanhöjderna, Västbanken, inklusive Jerusalem, samt Gazaremsan. Under de tre krigen har omkring en miljon palestinier flytt från Israel, och majoriteten av dem bor nu i flyktingläger. De är bland dessa flyktingar som de palestinska frihetsrörelserna växt fram. I arabvärlden blev det uppenbart att Israel var överlägset i öppen krigföring och man satsade istället på gerillakrigföring och terrorism varvid grupper som HIzbollah och Hamas växte i inflytande.

Den palestinska befrielseorganisationen PLO har en egen befrielsearmé. I PLO:s styrelse sitter representanter för Al Fatah, en gerillaorganisation.

Folkfronten för Palestinas befrielse, Al Jabha, står utanför PLO. Folkfronten är marxist-leninistisk, medan Al Fatah innehåller grupper med skiftande politiska uppfattningar. De palestinska befrielserörelserna har blivit starka först efter kriget 1967 och har utfört en rad sabotage mot Israel. De arabiska ländernas regeringar samt Iran stöder PLO och Al Jabha. USA är proisraeliskt.

Se även