Bankrån: Grodmansrånet, Göteborg, 1965

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Grodmansrånet var ett bankrån som genomfördes den 29 juli 1965 mot Skandinaviska Bankens kontor på Gamlestadsvägen 8 i Göteborg. Bytet blev litet men rånet har gått till historien tack vare det spektakulära genomförandet och den omfattande polisinsatsen som följde i jakten på rånarna. Gärningsmännen genomförde kuppen iförda grodmansdräkter och flydde genom att hoppa ned i den närliggande Säveån.


Huvudpersoner

  • Dezsö Nagy, född den 21 maj 1940, inneboende på Artillerigatan 12. Han var således 25 år vid tillfället.

Identiteterna är hämtade ur de efterföljande domarna från Göteborgs Rådhusrätt. Alla tre var exilungrare. I Nehybas fall hade man mycket svårt att utröna hans rätta identitet. Vid häktningen efter rånet bestämde han sig för att kallas Walter Müller. Hans bakgrund är den minst kända. Efter revolten i Ungern 1956 flydde han till Österrike och tog sig sedan vidare till USA. Han talade god tyska och engelska och lite svenska.

Pinter var storväxt och vägde runt 100 kilo. Han kom till Sverige i samband med flyktingvågen 1956. Han talade ungerska och en del svenska. Han hade gått på sjön och senare drivit ett kafé, Blå Donau, på Linnégatan 70. Han var gift och svensk medborgare sedan ett par år. Paret hade två barn. Han beskrevs av vännerna leva anspråkslöst, vara lugn och vänlig och dricka måttligt. Han umgicks mycket med landsmän. Efter att ha sålt kaféet arbetade han som avlösningsmaskinist i hamnen på nätterna. Han påbörjade studier på Sjöbefälsskolan vilket även Nagy gjorde. Pinter hade bott på Otterhällan en längre tid och till lägenheten på Lasarettsgatan flyttade familjen omkring ett år innan rånet. Av rånarna var han den ende som verkade ha arbete, fast bostad, familj och god ekonomi.

Nagy var 165 cm lång, mager och mörkhårig. Han var ungersk medborgare. Även han kom till Sverige i samband med flyktingströmmarna 1956. Han kom från en akademisk familj. Under den första tiden i Sverige bodde han hos en familj i Alingsås. Han fick tillfälle att fortsätta de studier han påbörjat i hemlandet men tröttnade och började arbeta i skogen. Han flyttade till Göteborg 1963 och började på Sjöbefälsskolan. Där studerade även Pinter och de började umgås på kaféet Blå Donau. Dit kom även Nehyba som då kallar sig Erich Nova. Nagy påstår att de bara träffades tre gånger och ses inte förrän en senare resa till Spanien 1965 – en resa som görs för att planera bankrånet. Nagy gick också in för att bli en skicklig amatörboxare. Det påstods att han hamnade i dåligt umgänge efter en tid i Göteborg. Vid tiden för rånet saknade han fast bostad. Han hade seglat ett tag som styrman, gått i land och var sjukskriven för nervproblem.


Genomförandet

Rånet sker torsdagen den 29 juli 1965 klockan 14.11. I banklokalen finns nio banktjänstemän och fyra eller fem kunder. Nehyba bär kavaj, skjorta och byxor men har inga kläder mer än en undertröja under grodmansdräkten. Han är maskerad. Nagy är utklädd till kvinna för att försvåra igenkännandet och har utanpå sin grodmansdräkt gröna långbyxor och beige poplinrock. Kvinnoplaggen utgörs av sjalett, peruk, lösbröst, spetsblus med krus, ljusblå tröja, långbyxor och gymnastikskor. Nehyba agerar ledare och håller vakt med två pistoler av märket Beretta. Nagy hoppar över disken och börjar rafsa pengar ur en kassalåda. Kassören börjar brottas med honom. Det är också kassören som trycker på larmknappen. Nehyba blir övermannad av en kund och skjuter angriparen i låret. Kulan går sedan vidare och fastnar i hälen på honom själv. Han verkar gripas av panik och avlossar sammanlagt fyra skott. Tumultet får rånarna att avbryta. Bytet blir endast 17655 kr av de 40000 kr som finns i lådan. Det är mest hundralappar och ett par tusenlappar.


Flykten

Rånarna flyr längs med Gert Tommesens Gata ned till Säveån. Nagy stoppar pengarna i en blå plastpåse. Han hoppar i vattnet följd av Nehyba. Under simturen håller Nagy påsen ovanför vattenytan. En banktjänsteman som följer efter kastar stenar från bron. Nehyba skjuter då ett skott mot honom. Nagy tar av sig en del av de kvinnoplagg han bär utanpå grodmansdräkten. De hittas senare flytande i Säveån. Rånarna går i land på andra sidan ån och försvinner in i ett tätt snårområde. Området utgörs av en triangel mellan Säveån och järnvägslinjerna Bohusbanan och Västgötabanan. De tar sig tillbaka till ån. Nehyba tar nu av sig sina ytterkläder och sätter på sig simfötter som redan ligger gömda på platsen. Han kastar sig i vattnet med syrgastuberna i famnen. Nagy står kvar och behåller de yttre kläderna på. Han påstår senare att han aldrig tog på sig sin dykutrustning även om det finns uppgift att han tog på sig sina syrgastuber.

Enligt den uppgjorda planen skulle de simma under vattnet längs en i förväg utlagd kopparlina en knapp kilometer fram till Säveåns mynning i Göta Älv där Pinter skulle vänta i en liten plastracerbåt. Han kommer emellertid att vänta längre upp med båten i Säveån. Nagy bryter planen och springer istället landvägen längs strandkanten till båten, en sträcka på ca 50 meter, varefter han och Pinter drar iväg. Nagy och Pinter har planerat detta utan Nehybas vetskap då Nagy inte gillade att dyka och var fysiskt och psykiskt utmattad efter de senaste veckornas planering.

Båten far över älven till Hisingen där Nagy hoppar av. Han byter om till vanliga kläder som i förväg har gömts på platsen i en väska. Han klipper hål i ett nätstaket som omger platsen, springer över motorvägen E6 och gömmer bytet i en plastväska under en sten. Sedan tar han sig hem till en lägenhet på Hisingen som han tillfälligt bor i.

Pinter fortsätter med båten till Kungälv där han lämnar den hos sin svåger. Han ringer efter skjuts och åker med bil tillbaka till Göteborg. Bilen körs av en Sterba som bor på Snickaregatan i stadsdelen Annedal.

Polisen är snabbt på plats och hårdbevakar och avsöker området där rånarna försvann. Man sätter upp ett högkvarter i slänten vid Herrljunga potatislager på Waterloogatan och börjar finkamma Säveåns södra strand på en sträcka av 200 meter.

Vittnesuppgifter om mystiska båtar och bilar kommer in till Polisen. En båt som skall visa sig likna den aktuella observeras vid Göta Älvbron vid tiden för rånet. Nedströms i Säveån rapporteras också att en båt ligger och väntar. En Opel Rekord ses slarvigt parkerad i närheten av banken men den hinner åka iväg innan Polisen kan kontrollera den. Även en tyskregistrerad Opel Rekord observeras parkerad vid Brunnsbomotet på Hisingen i anslutning till en väg ned mot Göta Älv. Den bilen är borta på kvällen. Man kan konstatera att den alltså bör ha stått på den plats där Nagy förväntades komma efter att ha gått i land.

Polisen slår snabbt en järnring runt stadens utfartsvägar. 20 polisbilar och 100 polismän från både Göteborgs och omkringliggande polisdistrikt deltar i operationen som görs efter en plan som utarbetats för speciella händelser och som nu tillämpas för första gången. Bland annat kontrolleras alla bilar av modell Opel Rekord.

Enligt den ursprungliga planen skulle rånarna gömma sig i en kulvert under vattnet i anslutning till båten och vänta ända tills det blev mörkt. En dykexpert menar senare att det hade varit en prestation att simma den kilometerlånga sträckan i det gyttjiga och skräpiga vattnet. Däremot skulle man ha haft hjälp av den starka strömmen. En sådan simtur kan ha tagit en halvtimma om dykarna haft tur. Med en luftapparat skulle man ha klarat sig i en halv, som mest en och en halv timma, och en syrgasapparat hade gett ytterligare några timmar. Senare visar det sig att ån är mindre skräpig än man först tror, däremot är vattnet mycket grumligt.


Nehyba grips

Klockan 15:45 grips Nehyba i vattnet i höjd med Waterloogatan, 50 meter från den plats där han sista gången hoppade i vattnet och 200 meter från Polisens högkvarter. Man har då hunnit avsöka den aktuella sträckan tre gånger. Vid gripandet vådaskjuter han sig ytterligare en gång i låret med den pistol han fortfarande har kvar. Den andra har han tappat i vattnet. Han bär på sig sin helmask. Långt senare påstår han att han låg hela tre timmar i vattnet.

Nehyba får komma till Sahlgrenska sjukhuset för att få kulan borttagen innan han åter förs till häktet. Han största bekymmer i det inledande förhöret är hur mycket pengar de kommit över. Då han får veta att det högst kan röra sig om 20000 kr blir han bestört. Det framkommer senare att han räknat med att rånet skulle inbringa mellan en halv och en miljon kronor.

Man har ingen aning om vem han är och han vill inte heller uppge det. Därför publiceras en bild på honom i tidningarna. Man får hjälp av en läkare på sjukhuset som själv är exilungrare och känner igen honom från någon ungersk klubb i Göteborg. Även personer som känner igen honom på bilden i tidningen hör av sig. Efter ett tag påstår han sig heta Walter Müller, vara född 1939 och komma från Östtyskland. Man konstaterar att han utöver tyska även talar engelska samt lite svenska. Han påstår först att han kom till Sverige dagen innan rånet. Han skulle ha blivit utsmugglad från Östtyskland av en okänd organisation med en svensk som ledare och som tvingat honom att utföra ett i förväg planerat bankrån som kompensation. Precis innan rånet skall ha blivit sammanförd med sin kompanjon, en tysk som kallas Hans Reithofer. Under de fortsatta förhören, i takt med att han blir motbevisad, kommer så småningom mer och mer av sanningen fram.


Jakten på rånarna

I början vet inte Polisen att det är tre rånare inblandade utan bara två. Det är alltså Nagy man nu letar efter, även om man inte har någon aning om vem han är. Snart börjar man undra om det inte finns ytterligare en person inblandad som i så fall kan ha samband med den Opel Rekord som hunnit köra iväg från banken.

Nagys kläder, förutom långbyxorna och rocken, hittas gömda i dungen ett trettiotal meter från platsen där Nehyba gripits. Nehybas kavaj och skjorta hittas på samma plats liksom hans båda syrgastuber. I vattnet hittas även Nagys helmask. Polisen börjar nu inse att rånarna förberett sig för en lång simtur nedströms ån men har ännu inte klart för sig att det funnits en väntande båt.

Natten till fredagen den 30 juli söker Polisen med hundar runt Säveån men tror att det myckna regnet som legat över Göteborg sedan natten till torsdagen förstört spåren. De tror att Nagy fortfarande gömmer sig i den snåriga terrängen.

På dagen vallas Nehyba på brottsplatsen. Polisen drar slutsatsen att de fåtaliga uppgifter han lämnat inte stämmer. Man tror inte längre att Nagy kan gömma sig vid Säveån utan koncentrerar spaningarna mot, som man säger, hemlig plats utanför stan. Att han inte tog av sig byxorna och rocken när det var dags att hoppa i vattnet andra gången kan tyda på att han inte avsåg att simma. Det förefaller ändå osannolikt att han lyckats lämna området till fots.

Nagy ringer upp Pinter och de sammanträffar en kort stund på Vasagatan. Nagy får nu veta att Nehyba har gripits och att han blev skottskadad under rånet. Pinter vill att Nagy åker ut till Hisingen och hämtar pengarna vilket han lovar att göra. Pinter skall själv åka ut och ta hand om en annan väska som Nagy inte lyckades hitta där han klev i land.

På lördagen, den 31 juli, har Polisen tecken på att den andre rånaren, alltså Nagy, är i livet och man har även spår efter den tredje mannen. Det antyds att Nagy snart kommer bli gripen. Nehyba ändrar sig och påstår att han heter Erik men ger inget efternamn. Han har nu varit i Sverige i två månader. Han berättar också att efter färden med plastracerbåten skulle de byta till en större båt och sticka till Danmark eller Tyskland. Polisen hittar inte den båten och har inte heller inga spår efter någon sådan.

Rånbytet hämtas av Nagy under kvällen. Han blir körd av en Sandor Nemeth. Nagy har bett om att bli hämtad utanför Karl Gustavsgatan 32 men väntar ett hundratal meter från husnumret. Nagy berättar att han avser att lämna Göteborg och bege sig till Stockholm eller Malmö för att där mönstra på någon båt. De åker först till Slingervägen i Gamla Tingstad där Nagy kliver ur. Nemeth tror att han försvinner genom ett stort buskage. Han är tillbaka efter ungefär tio minuter utan att ha något i händerna. Nemeth får för sig att han varit i någon av de villor som ligger på andra sidan buskaget. Färden går sedan till Karl Gustavsgatan 73 eller 75 där Nagy blir borta en kort stund och återkommer med en bag. Därefter åker de till Kastellgatan där Nagy går in och besöker någon i nummer 2 eller 4. Efter det ringer Nagy upp Pinter. Nemeth parkerar bilen på Skanstorget i stadsdelen Haga. Nagy går Skolgatan vidare till Västra Skansgatan där han träffar Pinter som väntar i en parkerad bil, en grå Borgward Isabella, som körts dit av Sterba. Nagy överlämnar 2450 kr till Pinter då Nehyba innan har bett honom att se till att Pinter blir ersatt för sina utlägg. Nagy påstår att Pinter vill ha pengarna medan Pinter menar att Nagy tvingar på honom pengarna och att han själv bara lägger dem på golvet. De hittas senare under en golvmatta när Polisen undersöker bilen. Nagy kör nu Pinters bil tillbaka till Skanstorget med Pinter som passagerare. Båda bilarna kör sedan till Snickaregatan i hörnet med Carl Grimbergsgatan där de stannar. En resväska och några andra föremål flyttas från bagageutrymmet i Isabellan till Nemeths bil. Slutligen åker båda bilarna till Karl Gustavsgatan 32. Det överenskoms att Nemeth skall ringa Nagy i morgon på ett telefonnummer han uppger. Nagy och Pinter går in i huset. I en av lägenheterna bor en annan landsman och här tänker Nagy gömma sig tillfälligt. Klockan är nu 22. Nagy vill låna Pinters bil för att kunna flytta bytet till annan plats men Pinter säger att han redan lånat ut till någon annan. Inte heller Nemeth vill låna ut sin bil eller skjutsa honom mer. Pinter och Nagy umgås med bekanta resten av kvällen och de verkar uppträda som vanligt.

På söndagens förmiddag, den 1 augusti, grips Nagy i lägenheten på Karl Gustavsgatan. Han bär ca 14000 kr i vattenskadade sedlar på sig. Även Pinter grips i sin lägenhet på Lasarettsgatan. Nagy påstår att han fått pengarna av en tysk man han bara känner till utseendet på Kungsportsavenyn. Pengarna skall han lämna till en annan tysk i Köpenhamn han inte vet namnet på. Utöver pengarna, som ligger i en plastask, har han gömt 1000 kr i kavajens foder. Dessa pengar tänker han ha till tågresan och han får på inga villkor yppa för mottagaren av pengarna att han lagt undan dessa. När polisbilen kommer fram till polisstationen på Spannmålsgatan gör han ett flyktförsök men övermannas snabbt. I arresten simulerar Nagy att han är sjuk och vill komma till sjukhus. Han hungerstrejkar och ger uttryck för religiösa grubblerier.

Nagy avslöjar senare att planen var, i händelse av att Nehyba skulle åka fast, att Nagy själv skulle åka till Dixie Bar i Köpenhamn och vänta på en person. Om inte denne dök upp skulle Nagy fortsätta till en adress i Wien. Polisen tror inte heller på denna berättelse utan menar att han på måndagen skulle bli hämtad av en bil som skulle köra honom och pengarna till Stockholm.

Då de två rånarna som fortfarande varit på fri fot är gripna lär polisens järnring runt Göteborgs utfartsvägar dras in.

Samma dag, söndag, hittar Polisen plastracerbåten i Kungälv.

Den efterföljande tiden

Polisen utesluter inte att det kan finnas, som man säger, småhandlare kring rånartrion.

På tisdagen, den 3 augusti, hittas ytterligare ett dykaggregat i ett buskage vid Säveån. Även den 750 meter långa kopparlinan mellan dykplatsen och platsen där båten väntade hittas. Den har gått av på mitten.

En hyresvärdinna ringer Polisen om en underlig väska som någon kommit och bett henne lämna till sin inneboende. Den innehåller en del handlingar tillhörande Nehyba, bland annat ett pass utställt på en Vilmos Zoltan Hazy utfärdat av USAs generalkonsulat i Guatemala den 2 december 1964. Han har alltså även en amerikansk identitet men Polisen misstänker att passet är falskt. Nehyba berättar att han under namnet Erich Schwarz rymt från ett amerikanskt fängelse, flytt till Guatemala och där lyckats få ett amerikanskt pass utfärdat med hjälp av stulna identitetshandlingar. Hazy var en familj han tidigare fått bo hos.

De tre rånarna häktas torsdagen den 5 augusti. Pinter och Nagy erkänner men menar att de blivit tvingade av Nehyba. Polisen menar att Pinter haft en mer ledande roll i trion vilket även Nagy påstår. Pinter och Nehyba körs till Skogome medan Nagy vårdas på sjukhus då han är i allt sämre kondition.

Samma dag beslagtas ännu en grodmansutrustning hos Nagy tillsammans med diverse persedlar för att klä ut sig till kvinna.

Förhören går långsamt och fortsätter fram till den 1 september. Det är i synnerhet Pinter som är ovillig att berätta och han tar även tillbaka tidigare erkännanden han gjort. Till slut har Polisen fått en bekännelse från alla tre som man bedömer som i stort sett sann. Den 20 september är förundersökningsprotokollet färdigställt.


Tiden innan rånet

De tre rånarna känner varandra åtminstone sedan 1963 då de brukade umgås på Pinters kafé Blå Donau på Linnégatan 70. Det är under vintern 1965 som rånet börjar planeras.

Nehyba har varit ute och rest men ankommer till Göteborg den 31 januari 1965. Han är inneboende hos en Galambosi på Artillerigatan 10 i stadsdelen Gamlestaden. Nagy är även han inneboende, först på Götaholmsgatan 12 och sedan hos en Franz Karcsics på Artillerigatan 12.

Nehyba söker arbetstillstånd den 5 februari. Då han inte får något måste han nöja sig med tillfälliga arbeten. Han börjar planera för en kupp. Han sammanträffar med Pinter och Nagy på Blå Donau och börjar planera.

Den 8 mars rånar Nehyba ensam Skandinaviska Banken på Stora Badhusgatan 16 på 50000 kr. Han åker dit tillsammans med Nagy i en bil som denne lånat av sin hyresvärd, Karcsics. Rånet sker kl. 14.10. Nehyba bär skinnjacka, mössa, mask och glasögon och är beväpnad med en startpistol. Pistolen har betalats av Pinter. Nehyba väljer den kassa som är närmast ingången. Sedan springer han uppför trapporna till Kungshöjd, förföljs och hotar förföljarna med pistolen. Under flykten tappar han 5000 kr. Slutligen smiter han in i trapphuset på Lasarettsgatan 7 där Pinter alltså bor. I källaren sammanträffar han med Pinter som tar hand om rånarkläderna, pistolen och bytet. Pinter är mycket nervös. I förväg har han strött ut peppar på gatan utanför porten vilket visar sig vara ett smart drag då Polisen satt in hundar för att följa rånarens spår. Efter att Nehyba bytt om i källaren gömmer Pinter pengarna i en resväska i vindsskrubben som hör till lägenheten. Dessa pengar skall senare finansiera förberedelserna inför det tänka, kommande stora rånet. Pinter får disponera 15000 kr medan Nehyba tar med sig 5000 kr när han lämnar huset. I banklokalen efterlämnade Nehyba ett fingeravtryck som senare kommer att fälla honom. Värt att notera är att man även denna gång väljer att råna Skandinaviska Banken samt att rånet utförs nästan exakt på samma klockslag – klockan 14.10.

Några dagar efter rånet får Nehyba för sig att åka till Wien. Han behöver resten av pengarna från rånet, ringer Pinter och sammanträffar med honom sent på kvällen utanför Lasarettsgatan 7. Pinter är fortfarande nervös. Han vågar inte hämta nycklarna till vindskontoret eftersom hans hustru är hemma. De tillkallar därför Nagy som är smärt och vig. Han klättrar in i utrymmet och hämtar pengarna. För besväret får han 1000 kr och löfte om att få medverka i de senare kupperna.

Den 2 april är han i Venedig och köper två stycken 7,65 mm pistoler av märket Beretta. Detta gör han ”legalt” under sin amerikanska identitet. Han innehar även en 9 mm Luger illegalt.

Den 8 april erhåller Nagy tillsammans med en kamrat, Osko, visum av Panamas konsulat i Göteborg. Han uppger i samband med rättegången att han haft för avsikt att mönstra på en båt. Dessutom säger han att han skaffat en tomt i Västindien där han tänkt bosätta sig efter att allt är över.

På kvällen den 2 maj sammanstrålar de tre i rånartrion i Marseille. Nehyba reser med tåg från Wien medan Pinter och Nagy kommer tillsammans i Pinters bil som Nagy kör. Man övernattar i stan och fortsätter nästa dag med bilen till Barcelona för att börja planera. De tar in på ett strandhotell. Både grodmansrånet och en kommande, ännu större kupp börjar planeras och det är Nehyba som är drivande. Man överväger olika banker i närheten av vattendrag för att göra grodmansrånet och även Stockholm figurerar i planerna. Innan man åker hem är man dock inne på banken i Gamlestaden. Även en tysk och en australiensare påstås vara med. Nagy menar att Pinter och Nehyba tvingar honom att medverka medan Pinter påstår sig ha blivit tvingad av Nehyba. Denne skall också ha viftat med en eller flera pistoler framför kamraternas ansikten. Polisen menar senare att hoten är påhittade då det stått om liknande tillvägagångssätt i ett annat fall i pressen.

