Stånd

Stånd var under medeltiden benämningen på en samhällsklass. Ståndssamhället är endast delvis jämförbart med klassamhället, då indelning i olika ständerna baserades utifrån verksamhetsområde och inte utifrån ekonomiskt välstånd.

Stånden

Sverige hade fyra stånd, vilket var vanligt förekommande runtomkring i Europa.

• Riddarståndet eller Adelsståndet utgjordes av de individer som var av en släkt/ätt som tilldelats adelsprivilegier av kungen, ett så kallat adelsbrev. Initialt utgjordes adeln av de personer som kunde ställa upp med häst, sedan dess har allt fler personer kommit att adlas och därmed fått sitt namn på riddarhuset. Adelsståndet var också det högsta ståndet.

• Prästerskapet utgjordes av biskoparna från de olika stiften. Ståndets överkucku var här ärkebiskopen som jämnan förde ståndets talan i ståndsriksdagen. Prästståndet var ståndet under adelsståndet.

• Borgarståndet utgjordes av de som bodde innanför städernas ringmur, till detta stånd räknas köpmän, borgmästare och dylika professioner. Dessa valde sedan en rådman som vid sidan av borgmästaren skulle representera staden i riksdagen.

• Bondeståndet utgjordes av allmogen som valde en representant från varje härad.

Ståndsriksdagen

Ständerna organiserade sig sedan i ståndsriksdagen, vilket är jämförbart med dagens parlament. I ståndsriksdagen togs beslut som rörde rikets skötsel, såväl inrikespolitiskt som utrikespolitiskt. Ståndsriksdagen sammankallades av kungen.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Politiska begrepp