Avvisning och utvisning

Personer utan svenska medborgarskap kan avvisas eller utvisas från Sverige.

Avvisning och utvisning

Avvisning och utvisning är olika begrepp i utlänningslagen. Beslut om avvisning kan i vissa fall fattas av polisen. Alltid om det gått mer än tre månader efter att en ansökan om uppehållstillstånd har gjorts och även i vissa andra fall kan en person inte avvisas utan istället gäller bestämmelserna om utvisning. Beslut gällande asylsökande och deras anhöriga tas alltid av Migrationsverket.

Avslås en ansökan om uppehållstillstånd eller återkallas ett sådant tillstånd och befinner sig utlänningen i Sverige, ska det samtidigt meddelas beslut om avvisning eller utvisning, om inte särskilda skäl talar mot det.

Utvisning kan beslutas när en utlänning saknar pass eller uppehållstillstånd, av hänsyn till allmän ordning och säkerhet om personen har uppehållsrätt (EES-medborgare), av hänsyn till rikets säkerhet eller på grund av befarad brottslighet enligt lagen om straff för terroristbrott, och av allmän domstol vid brottslighet.

EU-domstolen har angett att det är en folkrättslig princip att en medlemsstat inte får utvisa sina medborgare från sitt territorium och inte heller vägra dem att vistas där eller villkora vistelsen.

Utvisning av domstol

En domstol kan utvisa en utlänning från Sverige om personen döms till svårare påföljd än böter. En ytterligare förutsättning är att det kan antas att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet eller att brottet är särskilt allvarligt.

Dessutom ska domstolen ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället och särskilt beakta utlänningens levnadsomständigheter och familjeförhållanden samt hur länge utlänningen har vistats i Sverige. Faktorer som arbete, bostad och social anpassning liksom kunskaper i svenska språket bör inverka på bedömningen. Vidare ska domstolen särskilt beakta om utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet, barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten mellan dem har varit och hur den skulle påverkas av att utlänningen utvisas.

Hänsyn ska också tas till om det finns hinder mot verkställighet av utvisningen enligt utlänningslagens bestämmelser om verkställighetshinder - till exempel risk för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller förföljelse - och utlänningen därför inte kan sändas till ett visst land eller om det annars finns särskilda hinder mot att utvisningsbeslutet verkställs.

Det finns inga bestämmelser om när frågan om utvisning ska tas upp till prövning. Såväl åklagaren som domstolen kan väcka frågan om utvisning.

Utvisning kan ske för viss tid eller på livstid.

Verkställande av avvisning/utvisning

I vissa fall verkställs avvisningen eller utvisningen omedelbart. I andra fall får personen några veckor på sig att lämna Sverige frivilligt. Efter detta kan polis verkställa beslutet.

En tredjedel av de avvisnings- och utvisningsbeslut som lämnades över till polisen under första kvartalet 2018 genomfördes medan två tredjedelar av migranter med utvisningsbeslut avviker och går under jord.

Verkställandet är i många fall komplicerat eller omöjligt bland annat p.g.a. oklar identitet. Se artikeln om illegala invandrare.

Återreseförbud

Asylsökande som inte lämnar landet frivilligt vid avvisning/utvisning kan få återreseförbud. Även i vissa andra fall kan återreseförbud ges. Förbudet gäller i normalfallet bara i ett år och i vissa fall upp till som mest fem år.

Kostnader

Är 2013 kostade avvisningsresorna en kvarts miljard kronor. Sedan år 2011 hade kostnaden ökat med 26%. Kostnaderna ökade trots att färre avvisades p.g.a. fler svåra ärenden, mer bevakning och fler inhyrda flygplan. Genomsnittskostnaden på två år ökade från 54 000 till 64 000 kronor.

Mediarapportering

Medierapporteringen beträffande avvisningar har kritiserats som ensidig bland annat eftersom sekretessen gör det svårt för myndigheter att bemöta anklagelser. Kunskapen bland allmänheten beträffande lagstiftningen kan vara låg och vissa tror att asylsökande avvisas omotiverat.