Den 9 maj reser Pinter och Nagy hemåt medan Nehyba stannar kvar. Nagy skall utrustas med en grodmansdräkt som Pinter får i uppdrag att köpa. Han skall vidare hyra ett syrgasaggregat, köpa en motorbåt och hyra en central lägenhet. Båten skall även utrustas med en lift under skrovet så att rånarna kan glida med i undervattensläge. Pinter måste ligga ute med dessa pengar men blir lovad ersättning efter rånet.

Nehyba lämnar Barcelona den 12 maj och reser återigen till Wien där han hämtar en grodmansutrustning han redan har.

Den 25 maj stannar Nehyba i Köpenhamn och tar in en natt på hotell. Han köper ett luftaggregat till sin grodmansdräkt. Sedan återkommer han med nattåg till Göteborg. Han blir upphämtad av Pinter och Nagy. Tillsammans gör de en rekognosceringstur till Gamlestaden och de åker även och tittar på en banklokal på Göteborgsvägen i Mölndal. Efteråt lämnas Nehyba av vid en lägenhet på Hisingen som Pinter har tillgång till. Pinter överlämnar 1000 kronor till Nagy för att hyra en lägenhet de kommer att arbeta ifrån. Han hyr en möblerad tvårumslägenhet på Linnégatan 6, alldeles söder om Järntorget, i tre månader. Lägenheten står formellt på Nehyba och han bosätter sig där tillsammans med Nagy. Nagy förbjuds från och med nu att ha kontakt med sin flickvän och får låtsas att han måste resa bort.


Planeringen tar fart

Rånet var planerat att utföras runt den 10 juni men senast vid midsommar. Pinter meddelar nu att han måste åka på semester till Spanien med familjen och allt får skjutas upp. I Spanien lyckas Pinter köpa en grodmansdräkt åt Nagy.

Den 18 juni är Pinter tillbaka. Han köper en halvdäckad, vit plastracerbåt i Långedrag och en Johnsonmotor i en affär vid Järntorget. Han hyr en båtplats i Rosenlundskanalen som på den tiden är öppen för småbåtstrafik och köper en begagnad bil, en Mercedes. Som en alternativ förklaring påstår de att båten skall användas till att bärga dumpad smuggelsprit som de sedan skall sälja.

Någon undervattenslift till båten blir inte anskaffad men istället tänker man tillverka två plåttrummor som rånarna kan gömma sig i. Pinter inskaffar plåtar och svetsaggregat och får låna en lokal av sin svåger utanför Kungälv. Alla tre arbetar med tillverkningen i två dagar men vid provkörningen märks att båten inte går att styra varför projektet överges.

Rånarna tränar med båt och dykutrustning vid Hovåsbadet och Smithska Udden. De åker också vattenskidor. Nehyba bär en grodmansdräkt med gröna ränder, lik den han bär när han grips efter rånet. Han blir senare igenkänd av tipsare från dessa övningstillfällen. Han kallar sig Erik och talar engelska med de han möter. Även en ung, mörkhårig och mycket solbränd man är med som antas vara Nagy. En korpulent man som verkar äga båten bedöms vara Pinter. De har inte släppt tanken på att rånarna skall kunna glida med båten under vattenytan och prövar att montera en järnanordning med handtag. Det blir emellertid för tungt för armarna och de gör sig illa på föremål de stöter emot.

Nagy verkar inte må så bra tiden innan rånet. Han går ned kraftigt i vikt, 18 kilo, och börjar gå i kyrkan. Förtroendet för honom förefaller märkligt nog vara obrutet eftersom han är med ända till slutet. Nehyba får reda på att Nagy träffat sin flickvän i smyg och han blir återigen hotad till livet.

Med början i mitten av juli börjar Nehyba och Pinter åka ut på kvällarna och rekognosera kring banken. Vid några tillfällen under kontorstid gör sig Nehyba ärenden till banklokalen. Alla tre åker också flera gånger med båten i Säveån.

Nagy åker på en ihållande förkylning en och en halv vecka före rånet.

Rånarna provdyker i Säveån och placerar ut syrgastuber några dagar i förväg. De spänner upp en 750 m lång koppartråd under vattnet fram till åns mynning i Göta Älv eftersom sikten visat sig vara obefintlig i det grumliga vattnet. Pinter har köpt en stor mängd tråd på överskottslagret i Kviberg. Det kommer en liten regnskur och de får idén att genomföra rånet i nästa regnväder eftersom luftbubblorna från dykningen då inte syns på vattenytan.

