Georg Langendorf

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

SS-Obersturmführer Georg Langendorf, född den 28 juli 1920, död den 28 januari 1999, var tysk officer i Waffen-SS under andra världskriget. Han var en av de högst dekorerade soldaterna i 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland"s pansarspaningsbataljon AA11.


Frivillig till Waffen-SS

Georg Langendorf gick 1933 med i Hitlerjugend. Efter avslutad grundskoleutbildning fortsatte han med att studera vid Adolf Hitler Staatsbauschule från vilken han examinerades i februari 1939. I september samma år gick han med i NSDAP. Den 20 november anmälde han sig som frivillig till Waffen-SS. Han tjänstgjorde som kulspruteskytt och pansarvärnsskytt i SS-Panzerjäger-Abteilung i SS-Division "Wiking". Under 1942 var han eldledare för en pansarvärnspjäs. Den 8 februari 1943 kommenderades han till en Führer-Anwärter-Lehrgang (en underofficerskurs) som han genomförde parallellt med en reservofficerskurs.


Nordland

I juni 1943 hamnade han i femte kompaniet i Nordlands pansarspaningsbataljon AA11. Han tjänstgjorde som plutonbefäl, kompaniofficer och slutligen tog han till kompanibefälet den 24 januari 1944 efter att hans företrädare sårats svårt. Under striden vid Gubanizy den 26 januari genomförde hans kompani en enastående bedrift och Langendorf förlänades den 12 mars med riddarkorset. Bataljonsbefälet Rudolf Saalbach (som för övrigt även han förlänades med riddarkorset under samma strid) skrev följande i sin motivering för att tilldela Langendorf riddarkorset:


AA11 hade inom ramen för Kampfgruppe Wengler uppgiften att skydda den viktiga vägkorsningen i Gubanizy, norr om Volossovo. Den 26 januari 1944 anföll 56 ryska stridsvagnar, mestadels T-34, denna by. De åtföljdes av en bataljon på mer än 350 man. SS-Untersturmführer Georg Langendorf försvarade, i egenskap av chef för tunga kompaniet, med sin pansarvärnspluton i riktning mot nordost mot Torossovo. Trots frånvaron av eget artilleriunderstöd och att infanteriet hade grupperat längre bak, grupperade Langendorf på eget initiativ fram sina pansarvärnspjäser med hjälp av manskapet så att han kunde verka mot anfallet. Två StuG, vilka endast hade litet ammunition i vagnarna, drog sig tillbaka efter en kort eldstrid. Langendorfs pansarvärnspluton tvingades därför möta det ryska anfallets kraftsamling. Genom hänsynslös personlig insats tillsammans med sin pluton, lyckades Langendorf inom loppet av två timmar att nedkämpa 24 ryska stridsvagnar, varav 15 T-34. 6 andra ryska vagnar försattes genom Langendorfs pansarvärn ur stridbart skick. 8 ryska vagnar slogs ut av StuG:s. Efter att första pansarvågen hade förintats, ledde Langendorf ett anfall med kanonvagnar och ledde dem personligen till byns sydvästra utkant, efter att enstaka stridsvagnar hade närmat sig. Han jagade bort dessa och höll därmed underhållsvägen öppen under stridens första skede. När han kom tillbaka till byns nordöstra utkant, samlade han ihop de svaga infanteristyrkorna till försvar mot det ryska infanteriet och förintade flera inkommande pansaranfallsvågor. Sammanlagt förintade Langendorfs pansarvärnsresurser denna dag 31 stridsvagnar, varav 22 T-34, samt skadade ytterligare 6 stridsvagnar.

Under slaget om Berlin sårades han den 18 april 1945 nära Buckow, öster om staden. Efter sjukhusvistelse hamnade Georg Langendorf i brittisk fångenskap.


Kommenderingar


Befordringar


Utmärkerlser

Referenser

  1. Poller, Herbert. Pansarspaning med Waffen-SS på östfronten. SS-Panzer-Aufklärungs-Abteilung 11 "Nordland". Leandoer & Ekholm förlag. 2006. Sidan 64-66.

Källor

  • Poller, Herbert. Pansarspaning med Waffen-SS på östfronten. SS-Panzer-Aufklärungs-Abteilung 11 "Nordland". Leandoer & Ekholm förlag. 2006.
  • Frontkjemper
Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget