Werner Meyer
SS-Hauptsturmführer Werner Meyer, född den 18 september 1919, död den 17 augusti 1996, var en tysk officer i Waffen-SS under andra världskriget. Meyer tjänstgjorde i SS-Regiment Germania, SS-Division Wiking, på östfronten. Han förlänades med riddarkorset och närstridsspännet i guld.
Innehåll
Germania
Werner Meyer födde i Pasewalk. Efter tjänstgöring i Reicharbetsdienst (Riksarbetstjänsten, RAD) 1938 gick Meyer med i SS-VT den 1 november 1938. Han placerades i SS-Standarte Germania. Han deltog i fälttåget i Polen 1939 och fälttåget i väst 1940. Därefter utbildades han till officer vid SS-Junkerschule Bad Tölz. Våren 1941 kom Meyer tillbaka som plutonsbefäl till Regiment Germania som nu var en del av SS-Division Wiking.
Östfronten
Meyer stred på östfronten och sårades under striderna flera gånger. Han kom så småningom att förlänas med såradmärket i guld.
Hösten 1942 blev han adjutant i I. bataljonen och fick i närheten av Terek i Kaukasus tillfälligt ta över ett kompani. Han höll höjd 701 mot ett sovjetiskt anfall, och genomförde ett lyckat motanfall. I januari 1943 tog han över en pluton och med 24 man höll han emot en hel sovjetisk bataljon i nattliga närstrider. Något senare genomförde han ett patrulluppdrag där de slog ut två sovjetiska pansarvärnskanoner och erövrade tio lastbilar.
I mars 1943 fick han tillfälligt befälet över 1. kompaniet och förlänades senare med tyska korset i guld för sina insatser under denna period. Senare fick han permanent befälet över kompaniet.
I striderna i området kring Tjerkassy i början av 1944 erövrade Meyer med sina män i närstrid en viktig by. För sin insats under striderna vid Tjerkassy förlänades han med riddarkorset. Meyer sårades svårt vid Dnjepr.
Warszawa och krigsslutet
I juli 1944 återvände Meyer efter konvalescens till [[SS-Panzergrenadier-Regiment 9 Germania och tog befälet över sitt kompani. Han utkämpade hårda reträttstrider öster om Warszawa. Mellan den 18 juli och 19 augusti registerades inte mindre än 19 närstridsdygn för Meyer vilket ger en fingervisning om med vilken intensitet striderna fördes under denna period. Den 9 augusti fick Meyer sitt femtionde närstridsdygn vilket gjorde att han gjort sig förtjänt av närstridsspännet i guld, dock kunde inte ceremonin genomföras förrän långt senare på grund av de intensiva striderna (den kom inte att hållas för honom och tjugo andra soldater som förlänats med samma utmärkelse förrän några veckor innan krigsslutet våren 1945).
I slutet av augusti sårades Meyer för tolfte gången och efter en längre lasarettvistelse återvände han i februari 1945 till Germania och blev regementesadjutant. Han deltog i striderna i Ungern och reträtten genom Österrike. Meyer kapitulerade vid krigsslutet till amerikanska styrkor.
Efter krigsfångenskap levde Meyer ett huvudsakligen civilt liv. Han tjänstgjorde som reservist och slutade sin militära bana som Oberstleutnant i reserven. Hans militära erfarenhet gjorde att han kunde komma med många praktiska råd till sina soldatkollegor. Werner Meyer avled i Kiel 1996.
Meyers närstridsdygn
Det finns olika uppgifter om när Meyer förlänades med närstridsspännet i guld. En vanlig uppgift är att han fick utmärkelsen den 12 april 1944. Dock publicerar Florian Berger i sin bok The face of courage utdrag från Meyer soldatbok som visar att han gjorde sitt femtionde (gränsen för att få guldutmärkelsen) närstridsdygn den 9 augusti 1944 när han stred utanför Warszawa.
Datumet den 12 april 1944 kan dock stämma för utdelningsceremonin för närstridsspännet i silver då Meyer gjorde sitt trettionde (gränsen för att få silverutmärkelsen) under striderna i Tjerkassyfickan.
Kommenderingar
Meyer sårades vid flera tillfällen under striderna på östfronten och gick på kompletterande vidareutbildningar.
- Tjänstgöring i Reicharbetsdienst (april 1938 – oktober 1938)
- Tjänstgöring i 1. kompaniet i SS-Standarte Germania (1 november 1938 – 1940)
- Officersutbildning vid SS-Junkerschule Bad Tölz (2 september 1940 – 10 april 1941)
- Plutonsbefäl i SS-Regiment Germania i SS-Division Wiking (våren 1941 -
- Utbildningskurs
- Adjutant i I. bataljonen i SS-Regiment Germania i SS-Division Wiking (hösten 1942 -
- Tillfällig befälhavare för 1. kompaniet i SS-Panzergrenadier-Regiment Germania i SS-Panzergrenadier-Division Wiking (mars 1943)
- Befälhavare för 1. kompaniet i SS-Panzergrenadier-Regiment Germania i SS-Panzergrenadier-Division Wiking (?) sårad
- Konvalescens
- Tjänstgöring i SS-Panzergrenadier Ausbildungs- und Ersatz-Bataillon i Ellwangen ( - juli 1944)
- Befälhavare för 1. kompaniet i SS-Panzergrenadier-Regiment 9 Germania i 5. SS-Panzer-Division Wiking (juli 1944 – slutet av augusti 1944) sårad
- Konvalescens
- Regementesadjutant SS-Panzergrenadier-Regiment 9 Germania i 5. SS-Panzer-Division Wiking (februari 1945 – 8 maj 1945)
Befordringar
- SS-Untersturmführer –
- SS-Obersturmführer –
- SS-Hauptsturmführer –
Utmärkelser
- Järnkorset av andra klass – 20 juni 1940
- Järnkorset av första klass – 20 juli 1940
- Riddarkorset – 4 maj 1944
- Tyska korset i guld – 15 oktober 1943 (21 november)
- Närstridsspänne i brons –
- Närstridsspänne i silver –
- Närstridsspänne i guld –
- Såradmärke i guld
- Infanteristormmärket i silver
Källor
- Berger, Florian. The face of courage - The 98 men who received the Knight´s Cross and the Close-Combat Clasp in Gold. Stackpole Books. 2007.
- Ritterkreuzträger
- World War II Awards
- Axis Biographical Research
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