Omkring den 26 juli, alltså på måndagen i samma vecka som rånet kommer äga rum, går Pinter och Nehyba in till AB Dykmaterial på Haga Nygata 3. De uppger att de skall undersöka ett gammalt fartygsvrak för ett amerikanskt museums räkning vilket personalen inte tror på. Nehyba har svart regnrock och paraply och talar engelska. Han köper en helmask och återkommer sedan för att fylla en luftapparat han bär med sig i en resväska, något som personalen finner underligt.

Samtidigt bestäms också att Nagy skall vara utklädd till kvinna. Han får i uppgift att köpa persedlar för att klä ut sig. En del detaljer skall Pinter ta med sig hemifrån då han är gift. Nagy vägrar dock att bära pistol under rånet då han inte tror att han skulle klara av det. Pinter får i uppdrag att under dagen inköpa presenningar för att täcka utrustningen de kommer att placera ut och Nehyba använder en del av dagen till att rekognosera och mäta runt Säveån. Kvällen ägnar de åt att gå igenom rånet och alla attiraljer i detalj. Sedan tar de Pinters bil till Säveån och placerar ut dykutrustningen vid koppartrådens ena fäste.

Nehyba berättar att han tänker lämna landet efter rånet och menar att Nagy skall vara beredd på att behöva göra detsamma.

På tisdagen, den 27 juli, packar de två väskor med de kläder de skall byta om till efter rånet. De tar båten till Hisingen och placerar ut väskorna 50 meter upp på land. Platsen visar sig vara en inhägnad industritomt varför Pinter får i uppdrag att köpa en avbitartång när de kommer tillbaka till stan.

Nästa dag, onsdagen den 28 juli, återkommer Pinter till AB Dykmaterial och vill hyra en dykapparat för, som han säger, en amerikans räkning. Pinter måste återvända och ta med sitt pass för att legitimera sig. I och med detta lämnar han sitt rätta namn och sin adress. Det är denna apparat som sedan hittas på land vid Säveån tisdagen efter rånet.

Nehyba observeras då han rekognoscerar i närheten av platsen där de först kommer att hoppa i vattnet efter rånet. Han kommer åkande i en Volkswagen som troligen är grå till färgen. Han är välklädd. Han tilltalas av arbetare vid Rings Åkeri och frågar då efter ett företag.

I väderprognoserna på radio och tv kvällen innan den 29 juli har det utlovats regn. Följande förmiddag sitter Nehyba och Nagy i lägenheten på Linnégatan och väntar på att det skall börja regna. När de ser de första regndropparna runt klockan 10 ringer de Pinter och blåser igång. Mitt på dagen lämnar de lägenheten till fots med den sista packningen och sammanträffar med Pinter vid Rosenlundskanalen. De tar båten till Gamlestaden, en resa som tar ca 30 minuter. Enligt Pinter blir han hotad av Nehyba med pistol för att köra båten samt att han borde tänka på sina barn. Nehyba påstår i de första förhören att de åkt bil till banken. Båten går så nära banken de kan komma och rånarna hoppar av. Pinter vänder och börjar köra tillbaka nedåt Säveån.

Vittnen observerar emellertid att det smyger omkring mystiska personer vid Säveåns södra strandkant redan under förmiddagen.


Rånarnas planer för fortsättningen

Även om grodmansrånet var tänkt att ge ett mycket större byte än de 17655 kr man fick var det inte det sista ledet i planen. Man hade tänkt sig att senare begå ytterligare ett rån mot inget mindre än Riksbankens lokalkontor på Södra Hamngatan i Göteborgs city. De skulle införskaffa två fyllda tankbilar vilka skulle tömmas på platsen och antändas. I det kaos som då borde uppstå skulle man genomföra kuppen. Ytterligare personer skulle hålla vakt utanför och bland annat stoppa och välta polisbilarna när de kommer. Efter rånet skulle rånarna springa till Stenpiren där en snabb motorbåt skulle vänta. Både rånet på Stora Badhusgatan och grodmansrånet gjordes för att finansiera den stora kuppen.


Övriga brott

Efter gripandena kom Polisen att spekulera i om rånarna kunde sättas i samband med andra olösta bankrån under året. Man tittade på ett rån mot en pantbank i Centrumhuset på Kungsgatan som skett den 19 mars 1965. Det utfördes av två maskerade och pistolbeväpnade män med sydländskt utseende och även denna gång skedde rånet vid klockslaget 14.10. Två kvinnor och en tjänsteman blev nedslagna. Det blev inget byte.

Den 29 juni sker ett bankrån i den västtyska staden Kidelstadt. Likheten här är att en man utklädd till kvinna hoppar över disken.

