Slaget vid Wallhof den 7 januari 1626.
Slaget vid Wallhof den 7 januari 1626.
Kriget mot Polen varade mellan 1617-1626. Gustav II Adolf ville trygga Östersjöväldet och erövra hela Livland. Jakob de la Gardie och Gustav Horn skulle erövra Dorpat (staden Tartu i Estland) och östra Livland medan konungen skulle inta södra delarna. Johan Banér intog Kokenhusen (i nuvarande Lettland) och Birshi i juli 1625. Svenskarna stormade slottet Bausk och beslagtog diverse dyrbarheter som krigsbyte.
De la Gardie lät meddela att Dorpat var erövrat och stod under svensk kontroll. När fälttåget senare var över återvände Gustaf II Adolf till sitt högkvarter i Riga. Det ryktades då om att polska styrkor var på väg mot Düna. Konungen beslöt då att upprätta en befästning vid Kokenhusen för att spärra vägen för polackerna. Men det visade sig att förråden inte var tillräckliga så de måste flytta till Bersohn under besvärliga förhållanden med ont om mat.
Omkring nyår fick svenskarna veta att Birshi var hotat. En polsk här hade ryckt fram till Bausk och slagit läger där. En annan polsk här hade slagit läger vid kyrkbyn Wallhof ca tre mil nordost om Birshi.
Gustaf II Adolf beslöt sig den 5 januari för att med 200 ryttare och 3,000 musketerare på slädar gå över isen vid Düna och den 7 januari var han framme vid Wallhoff. När svenskarna såg de polska vakterna gick de till anfall och drev in dem i byn. Polackerna ryckte då fram med hela sin styrka på 7,000 man, mest rytteri, och besatte en kulle intill byn. Den svenske konungen ville inte med sin underlägsna styrka anfalla utan lät några musketerare rycka fram mot polackernas bägge flanker. Polackerna drog sig då undan och konungen intog polackernas plats på kullen. Den polska slagordningen kom ur sin position och det svenska rytteriet fick order om att anfalla fiendens husarer (spärryttare). Polackerna försökte försvara sig, men flydde slutligen åt alla håll.
För första gången gick svenskarna segrande ur en strid med polackerna. 600 döda fiender kunde inräknas på slagfältet och 150 fångar togs. Svenskarnas förluster var däremot få.