Den 20 juli rånas banken Kreissparkasse i den tyska staden Schenefeld i Pinneberg utanför Hamburg strax före stängningsdags klockan 13. En man och en blond kvinna, båda med svarta solglasögon, kommer in och riktar varsin revolver mot de tre kvinnliga banktjänstemännen. En rånare hoppar över disken. Entrédörren låses och personalen förs ned i källaren. Rånarna får med sig 41000 D-mark och försvinner i bil

Hur det verkligen förhöll sig med dessa rån blev aldrig klarlagt. Däremot gjorde de, som redan nämnts, en rekognoscering utanför en banklokal i Mölndal.

Samma dag som grodmansrånet, den 29 juli 1965, försvinner även ungdomarna Jan Olof Dahlsjö, Gay Roger Karlsson och Kjell Åke Johansson från sina hem i Haga. De har ännu inte återfunnits.


Domar

Den 28 oktober 1965 faller domarna i Göteborgs Rådhusrätt. Nehyba döms till sex års fängelse och Pinter till tre och ett halvt år. Nehyba avtjänar straffet på Långholmen och Kumlaanstalten. Han blir frigiven 1969. Nagy är i så pass dålig kondition att han inte döms förrän den 4 april 1966. Han straffriförklaras men vistas på mentalsjukhus.


Övriga inblandade personer

Det är tydligt, som framgår av texten, att fler personer mer eller mindre direkt var inblandade i rånet. Däremot verkar ingen av dessa ha dömts för sin inblandning.


Senare tid

Ett kort tag efter att Nagy fick sin dom ändrade han sitt förnamn.

Erich Nehyba bytte namn till Erich Trimmel. I början av 1990-talet var han aktiv i Miljöpartiet i sin nya hemort Hallsberg. Han uteslöts efter en del kontroversiella förslag, bland annat att Ioan Ursut som varit på rymmen från Kumlafängelset skulle tilldelas ett humanistpris för att han varit snäll nog att inte skjuta någon under flykten. Dessutom tyckte Trimmel att representanter i socialnämnden borde vara alkoholister, narkomaner eller kriminella för att bättre förstå andra människor.

Peter Pinters kafé Blå Donau låg på Linnégatan 70 och levde vidare en tid efter att han sålt det. Han bodde länge kvar i Göteborg men utvandrade till Österrike på ålderns höst.

Grodmansrånet uppmärksammas fortfarande då och då i media. Till exempel hade programmet Veckans Brott på SVT en återblick i ett av avsnitten i höstsäsongen 2010.


Om Skandinaviska Banken

Skandinaviska Banken fusionerades senare med Stockholms Enskilda Bank och blev SE-Banken, idag SEB. Varken kontoren på Gamlestadsvägen eller Stora Badhusgatan finns kvar idag. Banken i Gamlestaden låg i den gula tegelbyggnad som senare hamnade intill spårvagnshållplatsen Gamlestadstorget. Runt 1972 drogs Gamlestadsvägen om och huset hamnade inte längre i anslutning till denna väg. Hösten 2012 revs huset i samband med den stora upprustningen av hållplatsområdet.

Sökte rånarna specifikt efter bankkontor tillhöriga Skandinaviska Banken eller räckte det att bankkontoret låg nära ett vattendrag? Här är en ännu inte fullständig uppräkning av Skandinaviska Bankens kontor i Göteborg 1965.

Kusttorget 1, Järntorget 3, Lilla Bergsgatan 1, Dr Fries torg 8, Mölndalsvägen 38, Mässhuset Korsvägen, Sankt Sigfridsplan 6, Park Avenue Hotel, Kungsportsplatsen 2, Centralkontoret Västra Hamngatan 6 / Södra Hamngatan 19 - 21, Östra Hamngatan 2, Odinsplatsen 3, Gamlestadsvägen 8, Hjalmar Brantingsplatsen, Wieselgrensplatsen 23, Vårväderstorget 4.

I Mölndal fanns de på Göteborgsvägen 19 och Göteborgsvägen 117.


Källor

  • Göteborgs-Posten 30 juli till 6 augusti 1965.
  • Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 30 juli till 3 augusti 1965.
  • Göteborgs-Tidningen 29 juli 1965 till 6 augusti 1965.
  • Polisutredningen 1965.
  • Göteborgs Rådhusrätt domar 796/1965 och 365/1966.
  • GBG-Boken 1966
  • Nordisk Kriminalkrönika 1970 sidorna 191 – 224.
  • Sveriges Befolkning 1970, 1980 och 1990.
  • Expressen 4 november 1990.
  • Göteborgs-Posten 29 juli 1995.
  • Göteborgs-Posten 10 juli 2007.

Externa länkar

Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=Bankrån:_Grodmansrånet,_Göteborg,_1965&oldid=79074"